Silphium var mer värdefull än guld – och botade sjukdomar

2019-06-21 10:15  

Under antiken fanns det en växt som var mer värdefull än guld, smakade fantastiskt och botade sjukdomar. Den ingick i alla de bästa recepten – men sedan försvann den spårlöst.

Det fanns en gång en krydda som var viktigare än svartpeppar, vitlök och chili är för oss idag. Men i dag är den utdöd, och ingen vet exakt hur den smakade.

Den kallades silphium, och var mycket värdefull. Inte minst för att det var en begränsad resurs. Den växte bara runt staden Kyrene i nuvarande Libyen, och var den bärande delen av stadens ekonomi. Plantan avbildades till och med på de lokala mynten.

Plantans mjölksaft torkades till ett harts, "laser", som ansågs ha medicinska egenskaper. Det förskrevs för hosta, halsont, feber, förstoppning, smärtor, vårtor och mycket annat. Den var också ett preventivmedel, och användes för att framkalla missfall. Men det ansågs också vara ett afrodisiakum.

Läs mer: Mannen som skapade det kemiska kriget

Det var de små, och som man tror, hjärtformade fröna som användes som krydda. Den som inte hade råd med silphium kunde använda en billigare växt med liknande egenskaper, asafoetida. Ibland användes till och med samma ord för båda.

Asafoetida används i indisk matlagning, och ger en indikation på vad romarna uppskattade så mycket: en kraftig smak någonstans mellan parmesan och sojasås. Det romerska köket byggde på kraftiga smaker. En standardkrydda var "garum", en jäst sås av fisktarmar och salt, någonstans mellan asiatisk fisksås och surströmming.

Växten troligen utdöd – kejsar Nero ska ha fått sista kvisten

Silphiumplantan beskrevs bland annat av botanikern Theophrastos, elev till Platon och Aristoteles, som levde mellan 371 och 287 före vår tideräkning. Enligt honom hade plantan tjocka rötter med svart bark, och var runt en halvmeter hög med ihålig stjälk och gyllene blad.

Lite som fänkål, kanske lite som selleri. Den anses ha varit en variant av de flockblommiga växterna, kanske något liknande Ferula tingitana.

Den är nästan säkert helt utdöd i dag. Silphium växte bara på en smal kustremsa, ungefär 20 mil lång, vid Kyrene. Djur som betade på växten lär ha fått särskilt gott kött, kanske ledde det till överbetning. Kanske föll silphium offer för ett allt torrare klimat i Nordafrika.

I kombination med alltför nitiskt skördande, inte minst för marknaden för abortmedel, kan det ha knäckt växten innan 200-talet före vår tideräkning.

Läs mer: Guldskatt i Israel kan ha gömts för korsriddare

En annan teori är att de romerska guvernörer som tog över staden år 74 före vår tideräkning ska ha drivit upp produktionskraven för högt. Men det finns också uppgifter om att den levt kvar långt senare. Plinius skriver att den sista kvisten silphium i Kyrene gavs som en present till kejsar Nero.

Enligt Theophrastos hade alla försök att odla växten misslyckats: den växte vilt och skördades på plats där den behagade frodas. Idag kan vi bara gissa exakt hur den smakade.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt