Opinion

”EU-domen är glasklar - datalagringen är olaglig”

Maj Stenmark, Tekn. dr. i datavetenskap, Piratpartiet.
Måns Magnusson, civilingenjör, Piratpartiet.

DEBATT. Hur många gånger behöver lagen om generell datalagring underkännas innan riksdagen slutar stifta samma onödiga lag? det undrar Måns Magnusson och Maj Stenmark, Piratpartiet.

Den 19 juni beslutade riksdagen att återinföra krav på datalagring, det vill säga lagring av din position, vem du kommunicerar med och när, med mera. Stewart Baker, tidigare chefsjurist på NSA, har konstaterat att denna information i stort sett kartlägger en människas livsvanor fullständigt. Samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet stödde förslaget.

Generell datalagring - ett krav på att internetleverantörer samlar information om alla sina kunder och överlämnar den till myndigheter vid begäran - implementerades första gången i Sverige 2012 och har underkänts två gånger av EU-domstolen (2014 och 2016). Ingen studie har under det dryga decennium då EU tillät datalagring kunnat påvisa övervakningens effektivitet.

I den utredning som föregick den nya datalagringen är utredarens starkaste bevis för att datalagring är effektiv en studie som EU-kommissionen gjorde 2005; ett år innan lagen om datalagring ens trädde i kraft.

Saknade nytta

USA - som legat före Sverige i implementeringen av massövervakning - har lagt ner sitt datalagringsprogram efter att de tvingats erkänna att det saknade nytta.

Trots detta upprepar samtliga debattörer i riksdagen den inövade trosbekännelsen att datalagringen är väldigt viktig för att beivra brott. Låt oss vara väldigt tydliga: det finns ingen evidens för detta. Varken de svenska utredningarna eller något annat EU-land har lyckats presentera statistik som visar datalagringens effektivitet. Detta är anmärkningsvärt om nu datalagringen vore så viktig för att utreda brott. Då borde vi haft bedrövlig uppklarningsgrad fram till 2012, följt av en fantastisk sådan fram tills 2016, och sedan sjunkande resultat igen. Inget sådant samband finns.

Riktad övervakning

Piratpartiet, liksom EU-domstolen, har förespråkat att den generella datalagringen ersätts med en riktad datalagring. Polisen bör efter oberoende prövning kunna begära lagring av uppgifter som rör en viss personkrets som kan kopplas, åtminstone indirekt, till ett misstänkt grovt brott. Den här typen av riktad övervakning är effektivare än massövervakning, eftersom den fokuserar våra resurser på att hantera misstankar om faktiska brott, snarare än möjliga brott som kanske skulle kunna begås.

Denna möjlighet har regeringens utredare inte undersökt överhuvudtaget. Istället har de fokuserat på att försöka hitta kryphål i EU-domstolens uttalanden. Efter avsevärd ansträngning har de medvetet feltolkat domslutet till att innebära förbud för generell lagring av all metadata, snarare än förbud för generell övervakning av alla medborgare.

Uppenbart felaktigt

Detta resonemang är uppenbart felaktigt. EU-domstolens uttalanden är glasklara: lagringen måste riktas mot ”en personkrets vars uppgifter kan avslöja en […] koppling till grov brottslighet” och begränsas på ett sätt som klart avgränsar ”åtgärdens omfattning och […] den berörda personkretsen.”

Det finns inget utrymme att gå runt detta. EU-domstolen, det vill säga Sveriges högsta juridiska instans, har tydligt klargjort att generell datalagring bryter mot våra fundamentala medborgerliga rättigheter, främst rätten till privatliv. Den nya lagstiftningen kommer tveklöst underkännas av EU-domstolen igen, med all rätta. Hur många gånger behöver lagen underkännas innan riksdagen slutar stifta samma onödiga lag?

Måns Magnusson, Civilingenjör, Piratpartiet

Maj Stenmark, Tekn. dr. i datavetenskap, Piratpartiet