Teknikfrågorna Sveriges nya majoritet verkar eniga om – men räcker det?

Kärnkraft, vindkraft i havet, uranbrytning, kravet på biobränsle i drivmedel samt höghastighetsbanor. Hur ska en ny regering hantera de här frågorna? Enigheten verkar stor, men det finns hinder.

Linda Nohrstedt

Johan Kristensson

Moderatledaren Ulf Kristersson har fått i uppdrag att bilda regering. De flesta bedömare är överens om att det blir en regering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, medan Sverigedemokraterna står utanför men ger sitt stöd i riksdagen.

I Ny Tekniks valenkät före valet var SD, M, KD och eniga om en rad frågor:

• Sverige ska underlätta för byggande av ny kärnkraft.

• Sverige ska tillåta kärnkraft på fler platser än i dag.

• Uranbrytning ska tillåtas i Sverige igen.

• Det är fel att Svenska kraftnät bekostar utbyggnaden av stamnätet i havet, för att bolag som bygger havsbaserade vindparker kommer billigare undan.

• M, KD och SD anser att nivåerna i reduktionsplikten, inblandning av biobränsle i bensin och diesel, bör sänkas under kommande mandatperiod. L svarade ”nej” på Ny Tekniks fråga om sänkt reduktionsplikt men öppnade i sitt frisvar för en långsammare höjning än vad som nu är beslutat.

• Sverige ska inte bygga höghastighetsbanor

Går det att dra några slutsatser redan nu om kommande beslut och initiativ, om M, KD och L går i land med sitt regeringsbygge med hjälp av SD?

Ny Teknik bad några experter att sia om framtiden.

Ringhals 4 i förgrunden och Ringhals 3 i bakgrunden. Foto: Annika Örnborg/Ringhals

Ny kärnkraft i Sverige – och på fler platser än i dag?

Trots enigheten går det inte att förvänta sig en rak väg framåt.

– Även om den här regeringen är positivt inställd så finns det en politisk risk att hantera. Man ska inte ha för stora förväntningar på att alla risker är borta och nu kommer det att byggas kärnkraft, det tror jag inte, säger Carl Berglöf, kärnkraftsexpert på branschorganisationen Energiföretagen.

De lågt hängande frukterna som den nya borgerliga regeringen sannolikt kommer att vilja plocka först handlar om att skriva om Miljöbalken så att det blir tillåtet för Sverige att ha fler än tio kärnreaktorer i drift och att kärnreaktorer får etableras även utanför de nuvarande kärnkraftsområdena.

Vi från branschen hade gärna sett breda energipolitiska samtal över blockgränserna.

Men Carl Berglöf poängterar att även om ett bolag ansöker om att bygga en ny kärnreaktor i dag så hamnar troligen inte ansökan på regeringens bord förrän efter nästa riksdagsval.

– Då kan vi ha hunnit byta regering igen. Vi från branschen hade gärna sett breda energipolitiska samtal över blockgränserna för att minska den politiska risken och ta fram långsiktiga spelregler, säger han.

Läs mer: Storföretagen varnar för sänkt reduktionsplikt

En SMR, småskalig modulär kärnreaktor, kan tidigast vara på plats till 2030, bedömer Carl Berglöf. 

– Den här mandatperioden blir ingen SMR färdig i Sverige, men man kanske har börjat bygga, det beror på hur snabbt myndigheterna jobbar. Grovt räknat kommer en mandatperiod att gå åt till tillståndsprövning och ytterligare en mandatperiod till byggande, säger han.

Carl Berglöf är Energiföretagens expert inom kärnkraft och elnätsteknik. Foto: Energiföretagen

Även om de fyra partierna är eniga om mycket finns det risk för konflikt om subventioner. En av Liberalernas hjärtefrågor är att regelverket för energi ska vara teknikneutralt. Enskilda kraftslag ska inte subventioneras.

