LKAB satsar på jätteomställning – här är svårigheterna

2022-05-13 06:00  

Tåg, el och tillstånd är trånga flaskhalsar när gruvjätten LKAB siktar på att bli koldioxidfri runt 2050. Intressekonflikterna om mark blir också svåra, spår koncernchefen.

Nyligen fick stålindustrins omställningsprojekt Hybrit förhandsbesked om att det blir möjligt att ta ut ytterligare 600 MW från elnätet i Gällivare från 2026. Därmed är effektbehovet säkrat för nästa steg, en demo-anläggning för tillverkning av drygt 1,3 miljoner ton fossilfri järnsvamp på årsbasis.

I demo-anläggningen ska järnmalmen delas upp i järn och syre med hjälp av vätgas i en process som kallas direktreduktion. Det är den teknik som bolagen bakom Hybrit, SSAB, LKAB och Vattenfall, gemensamt har testat i pilotskala i Luleå. Tekniken kräver stora mängder el, främst för de elektrolysörer som ska producera vätgasen.

Hybrits pilotanläggning för vätgasreduktion av järnmalm. Foto: Tomas Bergman

Demo-anläggningen för järnsvamp ska gå igång 2026, men LKAB planerar redan för ytterligare anläggningar ”inom loppet av bara några år” därefter i Gällivare. Då är det tre direktreduktionstorn som är i sikte. Det kommer att kräva ännu mer effekt.

Och redan för de första 600 megawatten återstår en hel del arbete. Stamnätsägaren Svenska kraftnät planerar att dra en ny ledning om 400 kV till Gällivare och har inlett samrådsprocessen.

”Vill sätta igång och frigöra mark för demoanläggningen”

Exakt var ledningen ska dras är inte bestämt än. Svenska kraftnät förordar en sträckning från Porjus till Gällivare, men har med alternativet att dra ledningen från Messaure till Gällivare i samrådet.

I vanliga fall brukar det kunna ta 10–12 år att bygga en ny stamnätsledning. Men ledningsprojektet till Gällivare ingår i ett särskilt pilotprojekt som handlar om att korta ledtiderna. Det innebär att delar av samrådsprocesserna kommer att skötas parallellt.

Därför hoppas Svenska kraftnät att ledningen ska stå klar redan 2026.

– Vi har ett förhandsbesked men inget är klart innan det är klart, konstaterar LKAB:s presschef Anders Lindberg krasst.

Nyligen beslutade bolaget att investera 700 miljoner kronor i förberedande markarbeten för hela industriområdet i Gällivare.

– För att inte tappa tid i omställningen vill vi sätta igång och frigöra mark för demoanläggningen och tillhörande byggnader, säger LKAB:s vd och koncernchef Jan Moström till Ny Teknik.

”Det här är en jätteinvestering med stora industrianläggningar”

Just nu pågår arbetet med en omfattande miljötillståndsansökan för hela LKAB:s verksamhet i och kring gruvan i Malmberget i Gällivare. Koncernchefen låter trött på rösten när han kommer in på ämnet.

– Det är en av de bitar vi har en pågående dialog om med ansvariga ministrar. Det är en extrem komplexitet. Innan vi har utvecklat och färdigställt processteknik och metodik ska vi in i detalj redogöra för tillståndsmyndigheterna vilken påverkan det har, säger Jan Moström.

Jan Moström. Foto: LKAB

Han talar om motstridiga krav:

– Å ena sidan ställer samhället stora krav och förväntningar på oss att konkret och kraftfullt minska utsläppen av växthusgaser. Och samtidigt har vi mer och mer byråkratiska system som vi måste hantera för att göra omställningen.

Jan Moström varnar för ökade intressekonflikter om marken framöver.

– För all mark så har du intressekonflikter och många gånger stannar tillståndsprocessen där. Det gäller inte bara tornen. Det här är en jätteinvestering med stora industrianläggningar, elkraftledningar och transformatorstationer. Hela närområdet runt Malmberget har konfliktområde med riksintressena, säger han.

”Ökar takten i den första delen av omställningen”

Men markkonflikter kan det även bli utanför själva Malmberget och Gällivare.

– Kanske är det den minsta arealen mark vi kommer att behöva för transformationen. Parallellt måste det byggas kraftproduktion. Bedömningen vi gör nu är att i huvudsak vindkraft ska hantera de närmaste fem till tio åren, vilket betyder att ännu mer mark behövs för att bygga vindkraftsparker och ledningsgator. Vi kommer att ha markkonflikter och motstående intressen i alla dess delar, säger Jan Moström.

I dag använder LKAB 2 TWh el per år. Till 2030 tror sig bolaget behöva 20 TWh. 2050 är nivån på 70 TWh.

För ett par år sedan hade LKAB som mål att bolaget ska vara koldioxidfritt till 2045. Nu är målet i stället runt år 2050. Då ska bolaget helt ha ersatt sin tillverkning av järnmalmspellets med järnsvamp.

LKAB ska ställa om från produktion av järnmalmspellets till järnsvamp (bilden) som är en mer förädlad produkt med högre järninnehåll. Foto: LKAB

Enligt presschef Anders Lindberg beror det uppskjutna målet på att den planerade produktionsvolymen har ökat. Runt år 2050 ska årsproduktionen vara 24,2 miljoner ton järnsvamp.

– Dessutom ökar vi takten i den första delen av omställningen, där Gällivareverksamheten ska bli koldioxidfri. Det ska ske kring 2030, säger Anders Lindberg.

Kostnad: 400 miljarder kronor

Men det finns flera fartgupp på vägen.

– Bortsett från rent ekonomiska förutsättningar är det ett antal saker som kommer att styra omställningshastigheten. När får vi tillgång till kraft och i vilken omfattning och hur och på vilket sätt kan vi öka kapaciteten på Malmbanan, säger Jan Moström.

Ett malmtåg från LKAB. Arkivbild. Foto: Janerik Henriksson/TT

Målet med Hybritprojektet är att ställa om den svenska stål- och järnindustrin till fossilfri produktion så att koldioxidutsläppen kapas kraftigt. Hybritbolagen räknar med att direktreduktion med vätgas har potential att minska Sveriges utsläpp med tio procent om tekniken införs i stor skala.

Interiör från LKAB:s gruva i Malmberget. Foto: Carl-Johan Utsi / TT

Men det gäller att de båda jättebolagen SSAB och LKAB går i takt. Planen är att LKAB ska tillverka järnsvamp som sedan SSAB smälter i ljusbågsugnar för att framställa stål.

Omställningen kommer också att kosta enorma summor pengar. LKAB har tidigare beräknat kostnaden till 400 miljarder kronor och sagt sig kunna klara den investeringen på egen hand, bland annat genom att intäkterna ska öka för att marknadsvärdet på järnsvamp är högre än på järnmalmspellets.

Stålindustrins nya tillverkningsmetod

Hybritprojektets metod innebär att järnmalm delas upp i järn och syre i så kallad direktreduktion med vätgas. Det görs i torn som kallas DRI-torn eller schaktugnar.

Resultatet blir hårda och porösa kulor av järn som sedan omformas till briketter för att inte självantända.

Därefter måste järnsvampen smältas i ljusbågsugnar för att bearbetas till stål.

Linda Nohrstedt

Mer om: LKAB Elnät

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt