Morens sista suck

2008-01-15 23:00  

Det kan bli dyrt att inte hålla sams. Hade inte den gotiske kungen i Toledo våldtagit en ung flicka hade morerna aldrig fått fotfäste på Iberiska halvön år 711. Och hade inte morerna själva försvagats av inre kontroverser skulle de aldrig kunnat drivas ut 1492. I dag är emirernas praktfulla palats Alhambra i Granada världsarv och ett av Spaniens största turistmål.

Emir Boabdil ser inte glad ut. Han väntar framför den lilla moskén i östra Granada med en kroksabel i bältet. Det är den 2 januari anno Domine 1492.

Eller år 897 efter ­hajira, som muslimerna säger.

”Är de på väg?” frågar emiren.

”Vilka då?” svarar jag.

”Los reyes católicos, förstås. Ferdinand och Isabella. Allt är slut. Jag tvingas kapitulera för de otrognas övermakt.” En tår rullar ner för hans kind.

Hans mor kommer ut ur byggnaden.

”Jaså, här står du din odugling”, fräser hon ilsket. ”Och du gråter som en kvinna över att du inte lyckas försvara ditt rike som en man!”

Efter nästan 800 år faller det sista moriska fästet på Iberiska halvön. Ferdinand och Isabella flyttar in i Alhambra, emirernas överdådiga palats med utsikt över staden och Sierra Nevada. Om ett år ska Cristóbal Colón komma hem från sin resa till nya världen, och det enade Spanien ska stiga fram som Europas nya supermakt.

Granadas fall kom knappast oväntat. Interna bråk hade länge försvagat emiratet, och det hade under de sista seklen bara överlevt som ­vasallstat till de spanska kungarna. Men annat hade det varit på 1000-talet. Då stod det moriska riket på sin höjdpunkt, och var Europas mest utvecklade land. Här levde folk av alla religioner sida vid sida. Kulturen blomstrade, med filosofer som Ibn Rushd (i Europa känd som Averroës), läkaren Ibn Sina och en rad ­andra stora vetenskapsmän. Det var härifrån som antikens skrifter fann vägen till renässansens Europa.

Att muslimerna överhuvudtaget kom till Iberiska halvön berodde också på interna bråk, då bland de kristna på 700-talet. Härskaren i Ceuta, på sydsidan av Gibraltar sund, hade skickat sin dotter för att uppfostras vid det gotiska hovet i Toledo. Tyvärr blev hon våldtagen av självaste kung Roderick. Hennes pappa hämnades genom att skeppa över den arabiske härföraren Tariq ibn-Ziyad och hans armé till nuvarande Gibraltar.

Det var den 30 April år 711. Araberna krossade snabbt allt motstånd och ockuperade hela iberiska halvön. Inte förrän vid Poitiers norr om Pyrenéerna kunde invasionen stoppas av Karl Martell år 732.

Det skulle ta 750 år för de kristna att återerövra vad som i dag är Spanien. Granadas fall 1492 blev startpunkten för en hårdhänt etnisk rensning, där judar och muslimer drevs i exil och moskéerna byggdes om till kyrkor.

Alhambra är i själva verket ett stort muromgärdat område som förutom palats och trädgårdar innehåller försvarstorn, kaserner och ekonomibyggnader.

Under Napoleonkrigen inkvarterades franska trupper i Alhambra. När fransmännen 1814 tvingades till reträtt gav kommendanten order om att hela anläggningen skulle sprängas i luften. En godhjärtad soldat lyckades dock i sista ögonblicket förhindra förstörelsen genom att klippa av den brinnande stubintråden.

Men resterna av de moriska palatsen förföll alltmer, och blev tillflykt för traktens hemlösa.

Våren 1829fick Alhambra besök av den romantiske författaren och tillika amerikanske ambassadören Washington Irving. Han häpnade över den överdådiga arkitekturen med de vackra mosaikerna, och beslutade sig för att snarast flytta in. Arbetet som ambassadör kan inte varit särskilt betungande, för Irving tillbringade flera månader i ett rum som tidigare använts av kung Filip II och dennes gemål. Här skrev han ”Tales of the Alhambra”, en serie spännande sagor i bästa Tusen och en natt-stil som utspelar sig i och kring Alhambra. I berättelserna räddas prinsessor ur fångenskap av ståtliga prinsar, ärliga hantverkare finner dolda skatter, flygande mattor för hjältar i säkerhet undan elaka vesirer och kärleken triumferar över maktens girighet.

Boken blev en succé, och väckte intresset för det moriska kulturarvet. Snart blev Alhambra en världsberömd sevärdhet, och spanjorerna kunde äntligen inkludera den muslimska perioden i sin historia. I dag är Alhambra världsarv och ett av Spaniens största turistmål. Så populärt är det, att man på sommaren måste beställa entrébiljetter veckor i förväg för att komma in.

Restaurering pågår ständigt av fresker och mosaiker. Just nu är det själva hjärtat av palatset – Lejongården, med sin skog av smäckra kolonner – som är under renovering. Besökarna får nöja sig med att betrakta lejonen på bild och lyssna på guidernas målande beskrivningar.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt