Opinion

”Hämta vanadin ur gruvavfall – rör inte jordbruksmarken”

Carl Piper, jordbrukare och initiativtagare till kommunuppropet för ett kommunalt veto mot prospektering i alunskiffer. Foto: Högestad & Christinehof
Sofia Karlsson, ordförande LRF Västra Götaland.
Peter Borring, ordförande LRF Östergötland.
Hans Ramel, ordförande LRF Skåne.
Lars Ahlin Grinde, ordförande LRF Jämtland
Anna Törnfelt, ordförande LRF Gotland.
Per Willén, ordförande LRF Örebro. Foto: EvaMarie Törnström

DEBATT. Utvidga förbudet mot uranbrytning till att även gälla vanadin och all utvinning ur alunskiffer. Sveriges bördigaste jordbruksmark måste skyddas, skriver Carl Piper och en rad företrädare för LRF.

Det nya förbudet mot utvinning av uran är ett viktigt steg mot en hållbar gruvnäring. Men de prospekteringsföretag som tidigare intresserade sig för uran i Sveriges alunskiffrar riktar nu in sig på vanadinutvinning istället. De bördiga marker som omger alunskiffrarna behöver skyddas, efter årets extrema torka bör det vara uppenbart för alla. Kommunernas befintliga vetorätt mot uranbrytning bör därför utvidgas till att gälla all utvinning ur alunskiffer. Vanadin kan i stället utvinnas ur avfall från svensk ståltillverkning.

Sommarens torka har slagit hårt mot skördarna i hela landet, med brist på såväl grönsaker och djurfoder som följd. Mitt i denna extrema situation har ett brittiskt företag beviljats undersökningstillstånd avseende vanadin i Österlens bördiga jordbruksmark. I jordbruks- och kulturbygden Oviken, invid Storsjön i Jämtland, söker ett australiensiskt och ett kanadensiskt företag om tillstånd för samma sak.

Det är bara tre exempel i raden; enligt myndigheten Bergsstaten finns i dag drygt trettio beviljade eller ansökta undersökningstillstånd som gäller alunskiffer. Det är en porös och lättbruten bergart, omgiven av våra bördigaste jordbruksmarker, som finns i stora delar av Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Örebro län, Jämtland, Västerbotten samt på Öland och Gotland.

Många hade hoppats att det förbud mot uranutvinning som nyligen trädde i kraft skulle innebära slutet för prospekteringsföretagens aktiviteter i alunskiffrarna, men tyvärr blev det inte så. Nu är det ofta vanadin som står i fokus för deras intresse. Problemet är att vid bearbetning av alunskiffer frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som innebär allvarliga och långsiktiga hot mot grund- och ytvatten – detta gäller oavsett vad man säger sig vilja utvinna.

Vanadin kan bland annat användas för tillverkning av flödesbatterier. Tekniken är känd sedan decennier och beskrivs som lovande. Men den fyller i dag ingen avgörande funktion vare sig i energi- eller transportsystemen.

Vi är inte kapabla att bedöma teknikens framtida tillämpningar men vad vi med säkerhet vet är att det finns en stor och hittills outnyttjad potential för utvinning av vanadin ur stålproduktionens slaggrester. Enligt myndigheten SGU motsvarar denna outnyttjade förekomst hälften av hela Europas behov av vanadin. Det finska företaget Ferrovan kan komma att fatta beslut om en fabrik för att återvinna vanadin ur slagg redan före årsskiftet.

Regeringen och Centern ska ha all heder för det nya förbudet mot uranutvinning. Men lagen bör kompletteras snarast, för att Sveriges bördigaste jordbruksmarker aldrig ska förvandlas till gigantiska dagbrott. Ett första steg är att låta det kommunala vetot mot uranbrytning utvidgas till att omfatta all utvinning ur alunskiffer.

Carl Piper, jordbrukare och initiativtagare till kommunuppropet för ett kommunalt veto mot prospektering i alunskiffer

Anna Törnfelt, ordförande LRF Gotland

Hans Ramel, ordförande LRF Skåne

Lars Ahlin Grinde, ordförande LRF Jämtland

Per Willén, ordförande LRF Örebro

Peter Borring, ordförande LRF Östergötland

Sofia Karlsson, ordförande LRF Västra Götaland