”Allt plastskräp som kastats måste också samlas in”

Uppdaterad

Det talas mycket om problem med all plast i sjöar och hav. Men även på land sprids mycket plast. I varje dikesren, på varje grönyta i närheten av mänsklig aktivitet finns mängder av plast som inte borde vara där. I alla samhällen, små och stora, och även längs vägar på landsbygden. Och på jordbruksmark sprids rester av den plast som använts till ensilagebalar.

Och plasten försvinner inte. Möjligen blir den mindre synlig när den finfördelas på gräsytor som klipps, eller försvinner ner i vegetationen. Troligen bryts den ner till mindre och mindre bitar, som så småningom blir till mikroplast som kommer ner i grundvattnet och till slut förenar sig med mikroplasten i sjöar och hav.

En del ensilageplast följer med när nästa höskörd tas, och hamnar i djurens foder.

Minska spridningen

Jag tror att plast i naturen blir nästa stora miljökatastrof, om vi inte agerar mycket snabbt. Det är mycket angeläget att göra allt som går för att minska spridningen av plasten, och att få bort all plast som redan spridits ut.

Nästan allt plastskräp jag observerat kommer från olika förpackningar. I dag sker insamling av plastförpackningar, men uppenbarligen är det mycket plast som inte samlas in.

SCB:s statistik för år 2017 uppger att i Sverige producerade 215 000 ton plastförpackningar, av detta återvanns 95 500 ton, (44 procent). Till det kommer 25 100 ton pet-flaskor av vilka återvanns 21 000 ton (84 procent). Det innebör att 124 200 ton plastförpackningar och pet-flaskor inte återvanns.

Jag har inte hittat några uppgifter på hur stor andel som hamnade i vår omgivning som skräp och hur stor andel som eldades upp bland hushållssoporna. Antagligen vet man inte. Men bara genom att se sig omkring i vår omgivning är det lätt att inse att det är en betydande andel som blir skräp. Om jag gör ett försiktigt antagande att det bara är 10 procent av det som inte återvanns som blev skräp så är det ändå 12 400 ton, per år.

Enstaka punktinsats

Och jag ser ingenstans att något görs för att få bort plastskräpet, utom någon enstaka punktinsats. Jag ser inte heller någon större aktivitet från myndigheter att göra något åt detta. Naturvårdsverket föreslog 2016 att plastpåsar ska kosta minst fem kronor. I den statliga utredningen ”Det går om vi vill, Förslag till en hållbar plastanvändning”, diskuteras ingående bland annat nedskräpning av plast, och hur man kan minska detta. Men jag hittar inget om hur man ska få bort den plast som redan är slängd, och som säkerligen kommer att fortsätta att slängas åren som kommer.

I två debattartiklar i Ny Teknik nyligen diskuteras nerskräpning och ansvaret för att minska detta.

Förutom den miljömässiga aspekten så är även den estetiska viktig. Allt skräp som slängs förfular vår omgivning. Av den anledningen bör även pappersförpackningar och tomburkar inkluderas i insamlingen. Burkar särskilt angeläget att samla in eftersom de utgör en risk för betande djur om de slängs vid beteshagar eller där foder odlas.

Krävs stora arbetsinsatser

Jag anser att insamling av skräp behöver starta snarast. Med tanke på att skräpet finns nästan överallt och hela tiden fylls på med nytt skräp, kommer insamlingen att bli landsomfattande och kräva stora arbetsinsatser. Mitt förslag är att starta organiserad insamling i hela landet. Det blir ingen tillfällig insats utan något som måste ske kontinuerligt, så länge vi människor fortsätter att slänga skräp i naturen. Bara när marken är snötäckt blir det en paus i insamlingen.

Frågan man ställer sig är, kommer inte detta att bli väldigt kostsamt? Svaret är både ja och nej. Ja, det kommer att kosta mycket pengar, och nej, det kommer inte att kosta staten ett öre.

Industrin ska betala

Förpackningsindustrin, som i dag ansvarar för och bekostar insamling av plastförpackningar, ska ges ansvaret att även samla in de plastförpackningar som hamnat i naturen. För att täcka kostnaden för insamlingen måsta förpackningsindustrin höja priset på plastförpackningar. Det högre priset kommer att drabba oss konsumenter, precis som vi redan i dag betalar för den nuvarande insamlingen. Dyrare plastförpackningar medför minskad användning av plastförpackningar och att miljömässigt bättre alternativ tas fram.

Ytterligare en förtjänst med att inleda insamling av plastskräp är behovet av enkla jobb. Men de lyser med sin frånvaro, och blir allt färre. Hela samhället är inriktat på att spara pengar genom att arbeta mer effektivt och därmed minska antalet jobb. Detta gäller företag, kommuner, landsting och all annan verksamhet. En positiv effekt av den nya skräpinsamlingen blir att en stor mängd enkla jobb skapas.

Genom den positiva miljömässiga effekten borde detta arbete kunna ses som mycket positivt, både av dem som utför arbetet och av alla andra medborgare.

Listan över positiva effekter av skräpinsamlingen kunde göras längre, och förslaget kunde utarbetas mer i detalj, men jag hoppas att mitt förslag ska bedömas som intressant och angeläget.

Björn Lundell, pensionerad civilingenjör med stort miljöintresse