Så blev han världens mest uppkopplade man

Om livet är ett spektrum har Chris Dancy i sitt femtioåriga liv befunnit sig på varje frekvens. Han som kallats ”världens mest uppkopplade man” var i flera decennier inte världens lyckligaste man. Dancy, född 1968 i delstaten Maryland, blev till ungefär samtidigt som datorerna i Arpanet, ”världens första fungerande paketväxlande nätverk”, började tala med varandra.

När han var 19 berättade han för sin mamma att han ville ta livet av sig och blev intagen på en sluten avdelning.

– Att växa upp på landet på 80-talet var inte den bästa tidpunkten att komma ut som gay, konstaterar Dancy när Ny Teknik träffar honom i samband med en av hans föreläsningar i Stockholm.

Under de följande 21 åren, parallellt med att Arpanet blev internet, lyckades han en kombinera en tillvaro som framgångsrik och förmögen it-utvecklare med ett leverne så destruktivt att det mycket väl kunde satt punkt för hans historia. Fängelsestraff för rattfylla. Flera vändor till kliniker för drogrehabilitering. Depressioner, ångest, panikattacker. Prostitution, både som säljare och köpare. Dieten bestod av skräpmat, läsk och två paket cigg om dagen.

– Jag var på botten 2008. Jag var helt enkelt inte bra på att hantera mitt informationssystem, jag var värdelös på det.

”Internet of Chris”

Men under de senaste tio åren har berättelsen om Chris Dancy varit en annan. På glansiga sidor i franska modemagasin med Google Glass över ögonen. På svartvita studiobilder med en hel hoper uppkopplade armband runt handleden. Berättelsen om den hyperdigitaliserade amerikanen som använder enheter och sensorer för att kartlägga varje del av sitt liv. Chris Dancy gjorde sitt liv till ett ”internet of Chris” långt före de flesta hunnit bekanta sig med begreppet ”internet of things”.

Det var dock inte då, vid vändpunkten 2008, han började samla data, det har pågått ända sedan barndomen. Däremot bestämde han sig för att analysera den, att spåra mönster som kunde förklara varför han tog beslut som skadade honom.

I sin bok ”Don't Unplug” skriver Dancy att han ärvt sitt tvångsmässiga behov av att organisera saker från sin mor. ”Hon sparade kom ihåg-listor, dagböcker och anteckningsblock...hennes organisering blev till dagliga genomgångar och planering för hela året.” Chris Dancy fortsatte i sitt eget sovrum genom att sortera sina musik- och boksamlingar. Likt Marylands egen Marie Kondo sorterade han sina kläder prydligt efter färg. När han i de tidiga tonåren kom i kontakt med datorer blev det naturligt att digitalisera alla de kalkylark över sitt liv som han tidigare bara kunnat dokumentera med papper och penna.

– Det var inte som att jag 2008 listade ut att jag skulle spara och lagra kopior och organisera mitt liv. Det listade jag ut när jag var liten. Det där bara finns inom mig. Och på den tiden gjorde datorer inte mycket åt dig såvida du inte stoppade in saker i dem. Så det fanns inget tillfälle när jag plötsligt insåg att jag skulle organisera mitt liv. Däremot fanns det tillfällen 2008 när jag insåg att det var jag själv som kontrollerade allt. Att det var jag som skapade min verklighet.

Viktigt att vara i rörelse

Chris Dancy skulle snart bli en mästare på sitt eget informationssystem. Från hämningslöshet till hälsosamhet genom att studera miljontals datapunkter. I dag talar han om sitt liv på samma sätt som en molnleverantör talar om it-infrastruktur. Dancy har en ”stack”, en trave, utifrån vilken han organiserar sitt liv. Det nedersta lagret i traven består av allt som rör tid. Ovanför det återfinns plats. Med en mobiltelefon eller en smart klocka är det i dag enkelt att samla den typen av data. Det näst översta lagret handlar om aktivitet: promenader, löpning, bilkörning, flygturer. Kort sagt allt som handlar om att vara i rörelse. Längst upp i internet of Chris-stacken finns beteende.

– Det där kan vara lite svårare för folk att få grepp om, men det handlar om att träffa folk, musikkonsumtion, fotografering och allt i din telefon som rör det privata.

Utöver detta samlar Chris Dancy data om det som sker inuti i honom och runt om honom. Hjärtfrekvens, respiration, blodtryck, blocksocker, kroppstemperatur, ljud- och ljusnivåer, för att ta ett axplock.

För att inte bli överväldigad har han automatiserat sitt system. Om vissa mätvärden passerar en gräns får han en notis på sin smarta klocka. Det kan röra sig om ”dödsmeddelanden” där han blir informerad om att han inte gör tillräckligt för att förlänga sitt liv.

Vad gör du som bidrar till din död?

– Det kan vara att jag inte rör på mig. Att jag sitter still hela dagen.

Ett annat exempel: om Chris Dancy är hemma och talar med för hög ljudnivå, ett tecken på att han är på väg att bli förbannad, blir hemmet en aning mörkare, bokstavligt talat.

– Så fort jag når 80-81 decibel dimmas lamporna... för jag kan gå från noll till rövhål på bara sekunder. Så det handlar om att hitta det som triggar mig att bli ett rövhål och bromsa den processen, säger han och förklarar att aningen lägre ljusstyrka kan hjälpa.

”Jag var rik och ensam”

Fram till för några år sedan var Chris Dancy mest känd som den som använt data för att hantera sina beroenden, för att gå ner i vikt, för att bli den eftertraktade techföreläsaren. Denna helomvändning mitt i livet har dock inte varit gratis.

– Mellan 2014 och 2015 led jag av vad jag brukar kalla posttraumatiskt datastressyndrom. Jag var smal och rik och levde i ett hus som kostade en miljon dollar, man får mycket betalt när man är världens mest uppkopplade man. Men jag var ensam. Jag hade inga vänner eftersom människor inte kan optimeras som system. Folk som träffade mig gick rakt in i mina system och fick en chock: ”hur fan ska jag kunna konkurrera med ett hus som vet hur du mår?”.

På senare tid har han därför börjat använda teknik för att i större utsträckning komma i kontakt med sitt känsloliv och med människorna i hans närhet. Han säger idag att han ”praktiserar buddhism” och kallas hellre för ”medveten närvaro-cyborg” än ”världens mest uppkopplade man”. De sista kapitlen i hans bok har rubriker som ”spiritualitet” och ”själv-kärlek”.

– För tio år sedan tyckte att alla att jag var galen, men nu fattar de grejen. Det jag går igenom på de första 300 sidorna i min bok är sådant som många gör varje dag nu, jag gjorde det bara före alla andra. Men den sista delen av boken handlar om medveten närvaro och medkänsla, och folk håller precis på att komma igång med det.

Faktum är att arbetsnamnet på Dancys bok var ”Jag är du imorgon”. Att det blev ”Don't Unplug” i stället handlar om att det i dag är praktiskt taget omöjligt att koppla ner sig för att hitta balans i livet.

Ta makten över sin egen data

Däremot, föreslår han, kan man ta makten över sin egen data. Där tycker han inte att vi andra är i dag, utan menar att den som har bäst koll på våra känsloliv är de storbolag som skördar det vi sprider om oss själva på internet. I sin bok skriver Dancy: ”istället för att ge vår data till storbolag så att de kan tjäna pengar på oss borde vi kanske kräva att bolagen börjar ta bättre hand om oss, deras kunder. Hemautomation skulle kunna användas för användas för att göra gott, för att hantera våra känslor, för att hjälpa deprimerade och för att övervinna ensamhet...vi kanske ska börja tänka på att ladda ner nya beteenden i stället för nya appar.”

– Du kanske inte tror att lycka går att mäta men jag kan garantera dig att någon annan mäter den. Jag tycker bara att det borde vara du.

Ett första steg kan vara att sluta jaga klick och likes och mätvärden som bara går ut på uppmärksamhet och ekonomisk vinning.

– Min man är lärare. Han vet att det finns barn som planerar slagsmål online, och andra barn som kommer att filma dem, bara så att videoklippen kan bli virala. Just nu fattar inte folk varför de vill göra sådant här, de fattar bara att de behöver göra det. Vi har inte lärt oss att mäta det vi bryr oss om, så i stället bryr vi oss bara om det vi mäter.