De flesta svenskar har det i munnen åtminstone en gång om året. Ett litet spiralkrökt plaströr, som ser till att hålla munnen någorlunda torr medan tandläkaren jobbar. Två svenska företag konkurrerar om att tillverka sugen - i miljonupplagor.
Historien börjar i slutet av 1950-talet. En sydsvensk kyl- och frysingenjör satt hos tandläkaren och retade sig på den otäcka metallställning han fått i munnen för att suga upp saliv, och som dessutom sög fast i slemhinnorna rätt vad det var. Han gick hem, funderade och hade till sist format sin spiralsug.
Idag produceras tiotals miljoner spiralsugar om året av två svenska företag. Det ena drivs av uppfinnarens son, Ernst Orsing, och hans familj.
Sugarna exporteras över hela världen, men Skandinavien är den största marknaden. I resten av världen är det oftast en enklare utformad sug som gäller, en plastkrok som bara hängs in i munnen, men som inte håller tungan på plats.
Spiralsugarna består av ett smalt plaströr, med en kopparöverdragen ståltråd inuti, som gör att sugen håller formen.
Ren ståltråd fungerar inte säger Kerstin Orsing, som arbetar i det familjeföretag i Helsingborg, som uppfinnaren John Henry Orsing grundade.
- Då rostar den, och det är viktigt att sugen är fräsch även om man packar upp den i Saõ Paolo, där det är 97 procents luftfuktighet.
Koppar helt igenom blir för dyrt.
Från början tillverkades salivsugarna nästan helt för hand, berättar Kerstin Orsing
- Det var ett stort framsteg när svärfar fick till maskinen som rullade upp spiralerna.
Det var i början av 1960-talet. Idag är processen helautomatiserad - och konkurrensutsatt. Patentet på salivsugen gick ut 1977.
- Vi blev kopierade direkt, berättar Kerstin Orsing.
Konkurrenten finns i Bredaryd och heter DX Plastic.
- Vi började tillverka den när patentet gick ut, bekräftar DX Plastics vd Lars Gunnar Johansson. Men det är bara i små volymer för oss.
Några miljoner per år blir det i alla fall. Men DX Plastic producerar betydligt mer av den salivsug som företaget startade med, en krok i PVC.
Företaget gör 50 - 60 miljoner sådana om året.
Skillnaden mellan de olika företagens spiralsugar är inte stor. Rören tillverkas av olika plaster: Orsing blandar propen- och etenplast, medan DX Plastic använder ren etenplast.
- Vår sug har rätt styrka och stadga, hävdar Kerstin Orsing, tungan är en så stark muskel att man måste ha stabilitet.
Medan Lars Gunnar Johansson på DX Plastic vill framhålla andra, modernare sugar.
- De gamla lever kvar för att de är billiga och för att tandläkarna är vana att arbeta på ett visst sätt.
Båda företagen exporterar det mesta av det de tillverkar. Och båda tillverkar betydligt mer än bara salivsugar.
DX Plastic satsar på legotillverkning av plast för alla möjliga tillämpningar. Sjukvården är största kund, men även industrin. Framför allt tillverkas olika varianter av slangar. I somras byggde företaget ut sina renrum, för att kunna ta in mer uppdrag.
Orsing håller sig till tandvårdssidan, och satsar på att utveckla fler egna produkter. Plastdetaljer för infektionskänsliga patienter har varit ett specialområde - då måste prylarna klara rengöringen under högt tryck och hög temperatur i en autoklav.
Att nyutveckla i ett litet företag är bra, hävdar Kerstin Orsing - företaget har bara åtta anställda.
- Den som tänker ut produkterna är närmare produktionen och kan direkt gå ned och testa en idé. Många tandläkare kommer till oss med bra idéer, problemet är att de inte alltid går att tillverka rent tekniskt.
