Opinion

”Visioner duger inte som underlag för framtidens transporter”

Evert AnderssonProfessor em. KTH, Järnvägsteknik
Mats BergProfessor KTH, Järnvägsteknik
Bo-Lennart NelldalProfessor em. KTH, Tågtrafikplanering Foto: KTH
Intresset för Hyperloops transporter i vakuum är stort men inget att räkna med än på länge, enligt debattörerna. Foto: Mike Corder/TT

DEBATT. Sverige behöver fler tåg. Självkörande bilar löser varken energiproblemen eller trängseln i trafiken, och högst osäkra framtidslösningar som Hyperloop kan vi inte vänta på, skriver Evert Andersson, Mats Berg och Bo-Lennart Nelldal, KTH.

Transportsektorn har stora utmaningar framför sig. Det råder trängsel både inom spår- och vägtrafiken ‒ åtminstone i och kring våra stora städer. Det ger osäkerhet om när personer och gods kommer fram. Bilar fyller städerna. Buller och skadliga ämnen är ett betydande problem. Det dör runt 300 personer i den svenska vägtrafiken varje år och många fler skadas allvarligt.

Den stora utmaningen ligger i att det fossila energiberoendet måste brytas. Koldioxidutsläppen i inrikestrafiken (flyget undantaget) ska, jämfört med år 2010, ner med minst 70 procent till 2030 och till att inte ge några utsläpp alls år 2045.

Unika egenskaper

Spårtrafik har flera unika och fördelaktiga egenskaper:

• Energianvändningen är mycket låg jämfört med de flesta andra transportmedel. För godstransporter använder eldrivna tåg i regel 40‒70 procent mindre energi per ton och kilometer än vad en elektrifierad lastbil skulle göra. Höghastighetståg är mycket energisnåla per personkilometer, även jämfört med elbilar. Ännu större är skillnaden om man jämför med flytande drivmedel i vägtrafiken och i flyget.

• De svenska spårtransporterna är till mer än 97 procent elektrifierade.

• Spårtrafiken har en mycket hög trafiksäkerhet. Bilresenärer löper 20 till 30 gånger högre risk att förolyckas än de som åker samma sträcka med tåg.

• Spårtrafiken tar litet utrymme, både i trafikstråken och för parkering. En dubbelspårig järnväg eller tunnelbana kan i städerna transportera lika många resande som 25‒30 motorvägsfiler med personbilar.

• Tåg är rymligare än bilar och flygplan. Därför kan man erbjuda god komfort för arbete och vila.

Tågresandet i Sverige har ökat med 124 procent åren 1992‒2017. Det har blivit trångt på många spår och i kombination med ett eftersatt underhåll har känsligheten för störningar ökat.

En effektiv, snabb och tillförlitlig spårtrafik, som är attraktiv för personer och godstransportörer, kommer enligt vår uppfattning att kunna ta ungefär dubbelt så stora marknadsandelar som i dag. Andelen blir då i linje med vad flera utvecklade länder uppvisar: till exempel Japan och Schweiz för persontransporter samt USA och Schweiz för gods. Man har också visat att tågtrafik kan bli mycket tillförlitlig.

De satsningar som påbörjats i nuvarande 12-årsplan bör fortsätta under längre tid. Det behövs både utveckling av nuvarande spårtrafiksystem och nya banor som kraftigt ökar systemets prestanda.

Felaktig kritik

Frågan om nya stambanor för snabb persontrafik (höghastighetståg) har väckt en del debatt. Det finns kritik som i huvudsak går ut på att det blir för dyrt, det finns inte tillräckligt trafikunderlag i Sverige och att en sådan satsning inte är samhällsekonomiskt lönsam. Men kritiken är i stor utsträckning felaktig.

De officiella trafikprognoserna har ett antal allvarliga brister som undervärderar framtida resande på de nya banorna. De prognosmetoder som KTH utvecklat visar en betydande överflyttning av resande från bilar och flyg. De stämmer också väl med internationella erfarenheter av höghastighetståg. Marknadsandelarna är i regel 50‒70 procent på avstånd 30‒70 mil.

Tåg till kontinenten

Det finns tillräckligt trafikunderlag även i Sverige. Det är inte huvudsakligen resenärerna mellan Stockholm, Göteborg och Malmö som kommer att fylla tågen. Cirka 75 procent av resorna kommer enligt våra studier att beröra en eller två av de 14 mellanstationerna. Snabba tåg är också en förutsättning för ett mera omfattande resande med tåg till kontinenten. Och godstransporterna får bättre möjligheter genom att de separeras från den snabbare tågtrafiken.

De nya stambanorna beräknas kosta drygt 200 miljarder kronor men den ekonomiska livslängden är minst 60 år. Och satsar vi ensidigt på vägtrafik måste vägar, gator, parkeringsplatser, elsystem mm byggas ut i ökad omfattning.

Med kortare restid utnyttjas både tåg och tågpersonal mera effektivt och kostnaderna per resenär minskar. Detta ger på sikt möjlighet till användaravgifter som bör kunna finansiera en betydande del av investeringen, utan att tränga undan andra investeringar eller höja biljettpriserna.

Fortsätt forska

Vissa säger att vi inte bör satsa på tåg i en tid när transportmedlen är under utveckling, som självkörande bilar, elektriska flygplan, magnetbanor och transporter i rörsystem (Hyperloop). Men självkörande bilar löser varken trängsel-, energi- eller miljöproblemen. Forskningen om nya transportmedel bör fortsätta men vi vet inte när eller om de tänkta nya systemen alls blir kommersiellt gångbara. Visioner och förhoppningar om något nytt kan inte ligga till grund för beslut som måste tas nu!

Alla transportmedel har sitt berättigande. Spårtrafik löser självklart inte alla transportuppgifter, men är en viktig del i transportsektorns omställning. Den kommer framför allt in där det synes svårast för andra transportslag att möta de framtida kraven – i långväga landtransporter och i tätbebyggda områden.

De långa avstånden i vårt land samt vårt stora export- och importberoende kräver att vi har minst lika effektiva transporter som mera tätbefolkade delar av Europa.

Evert Andersson

Professor em. KTH, Järnvägsteknik

Mats Berg

Professor KTH, Järnvägsteknik

Bo-Lennart Nelldal

Professor em. KTH, Tågtrafikplanering