”EU hotar svenska och afrikanska biobränslen”

Med endast nio rösters övervikt har EU-parlamentet röstat igenom kraftiga begränsningar för hur mycket biobränsle som får komma från jordbruksprodukter. I praktiken betyder det mer fossila bränslen, högre klimatpåverkan, färre gröna jobb – och en missad chans för Afrikas fattiga.

Nu måste regeringen och ministerrådet upphäva EU-parlamentets beslut.

Oljepriset har fördubblats vart fjärde år, från 30 dollar per fat år 2005, över 60 dollar fatet 2009, till ungefär 120 dollar fatet idag, och stiger snabbt om konflikten i Syrien förvärras ytterligare.

Ett stigande och svårförutsägbart oljepris drabbar oss alla i form av höjda priser på alltifrån drivmedel till mat. Världens fattiga länder drabbas hårdast; en allt högre oljenota urholkar satsningar på hälsovård och utbildning. Därför försöker nu stater från Sydafrika i söder till Etiopien i norr etablera egen biobränsleproduktion, i första hand för lokal låginblandning i bensin och diesel.

Genom att också producera för export får man bättre handelsbalans, ökade intäkter för småbönder, snabbare omställning av jordbruket och en möjlighet att ställa hållbarhetskrav som europeiska konsumenter, men knappast afrikanska, kan betala för.

Denna positiva utveckling riskerar att kvävas i sin linda av EU-parlamentets beslut om förändringar av förnybarhetsdirektivet. Sveriges beslutade omställning till en fossilbränsleoberoende fordonsflotta försvåras också.

Inom tre områden är likheten mellan vår agenda och utvecklingsländernas särskilt tydlig:

1. Tak för förstagenerationens biodrivmedel. Av EU:s mål på 10 procent förnybar energi i transportsektorn till år 2020, vill EU-parlamentet att max 60 procent får komma från jordbruksgrödor. Resten ska vara andragenerationens biodrivmedel som cellulosabaserad etanol eller syntesgas. Det vore ett hårt slag mot Afrikas producenter som omöjligt kan börja med att producera de allra mest avancerade drivmedlen. Också svensk etanol, biogas och biodiesel skulle drabbas hårt och orättvist.

2. Silkeshandskar mot fossilbränslen. EU låter fossiloljeproducenter slippa biobränslenas hårda krav på skydd för biologisk mångfald, redovisning av indirekta markeffekter, säkrad matproduktion och minskad klimatpåverkan. Det drabbar länder som har biobränsleproduktion men ingen egen olja, som Sverige och större delen av Afrika. Dessutom är det en absurd signal till marknaden att ge frisedel till problemet men sätta käppar i hjulet för lösningen.

3. Markeffekter. EU-parlamentet gör helt rätt i att inte införa ILUC-värden för den indirekta klimatpåverkan som biobränslen kan ha, till exempel om odlingen av sockerrör knuffar annan odling in i regnskogen. Kunskapen om dessa effekter är för dålig och man riskerar att slå ut projekt som både direkt och indirekt har mycket stor klimatnytta och ökar skyddet för den biologiska mångfalden. Det gäller inte minst i Sverige, där vi har mycket mark som ligger i träda och ökad produktion av biobränslen ökar mångfalden - och läget är det samma i stora delar av Afrika. Ändå läggs en våt filt över tänkbara investeringar, eftersom EU fortsatt hotar att införa ILUC-straffsatser längre fram, utan att ange vare sig när eller hur de ska utformas.

Den samlade effekten av EU-förslaget är att rika oljeländer gynnas medan fattiga demokratier och Sverige drabbas – liksom klimatet, eftersom fossila bränslen får konstgjord andning genom ensidiga krav på de förnybara, hållbara lösningarna.

Det bör inte godtas av Sveriges regering, som i samverkan med demokratier i tredje världen nu måste ta fram en handlingsplan för att upphäva EU-parlamentets fossilbeslut.

Alarik Sandrup, näringspolitisk chef, Lantmännen Energi

Gustav Melin, VD, SveBio

Mattias Goldmann, talesperson för Gröna Bilister och initiativtagare till ABBBA – African Biofuel & Bioenergy Business Assessment