Moderaterna däremot vill utfärda 400 miljarder kronor i statliga kreditgarantier till kärnkraften och kallar själva förslaget för en subvention på sin hemsida.

Även den socialdemokratiska regeringen öppnade för ny kärnkraft. I slutet av augusti fick Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att ta fram föreskrifter för ny reaktorteknik som små och modulära reaktorer.

Statliga Vattenfall har redan dragit i gång en förstudie om att bygga minst två sådana småskaliga reaktorer i Ringhals. Förstudien ska handla om vilka förutsättningar som behöver vara på plats för att bolaget ska vilja sätta spaden i jorden, framför allt vad gäller affärsmodell, avfallshantering och föreskrifter.

Kärnkraft var en av valrörelsens allra hetaste frågor. Framför allt var det uppgifter om hur lång tid det egentligen tar att bygga ett kärnkraftverk som kastades fram och tillbaka.

Det finns internationella exempel att ösa ur för båda sidor, beroende på vilken verklighetsbild man vill föra fram. 

– Olkiluoto 3 i Finland har tagit 17 år att bygga, men Kina har byggt på fem år. Här i Sverige byggdes Oskarshamn 3 på fyra år, säger Carl Berglöf och förtydligar att siffrorna gäller just byggtid och exkluderar tid för tillståndsprocessen.

Vattenfalls jätteprojekt i den danska delen av Kriegers Flak i Östersjön invigdes 2021. Foto: Olafur Steinar Gestsson/Ritzau Scanpix/TT

Ska Svenska kraftnät bekosta stamnät i havet för havsbaserad vindkraft?

Den förra regeringen tog flera initiativ för att få fart på utbyggnaden av vindkraft. Till exempel ska en utredare föreslå incitament som kan göra kommuner mer benägna att säga ja till nya vindparker. 

Ett uppdrag som gavs till Svenska kraftnät handlade om att bygga ut stamnätet till havs för att underlätta för havsbaserade vindkraftsparker. Genom att Svenska kraftnät bekostar bygget av stamnätsstationer i havet skulle det bli billigare för vindkraftsaktörerna.

Men M, L, KD och SD var i Ny Tekniks valenkät rörande eniga om att det var fel.

Liberalerna har tidigare också sagt att partiet kommer att jobba för att en vindkraftsaktör som slipper undan anslutningsavgiften får betala en högre abonnemangsavgift till Svenska kraftnät. ”Vi vill vara tydliga med det här redan nu så att ingen gör en investering i tron att det går att få den här typen av subventioner i Sverige”, skrev den dåvarande partiledaren Nyamko Sabuni och den energipolitiske talespersonen Joar Forssell på debattplats i Svenska Dagbladet i februari.

Frågan är vad som händer med vindkraftsinitiativen under nästa mandatperiod. Lina Kinning, branschorganisationen Svensk Vindenergis expert på havsbaserad vindkraft, tycker att det är svårt att sia om de kommande fyra åren. Men det är ingen bra idé att riva upp arbetet som har påbörjats om stamnätsutbyggnaden i havet, menar hon.

– Svenska kraftnät har ju satt i gång det här arbetet nu, det vore olyckligt att stoppa det när vi behöver få in mycket elproduktion, särskilt i södra Sverige, säger hon. 

Lina Kinning. Foto: Svensk vindenergi

Lina Kinning poängterar att ingen aktör ännu har fått någon anslutningsavgift betald av Svenska kraftnät.

– Svenska kraftnät jobbar på hur systemet ska utformas och det kommer att finnas två olika spår. Aktörer som vill kan dra sin egen ledning, säger hon. 

Även vindkraftsbranschen vill ha långsiktiga och tydliga spelregler. Lina Kinning önskar ett så tidigt besked som möjligt från nästa regering om ramarna för den havsbaserade vindkraften. 

– Det är ingen hemlighet att Liberalerna har varit negativa till förslaget att Svenska kraftnät ska bygga stamnät i havet tidigare, men vi får se hur de agerar i skarpt läge, säger hon. 

Generellt sett hoppas Lina Kinning att nästa regering ser till att bibehålla takten i utbyggnaden av elproduktion.

– Man behöver ha en teknikneutral ansats för det. Man behöver hålla i takten för utbyggnaden av ny vindkraft även om man banar väg för ny kärnkraft också, säger hon. 

Framför allt vill hon att regeringen tar ansvar för elektrifieringen och lämnar skyttegravskriget bakom sig. 

– Man behöver inte måla upp den polariserade bilden av ett kraftslag mot ett annat. Det tror jag att man kan förvänta sig att den här regeringen tar ansvar för, säger hon.

Urangruva i Tjeckien. Foto: Petr David Josek/TT

Ska Sverige tillåta uranbrytning?

2018 förbjöds brytning och utvinning av uran i Sverige. Förbudet omfattar även utvinning ur biprodukter eller avfall från annan brytning.

Någon kommersiell brytning av uran har dock aldrig funnits i Sverige, även om en hel del företag har prospekterat efter grundämnet. Längre tillbaka, på 1960-talet, pågick provbrytning i Ranstad i Skövde kommun.

Under valrörelsen kom frågan i fokus igen. M, L, KD och SD tycker alla fyra att Sverige borde tillåta uranbrytning igen.

Erika Ingvald, enhetschef på Sveriges geologiska undersökning, tror att uranförbudet kommer att rivas upp under nästa mandatperiod.

– Det verkar finnas en stark vilja från Moderaterna bland andra att ändra på lagen så att uranbrytning blir tillåtet igen. Och lagstiftningen ska utvärderas 2023, det sa man redan när beslutet fattades, säger hon. 

Har vi behov av någon råvara som vi har i våra fyndigheter har vi också ett ansvar för att bryta det.

En ny borgerlig regering kommer sannolikt att driva på för en utbyggnad av kärnkraften.

Erika Ingvald, enhetschef på Sveriges geologiska undersökning Foto: SGU

Dessutom pekar Erika Ingvald på att det blir allt viktigare för Sverige att öka sitt energioberoende och sin grad av självförsörjande.

– Ska vi använda ett energislag och har behov av någon råvara som vi dessutom har i våra fyndigheter har vi också ett ansvar för att bryta det. Vi kan inte bara tänka att det görs någon annanstans, säger hon. 

Den svenska kärnkraften behöver ungefär 1 000 ton naturligt uran per år. I Sverige finns drygt 2,5 miljoner ton uran, främst bundet i skiffer, där det tidigare har betraktats som olönsamt att bryta. Men med högre priser på uran och bättre utvinningsmetoder kan de nu ändå vara intressanta. 

Ett företag som tidigare har intresserat sig för uranbrytning i Sverige är australiensiska Aura Energy. De arbetar med prospektering i Häggån söder om Östersund

– Det projektet började en gång som uranprospektering, men sedan kom de på att den här skiffern innehåller en massa andra metaller som är mer intressanta, så det jobbar de med nu, säger Erika Ingvald.

Om uranbrytningsförbudet hävs bedömer hon att det är Aura Energy som ligger närmast till hands för att få tillstånd att utvinna svenskt uran. Företagets utvinning borde i så fall bli enklare. I dag har Aura Energy utvecklat ett sätt att lägga fast uranet så att det inte ska kunna läcka från avfallshögarna.

– Om uranförbudet hävs skulle de kunna utvinna uran och sälja det. Men jag vet inte om de kommer att vilja göra det. Det blir en ekonomisk fråga, säger Erika Ingvald.

Väljer Aura Energy att ansöka om tillstånd för att bryta och utvinna uran bedömer Erika Ingvald att det allra tidigast skulle kunna bli verklighet 2025, men sannolikt senare.

Från och med 1 augusti fram till 2030 måste andelen biodrivmedel som blandas in i fossila bränslen öka, har riksdagens beslutat. Foto: Erik Simander/TT

Ska nivåerna i reduktionsplikten för bensin och diesel sänkas?

