Mirakeltyget
Kina är världens största silkeproducent med en årsproduktion runt 300 000 ton. Kina var också först med att väva siden, för över 3 500 år sedan.
Det berättas i Kina att den mytiske gule kejsaren (han som lärde kineserna att odla ris) hade en favoritkonkubin vid namn Leizu som var skön som en gudinna. Det kanske hon var också, för det vi nu ska berätta om hände på sagornas tid.
En dag satt Leizu i den kejserliga trädgården i skuggan under ett mullbärsträd och drack te. Plötsligt föll något från trädets lövverk och hamnade med ett plums rakt ner i hennes tekopp. Det var en kokong av någon insekt som tydligen valt just detta träd för att förpuppa sig. Leizu tog en sked och rörde i det heta teet för att fiska upp det ovälkomna föremålet. Då märkte hon att skeden fått tag i en tråd som var så tunn att den knappt gick att urskilja. Hon drog i tråden, men i stället för att följa med upp guppade kokongen vidare i teet, och tråden blev bara längre och längre. Det hela var mycket egendomligt.
Leizu drog och drog i den spindelvävstunna tråden och lindade upp den på ena handens fingrar. Inte förrän hon lindat upp hela två li tråd (en kilometer) var den slut. Kvar i teet flöt puppan av en insekt.
Leizu funderade en stund och tittade så upp i mulllbärsträdets gröna krona och log. När hon åter sänkte blicken hade hon uppfunnit sidenet.
Eftersom de är så tunna samlas flera trådar när silket spinns. Det finaste silket, grègesilke, består av 3 till 8 kokongtrådar. Silke är starkt, med en draghållfasthet på 300 till 600 newton per kvadratmillimeter.
I dagens odling lever silkeslarverna på blad av det vita mullbärsträdet. På 1730 talet började försök med silkesodling i Sverige. Mest odlades i Skåne, där det på 1760-talet fanns 150 000 mullbärsträd.
