Vattenbristen drabbar även Sverige

Sötvatten är en ändlig och knapp tillgång. Hur man ska säkra tillgången till sötvatten är ett stort, växande och överhängande problem för både industriländer och utvecklingsländer. Med dagens befolkningstillväxt, industriella utveckling samt andra faktorer så står många områden idag inför en tuff verklighet: vattenresurser är antingen under enorm belastning eller är helt enkelt inte tillgängliga.

Enligt World Business Council for Sustainable Development så är många regioner i världen nära en punkt där vattenresurser inte längre kan klara människors behov. Nästan 20 procent av världens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten och 40 procent är utan tillräckliga sanitära anläggningar.

Även om större delen av Europa fortfarande anses ha tillräckliga vattenresurser så har vattenbrist och torka blivit mer och mer vanligt i regionen enligt EU-kommissionens generaldirektorat för miljö. 2007 uppskattade kommissionen att minst 11 procent av Europas befolkning och 17 procent av dess yta påverkats av vattenbrist.

Ytterligare försämring av vattensituationen i Europa förväntas om temperaturen fortsätter att stiga som ett resultat av klimatförändringar. Intergovernmental Panel on Climate Change uppskattar att Europas procentuella flodbäckar som är under hög vattenstress sannolikt kommer att öka från dagens 19 procent till 35 procent på 2070-talet.

Vatten är inte längre ett problem för ett fåtal utan berör alla européer. I Europa såväl som i övriga världen är återanvändning av vatten avgörande för att vi ska kunna få ut mesta möjliga av våra sötvattenstillgångar. Det involverar omfattande behandling av avloppsvatten och användning av det resulterande högkvalitativa återvunna vattnet till att ersätta sötvattenanvändning inom industriella processer, för konstbevattning av grödor, trädgårdar eller annat.

Ledande i Europa vad beträffar återanvändning av vatten är Spanien som använder 35,6 miljarder kubikmeter per år (m³/år) eller 97 miljoner m³/dag. Av detta så används 68 procent inom jordbrukssektorn, 19 procent av industrin och 13 procent av hushåll. 2008 återanvändes ungefär 447 miljoner m³/år från spanskt avloppsvatten, av vilket 75 procent användes av jordbrukssektorn. För att möta framtida vattenbehov så har det spanska miljödepartementet satt som målsättning att uppnå en återanvändningskapacitet på 1,2 miljarder m³/år 2015. (Källa: Global Water Intelligence)

Totalt så har Västeuropa idag en installerad avancerad återanvändningskapacitet på ungefär 1,6 miljarder m³/år, vilket förväntas växa till 3,5 miljarder m³/år 2015. (Källa: Global Water Intelligence)

Många projekt för återanvändning av vatten i andra delar av världen har redan implementerats eller är under implementering. Även om global kapacitet för återanvändning kommer att ha tredubblats mellan 2008 och 2016, till en kostnad av $47,5 miljarder, så är världens vattenproblem så allvarliga att denna noterbara inledande framgång endast är en droppe i havet jämfört med vad som kan och måste göras.

Det handlar inte om brist på teknik. Behandlings- och saneringsteknik för att garantera allmänhetens hälsa och miljö har funnits länge. Som exempel kan nämnas att teknik för att tillhandahålla återanvänt vatten för grödor har funnits i mer än 100 år, för konstbevattning av trädgårdar i mer än 70 år och som dricksvatten i mer än 40 år.

Vad som hindrar en storskalig expansion av återanvändning av vatten är ekonomin. Även om kostnaderna för teknik att återanvända vatten har gått ner nästan 80 procent sedan det tidiga 1990-talet så är de ekonomiska argumenten fortfarande inte tillräckligt övertygande för att driva många av projekten i hamn. Liksom vindkraftsindustrin behöver vattensektorn fortfarande finansiella incitament för att på ett effektivt sätt möta utmaningarna framöver.

Även om finansiella och reglerande incitament för återanvändning av vatten finns så tenderar de att vara projektfokuserade eller begränsade vad beträffar omfång. Därför måste regeringar och offentlig-privat samverkan gå samman för att skapa ett koordinerat system för finansiella incitament och regleringar, för att stimulera mer utbredda vanor vad gäller återanvändning av vatten.

Regeringar i regioner med brist på vatten tittar ofta på sätt att expandera vattenåtervinning och återanvändning. Det är viktigt att veta och förstå de politiska alternativen som finns tillgängliga. I detta syfte så har GE beställt en vitbok som tillhandahåller en meny med politiska alternativ, baserade på exempel runt om i världen. Bland resultaten så fann man att incitament för återvinning och återanvändning av vatten kan spela en avgörande roll i världens vattenframtid.

De incitament som används av samhällen för att uppmuntra återvinning av vatten är oftast ekonomiska incitament som gör återvunnet vatten billigare än dricksvatten. Ett annat sätt är att länka vattenanvändning till miljövård och ge undantag för återvunnet vatten från många av samhällets miljövårdskrav. Andra involverar egendomsrättigheter och betalning för återanvändning av återvunnet vatten, prissättningsprojekt som använder högre tariffer för dricksvatten, bidrag eller anslag för teknik för återvinning och återanvändning av vatten och program för regeringsuppköp av infrastruktur för återvinning av vatten.

Världen är lyckligt lottad att det redan finns tekniska lösningar för att göra utbredd återanvändning av vatten möjlig. Vad som behövs nu är effektiva politiska initiativ, finansiella incitament och reglerande strategier, vilka verkligen kan göra det möjligt att skapa en adekvat tillgång till rent sötvatten för världens törstiga befolkning.

Representanter från GE kommer att vara här för att diskutera kritiska frågor och lösningar relaterade till global användning och återanvändning av vatten under 2010 års World Water Week i Stockholm den 5-11 sep.

Heiner Markhoff, president och CEO för Water And Process Technologies i GE Power & Water