Prestanda är minst sagt måttliga för världens första plastdator. De 4 000 plasttransistorerna klarar av att hantera sex stycken åttabitars dataord i sekunden av en programsnutt med sexton instruktioner.
Kanske ingen höjdardator precis, men den två kvadratcentimeter stora plastbiten är i alla fall både billig och böjlig. Tillverkningskostnaderna beräknas vara en tiondel av motsvarande kiseldator.
Processorn är byggd på en 25 mikrometer tjock, gladpackliknande plastfilm. Ovanpå filmen läggs ett lager av guldelektroder. Och därpå ett isolerande plastskikt, följt av ytterligare ett tunt skikt av halvledande ledande plast.