SD, M och KD gick till val på att sänka nivåerna i reduktionsplikten för bensin och diesel.

Liberalerna vill däremot inte sänka nivåerna i nuläget men öppnar för en justering senare, enligt frisvar till Ny Tekniks valenkät: ”Elektrifieringen slår alla förväntningar. Det gör att under kommande mandatperiod, så kan sannolikt nivåerna höjas långsammare än vad som beslutats.”

Det är alltså troligt att en justering av nivåerna kommer att föreslås. Men inget är förstås säkert innan en regering bildats och överenskommelser slutits.

Reduktionsplikten innebär att klimatpåverkan från bensin och diesel (liksom flygfotogen, men det berör vi inte i denna artikel) ska minska över tid genom inblandning av biodrivmedel.

I år är reduktionsnivån 7,8 procent för bensin och 30,5 procent för diesel. Eftersom höjningen pausades i somras så är reduktionskravet för 2023 samma som i år. Till 2030 är inriktningen 28 procent för bensin och 66 procent för diesel. 

Syftet med reduktionsplikten är att minska utsläppen från inrikes transporter, som står för ungefär en tredjedel av de totala svenska växthusgasutsläppen. Ett av Sveriges klimatmål är att utsläppen från denna sektor (utom flyget) ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010.

SD, M och KD vill sänka reduktionskravet till några få procent i linje med EU:s minimikrav, men det skiljer sig lite åt mellan partierna exakt var de lägger sig.

I dagsläget är EU:s minimikrav 6 procents reduktion av utsläppen vilket regleras genom bränslekvalitetsdirektivet. Framöver kommer det i stället att regleras av det uppdaterade förnybartdirektivet (RED3), som just nu slutförhandlas inom EU. Kommissionens förslag för 2030 är 13 procent medan parlamentet vill höja det till 16 procent.

En sänkning i Sverige kan innebära komplikationer om miljömålen samtidigt ska uppnås.

Reduktionsplikten beskrivs av Energimyndigheten som det viktigaste styrmedlet för att Sverige ska nå 2030-målet. I en färsk rapport avråder expertmyndigheten från kraftiga sänkningar av nivåerna.

Henry Hammarström på Energimyndigheten konstaterar att en sänkning till 6 procents reduktion skulle innebära ökade utsläpp motsvarande 6 miljoner ton per år 2030, jämfört med om nuvarande inriktning behålls.

Det finns också protester från bransch och övrigt näringsliv.

Drivmedelsbolagens branschorganisation Drivkraft Sverige ställer sig bakom Energimyndighetens slutsatser:

– Att kraftigt sänka inblandningen av biodrivmedel, som förespråkas av vissa partier, slår undan benen på drivmedelsbranschen som är mitt inne i en omställning från det fossila till det förnybara. Branschens investeringar i biodrivmedel grundar sig på att det finns en stabil marknad. Om dessa förutsättningar hela tiden förändras så finns det en risk att omställningen försenas i kombination med att den blir dyrare än nödvändigt, säger Jessica Alenius, vd för Drivkraft Sverige, i ett uttalande.

I ett upprop före valet skrev 227 företag, bland dem Preem och Billerud Korsnäs, att de föreslagna sänkningarna i reduktionsplikten skulle dra undan mattan för de företag som investerat stort i produktion av fossilfria drivmedel. 

Den svenska reduktionspliktens utformning är unik i Europa. Förutom Sverige är det endast Tyskland och Danmark som har vad som kan kallas för reduktionsplikt, där styrmedlet syftar till att minska klimatpåverkan från drivmedlet snarare än att en viss andel biodrivmedel ska blandas in. 

Sverige har betydligt högre reduktionskrav än Tyskland och Danmark, vilket huvudsakligen beror på att Sverige hade en hög andel biodrivmedel redan innan reduktionsplikten infördes 2018, enligt en rapport från forskningsinstitutet Rise från 2022.

