Norska miljoner till kolbrytning på Svalbard

Företaget Store Norske Spitsberge n Kulkompani bryter kol mitt i Svalbards arktiska vildmark. Det förlustdrabbade bolaget har nyligen fått 70 miljoner kronor av norska staten för att öppna ett nytt kolfält. Utvinningen av kol kan därför komma att femfaldigas. Men satsningen strider samtidigt mot Norges strävan att minska utsläppen av koldioxid från fossila bränslen. - Visst finns det enskilda personer som klagar på att kolbrytningen är farlig, men stortinget har hela tiden stöttat oss. Och vi gör vårt yttersta för att bevara Svalbards vildmarksprägel med hjälp av miljövänlig teknik, säger Robert Hermansen, administrerande direktör för Store Norske.  Men stortingets president Kirsti Kolle Grøndahl är kritisk till en så stor ökning av produktionen. - Det är en anakronism att Norge ska öka sin produktion av kol i en tid när landet annars satsar på en övergång till gas. Vi borde ha haft uppgifter om produktionsvolymen för ett år sedan då vi sa ja till provdrift, säger hon till lokaltidningen Svalbardposten.  Sedan starten har Store Norske brutit 24 miljoner ton kol. Det är en blygsam siffra jämfört med Kina som bara under 1998 producerade 1 236 miljoner ton kol. Svalbardkolet används i byns kraftstation men exporteras också till Norden och övriga Europa, där det används i kraftverk och cementfabriker. På grund av höga produktionskostnader och låga kolpriser har Store Norske gått med förlust sedan 1970-talet. Men under tre år får företaget 116 miljoner kronor av norska staten för att undersöka det svårtillgängliga kolfältet Svea Nord.  Fältet räknas som Svalbards största fyndighet någonsin. Den ligger i ett fjäll omgivet av glaciärer, utan förbindelse med några vägar eller fjordar och på en plats där isen skär av all båttrafik under åtta månader av året. Gruvbolaget räknar med att bryta 20 miljoner ton under de kommande 20 åren. Kan Store Norske inte utnyttja Svea Nord utan statsstöd läggs bolaget ner. Företaget har tre år på sig att bli en säker vinstmaskin. I dag ligger bolagets produktionssiffror på cirka 300 000 ton per år, en siffra som företaget planerar att femfaldiga. Men det finns också en oro för hur den ökade kolbrytningen påverkar den globala växthuseffekten och den sårbara vildmarken på Svalbard. Rasmus Hansson, generalsekreterare vid Världsnaturfondens norska avdelning, riktar kritik mot gruvbolaget. - En utvidgning av gruvdriften på Svalbard strider mot miljöpolitiska mål om att minska bruket av fossila bränslen. Driften är beroende av stora statliga bidrag och detta kan bidra till att pressa priserna på den europeiska marknaden och därmed öka den globala kolförbrukningen och koldioxidutsläppen, säger han i ett pressmeddelande.  På Store Norske är man medveten om miljökonsekvenserna. Robert Hermansen förklarar att kolbrytning påverkar den globala miljön på tre sätt: genom utsläpp av metangas under brytningen, spridning av fossila bränslen när kolet transporteras till köparen och vid själva förbränningen. Men Hermansen anser att Svalbardkolet har många fördelar: - Vårt kol är bra eftersom det frigörs väldigt lite metan vid brytningen. Det beror på Svalbards geologiska förhållanden. Kolet ligger nära markytan och bergarterna är porösa, så det mesta av gasen har redan sipprat ut. Vi har också kortare transportsträcka till den europeiska marknaden, jämfört med länder som Australien och Kina. Svalbardkolet är också mycket rent, vilket ger lägre halter av koldioxid vid förbränningen, säger han.  Att helt stoppa kolförbrukningen ser Robert Hermansen som orealistiskt och hänvisar till statistik kring världens energitillgångar. - Enligt beräkningar räcker världens samlade tillgångar av olja i cirka 40 år framåt om förbrukningen håller sig på nuvarande nivå. Motsvarande siffra för naturgas är ungefär 60 år, medan koltillgångarna kommer att räcka i cirka 220 år. Eftersom energibehovet kommer att öka på grund av befolkningstillväxt och ökad industrialisering i u-länderna tror jag att den enda lösningen är att utveckla miljövänlig teknik som kan utnyttja kolet på ett effektivt sätt och därmed minska utsläppen.  I september ska undersökningen av Svea Nord vara klar och rapport avläggas. Sedan är det den norska regeringen som avgör Store Norskes framtid. Det är långt ifrån klart vad som sker, men Robert Hermansen är optimistisk: - Jag räknar inte med något motstånd från stortinget, jag tror att de kommer att ge oss lov att fortsätta, säger han.