Miljöskandalen i Teckomatorp har kallats för Sveriges första och största miljöskandal. Omkring 800 nedgrävda gifttunnor upptäcktes på 1970-talet.
Företaget BT Kemi, som tillverkade växtbekämpningsmedel, hade hittat ett enkelt sätt att bli av med sitt förorenade avfall.
Skandalen rullades upp till stor del tack vare hemmafrun Monica Nilsson. En skön oktoberdag 1974 fick hon veta det som senare skulle slå ner som en bomb i Sverige.
Monica Nilsson hade just fått sin andra son och promenerade med barnvagnen tillsammans med en släkting. Sommaren hade varit besvärlig för Monica Nilssons första son, fyraårige Joachim, som var allergisk. Han drabbades ofta av andningsbesvär och infektioner. Monica Nilsson tyckte att besvären förvärrades när den stickande lukten från BT Kemis fabrik, intill hemmet, låg på som värst. När anfallen var svårast hade hon många gånger trott att han skulle kvävas.
Under promenaden den där oktoberdagen luftade hon sin oro för släktingen, som tidigare hade jobbat på fabriken. Plötsligt säger släktingen:
– Vet du, de har grävt ner en massa tunnor med gift borta vid fabriken!
Det blev upprinnelsen till en lång kamp mot tillverkaren av växtbekämpningsmedel. Tillsammans med några grannar samlade Monica Nilsson och hennes man namnunderskrifter mot fabriken.
Hon kontaktade forskare och läkare som kunde bekräfta att det fanns en hälsorisk med verksamheten vid BT Kemi. När tidningen Arbetet kom till Teckomatorp för att skriva om luktproblemen ville ingen av Monica Nilssons grannar bli intervjuade och på så sätt kom hon att bli en förgrundsfigur för proteströrelsen.
Men gensvaret från politiker, tjänstemän och journalister var först svagt och Monica Nilsson kände sig ofta ensam i sin kamp.
– Men detta hade jag tagit reda på så väl så jag vågade vara envis, berättar hon i dag.
I oktober 1975 hölls ett stormigt möte i Folkets hus. Byborna var upprörda och oroliga, stämningen var hätsk.
BT Kemi försäkrade att om något hade grävts ner så var det lika ofarligt som trottoarsand.
Men bara några dagar senare grävdes tunna efter tunna med avfall upp på fabriksområdet. Provtagningen efteråt visade att de innehöll giftiga filtermassor. Skandalen var ett faktum.
200 tunnor hittades sammantaget på området och för Monica Nilsson kändes det som en seger.
Här kom bevisen för att det hon hade sagt var sant.
– Det fanns ju de som inte pratade gott om mig, berättar hon nära 40 år senare.
En trädgårdsmästare som hade använt vatten från Braån, intill fabriken, för bevattning hade råkat ut för att plantorna dog. Han stämde BT Kemi och efter förlikning gick BT Kemi med på att betala 1,25 miljoner kronor till honom.
Direktören och platschefen för BT Kemi åtalades för vårdslöshet med gifter men friades. Under rättegången nekade de till att det skulle finnas fler gifttunnor nergrävda än de 200 som hade hittats.
Men kort efter rättegången, i augusti 1977, hittades ytterligare tunnor. Dag efter dag grävdes nya tunnor upp.
Totalt påträffades över 600 under hösten och en del av dem innehöll rent gift.
Regeringen beslutade att verksamheten på fabriken inte fick fortsätta och företaget försattes i konkurs 1978. Därmed fick staten stå för saneringskostnaderna.
1979 sprängdes fabriken och länsstyrelsen sanerade området. Men den saneringen visade sig senare vara otillräcklig.
I slutet av 2006 inleddes en ny sanering av området som BT Kemi hade använt som deponiplats. 77?000 ton jord skickades till Tyskland för termisk desorption. Det innebär att jordmassorna värms upp till 480 grader så att föroreningarna förångas, varpå de sedan förbränns i 875 grader. 7?800 kilo fenoxisyror, klorfenoler och klorkresoler förbrändes på det sättet.
Men under arbetets gång visade det sig att även området där själva fabriken stod behöver saneras ytterligare. Arbetet väntas bli extra komplicerat eftersom det omfattar förorenade betongkonstruktioner under marken.
– Föroreningarna från det andra området kunde vi destruera genom förbränning, och det är möjligt att vi kan göra det med betongen också, men det vet vi inte riktigt än, säger Eva Sköld, kommunens projektledare för efterbehandlingen efter BT Kemi.
Under hösten ska prover tas på jord och betong från fabriksområdet. Vid mitten av 2016 räknar kommunen med att själva saneringsarbetet kan komma i gång.
Notan för saneringen belastar skattebetalarna via Naturvårdsverket och Svalövs kommun. I dagsläget är det inte omöjligt att prislappen totalt, inklusive saneringarna på 70- och 80-talen, kommer att överstiga en halv miljard kronor.
Svalövs kommun hoppas att saneringen ska vara färdig i mitten av 2018.
Fotnot: Artikeln är publicerad i senaste numret av Teknikhistoria, ett magasin som görs av Ny Tekniks redaktion. Läs mer och hitta uppgifter om prenumeration här.
