Opinion

”Inför dynamiska vägavgifter – ska bekosta mer kollektivtrafik”

Stockholm införde trängselskatt 2006, Göteborg 2013. Bilden är från Skanstull 2020. Foto: Patrik Österberg/TT

DEBATT. Sveriges politik inom transportsektorn måste skärpas för att Sverige ska kunna uppfylla klimatmålen. Med våra förslag kan persontrafiken på vägarna minska med 2 procent per år i tio år, skriver Klimatriksdagen.

Inrikes transporter står för omkring en tredjedel av koldioxidutsläppen i Sverige. Om vi även tar med klimatpåverkan från utrikes flyg- och sjötrafik som tankar i Sverige så är andelen hela 40 procent.

Den långsamma och bristfälliga omställningen av transportsektorn bottnar bland annat i att vi blivit bortskämda med att se transportkostnader som försumbara och att vi mörkat för de ödesdigra konsekvenser som utsläppen har på klimat och miljö. Vi har också gjort oss allvarligt beroende av fossila transporter i vårt samhällsbygge.

Trots nya insikter är dagens planering av transportsektorn främst baserad på prognoser och förväntad ekonomisk utveckling som i stort bara resulterar i en fortsatt ökning av trafiken på väg och med flyg.  

I en ny rapport från den ideella föreningen Klimatriksdagen, som publiceras i dagarna, har målet varit att visa vägen till en utsläppsfri transportsektor 2035 i linje med Sveriges åtaganden i Parisavtalet.

Utifrån det målet och med forskningsstöd, har åtgärder tagits fram med hjälp av scenarier, dynamisk modellering och simulering. Resultatet visar på behovet av mycket kraftfulla, för att inte säga drastiska åtgärder, som måste sättas in mer eller mindre omedelbart för att klara transportsektorns omställning.

Nuvarande politik räcker inte. Den kommande mandatperioden måste regering och riksdag ta beslut och sjösätta åtgärder som säkrar transportsektorns omställning.

Exempel på åtgärder som krävs är förbud av nyförsäljning av personbilar och lätta lastbilar med förbränningsmotor från 2025, minskad fordonstrafik på väg med överflyttning till kollektivtrafik, gång och cykel samt konvertering av kvarvarande fossildrivna fordon från 2025 till eldrift med en takt av fem procent per år. 

1. En sådan omställning kräver att vi påskyndar den pågående elektrifieringen men även att persontrafiken på våra vägar minskar. Med de styrmedel vi föreslår kan persontrafiken på väg minskas med 2 procent per år under tio år. Det förutsätter en fördubbling av kollektivtrafiken med jämlik tillgång i hela landet, samtidigt som stora satsningar krävs för att förbättra förhållandena för cykel och gång. Godstransporterna behöver i stor utsträckning överföras till järnväg och sjöfart. 

2. Vi föreslår att dynamiska och differentierade vägavgifter införs snarast och successivt ersätter drivmedelsskatterna. Det kommer att påverka trafikvolymer och val av transportsätt samt finansiera kollektivtrafiken långsiktigt.

Vägavgifterna bör utformas så att de blir olika mellan stad och landsbygd, är beroende på storlek på bil, vilka drivmedel som används och att deras trängselminskande potential utnyttjas. Genom en samlad satsning på att elektrifiera fordonsflottan bidrar vägavgifterna till att vi kan få bort fordon med förbränningsmotor. Vägavgifterna bör bidra till finansiering av utbyggd kollektivtrafik.

3. Omfattande statliga satsningar krävs för att bygga ut järnvägssystemet. För att uppnå önskade klimateffekter behöver insatserna ske snabbt så att stambanor och andra viktiga stråk är i drift senast 2030. 

4. Det är också viktigt att åtgärder sätts in så att resande med flyg förs över till järnväg. När flyget tvingas att ekonomiskt stå för den klimatpåverkan det orsakar kommer det att leda till minskat flygande. Vi kommer inte ifrån att omställningen kräver beteendeförändringar men åtgärderna behöver vara rättvisa för att motverka system där bara de mest resursstarka fortsätter flyga. 

Synen på transporter och transportplanering måste med andra ord ändras i grunden. Människors behov och förhållanden, hög tillgänglighet och låg resursbelastning bör vara ledstjärnor, liksom givetvis långsiktig hållbarhet och klimathänsyn. Därför behöver transportplaneringen tydligare inordnas i övrig samhällsplanering. För att denna omställning ska lyckas kommer människors acceptans och engagemang att vara helt avgörande, vilket kräver omfattande dialog utifrån behov och värderingar för att bryta ohållbart resande och peka på de klimatmässiga vinster omställningen innebär.

Klimatriksdagens rapport visar på vikten av att ett helhetsperspektiv med ny syn på mobilitet, transporter, hur människor möts och varors produktions- och leveranskedjor. Utbud och åtgärder inom olika transportslag behöver samordnas och understödjas i relation till samhällsnytta och klimaträttvisa.

Den kommande mandatperioden måste regering och riksdag ta beslut och sjösätta åtgärder som säkrar transportsektorns omställning, så att vi får klimatsäkra mobilitetsmönster inom den nu allt kortare tidsram som står till buds för att klara klimatmålen. Nuvarande politik räcker inte.

Roger Bydler

Anders Björkström

Peter Fritzson

Anders Gullberg

Lars Schütt

Yngve Sundblad

Klimatriksdagens utskott transport och mobilitet

Rapporten presenteras vid ett seminarium 28 september i Stockholm.