Foto: Jonas Askergren

Det finns ett EU-gemensamt krav i bränslekvalitetsdirektivet om att klimatpåverkan från drivmedel ska minska med 6 procent till 2020. Det finns också en målsättning om att andelen förnybar energi i transportsektorn i EU ska uppnå 14 procent 2030.

Om de sänker reduktionsplikten ordentligt och sen inte höjer den till 2030 så ser jag inte hur de skulle kunna klara 2030-målet.

Men hur länderna har implementerat det skiljer sig stort, påpekar Liv Lundberg, forskare vid forskningsinstitutet Rise och medförfattare till rapporten.

– Alla länder i EU har något inblandningskrav för biodrivmedel men de flesta andra länder har fokuserat på volym eller energikvoter i stället, säger Liv Lundberg till Ny Teknik.

Liv Lundberg, forskare vid forskningsinstitutet Rise. Foto: Rise

I Sverige har SD, M och KD i huvudsak samma syn på hur stor sänkningen ska bli, så det är förmodligen endast Liberalerna som skulle kunna hålla emot en kraftig sänkning, menar hon.

– Om de sänker reduktionsplikten ordentligt och sen inte höjer den till 2030 så ser jag inte hur de skulle kunna klara 2030-målet. Elektrifiering kommer spela en viktig roll i transportsektorn på sikt, men det tar tid att ställa om bilflottan och därför behöver vi en hög reduktionsplikt 2030 även i optimistiska elektrifieringsscenarier. Det blir intressant att höra hur den nya regeringen ska hantera den frågan, om de försöker ducka den eller helt enkelt säger att vi struntar i klimatmålet för 2030. Energimyndigheten är ju expertmyndighet och har gett tydliga rekommendationer, säger hon.

Så här ska den svenska höghastighetsbanan se ut, om Skanska får bestämma. Foto: Skanska 

Ska Sverige bygga höghastighetsbanor för tåg?

Höghastighetsbanan är en tydlig vattendelare i svensk politik. V, S, MP och C vill att den byggs. L, KD, M och SD vill inte det. 

”Satsningen är en gökunge som tränger undan mer angelägna projekt”, skriver till exempel KD i frisvar till Ny Tekniks valenkät

Nya stambanor, som projektet heter, ska gå mellan Malmö, Göteborg och Stockholm med Jönköping som knutpunkt.

Läs mer: Så ska Trafikverket pressa priset på höghastighetsjärnvägen

Hastigheten blir 250–320 km/h vilket innebär att Stockholm–Malmö ska kunna avverkas på 2 timmar och 30 minuter jämfört med 4:20 i dag. 

Utbyggnaden sker etappvis. Planläggning av samtliga etapper finns med i den nationella planen för 2022–2033 som regeringen presenterade i somras.

Men tidsrymden omfattar bara byggstart av de tre deletapperna Ostlänken (2024), Göteborg–Borås (2025–2027) samt Hässlehlom–Lund (2027–2029). Hela projektet planeras vara klart för trafik 2045.

De färgade delarna visar vilka deletapper av Nya stambanor som ska börja byggas under perioden 2022-2033, enligt den nationella infrastrukturplanen. Foto: Trafikverket

För de övriga delarna kommer Trafikverket i linje med den nationella planen att påbörja en förberedande planering, säger Ann-Sofie Atterbrand, tillförordnad programdirektör för Nya stambanor på Trafikverket, till Ny Teknik.

Ann-Sofie Atterbrand, tillförordnad programdirektör för Nya stambanor på Trafikverket. Foto: Trafikverket

Ska projektet stoppas så krävs det alltså en förändring av den nationella infrastrukturplanen, fortsätter hon. Hur snabbt det skulle kunna ske är oklart.

Att ett så stort projekt som Nya stambanor ens ingår i den nationella planen är något som bland annat Sveriges kommuner och regioner har kritiserat, eftersom det riskerar att tränga undan underhåll av det befintliga transportsystemet.

 

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer