”Vad skulle hända om jordens rotation snabbades upp så att ett dygn bara varade i en sekund?”

Samarbete med Volante

Före detta NASA-ingenjören och författaren Randall Munroes är världskänd för sina absurda hypotetiska frågor och svar om vetenskap.

I sommar publicerar Ny Teknik 15 utdrag från hans senaste bok ”Tänk om...2” i samarbete med bokförlaget Volante.

Ny Tekniks läsare kan även köpa ett eget exemplar av boken för specialpriset 99 kr.

Använd rabattkoden: NYTEKNIK

Frågan i rubriken ställs av Dylan. Randall Munroe svarar:

Det skulle bli total katastrof, men det skulle finnas stunder varannan vecka då det skulle bli ännu värre.

Jorden roterar[källa behövs], vilket gör att planetens mitt pressas utåt av centrifugalkraften. Denna kraft är inte tillräckligt stark för att övervinna gravitationen och slita isär jorden, men den räcker gott och väl för att platta till jorden något och göra så att du väger nästan ett halvt kilo mindre vid ekvatorn än vad du gör vid polerna.*

Om jorden (och allt på den) plötsligt roterade snabbare, så att ett dygn bara varade i en sekund, skulle jorden inte klara sig en enda dag.† Ekvatorn skulle röra sig med mer än 10 procent av ljusets hastighet. Centrifugalkraften skulle bli mycket starkare än gravitationen, och materialet som jorden består av skulle slungas utåt.

Du skulle inte dö på momangen – du skulle kunna överleva i några millisekunder eller till och med sekunder. Det kanske inte verkar mycket att hurra för, men jämfört med hur fort du skulle dö i andra scenarier i den här boken som har med hastigheter att göra, är det ganska länge.

Jordskorpan och manteln skulle brytas itu i bitar stora som hus. När en sekund* gått skulle atmosfären ha spridit ut sig så tunt att du inte kan andas den – även om du förmodligen inte skulle överleva tillräckligt länge för att kvävas ens vid de relativt stillsamma polerna.

Under de första sekunderna skulle jordens svällande midjemått krossa jordskorpan, som skulle bli till snurrande fragment som dödar nästan alla på planeten, men det är relativt fridfullt jämfört med vad som skulle hända härnäst.

Allt skulle röra sig med enorma hastigheter, men varje del av jordskorpan skulle röra sig med nästan samma hastighet som sina grannar, så det skulle inte bli några omedelbara relativistiska krockar. Detta betyder att saker och ting skulle vara relativt lugna ... tills den expanderande skivan av uppbruten jordskorpa kolliderade med något.

Det första att komma i vägen skulle vara bältet av satelliter runt jorden. Efter 40 millisekunder skulle ISS träffas och omedelbart förångas. Fler satelliter skulle möta samma öde. Efter en och en halv sekund skulle jordskorpsskivan nå bältet av geostationära satelliter som kretsar ovanför ekvatorn. De skulle alla släppa ifrån sig ett våldsamt utbrott av gammastrålar när jorden slukade dem.

* Ett dygn, menar jag.

Skräpet från jorden skulle fortsätta utåt som en expanderande cirkelsåg. Efter ungefär tio sekunder skulle skräpskivan nå månen, efter ytterligare en timme skulle den nå solen och inom en dag eller två skulle den ha spritt sig över hela solsystemet. Varje gång skivan slukade en asteroid skulle den förintas och bli till en flod av energi i alla riktningar, vilket så småningom skulle få bort allt småskräp ur solsystemet.

Eftersom jorden lutar står solen och planeterna vanligtvis inte i exakt linje med det plan jordens ekvator ligger på, så de skulle ha en god chans att undvika den terranska cirkelsågen.

Men varannan vecka korsar månen planet för jordens ekvator. Om Dylans uppsnabbning av jorden skedde just då, skulle månen vara i vägen för den expanderande skivan.

När jordskorpsskivan slog i månen skulle månen förvandlas till en kom- et, som skulle pipa iväg ut ur solsystemet buren på en våg av högenergiskräp. Blixten av ljus och värme vid nedslaget skulle vara så stark att om du stod på solens yta och bevittnade krocken skulle det vara ljusare ovanför dig än under dig. Varje yta i solsystemet – Europas is, Saturnus ringar och Merkurius steniga skorpa – skulle blåsas bort ...

... av månstrålar.

LÄS MER

”Vad händer om ett föremål som det som orsakade Chicxulub-kratern träffar jorden med en relativt låg hastighet på (låt oss säga) 5 kilometer i timmen?”