Världens första plastdator

Kanske ingen höjdardator precis, men den två kvadratcentimeter stora plastbiten är i alla fall både billig och böjlig. Tillverkningskostnaderna beräknas vara en tiondel av motsvarande kiseldator.

Processorn är byggd på en 25 mikrometer tjock, gladpackliknande plastfilm. Ovanpå filmen läggs ett lager av guldelektroder. Och därpå ett isolerande plastskikt, följt av ytterligare ett tunt skikt av halvledande ledande plast.

Minnet, som innehåller det permanent lagrade programmet, består av ytterligare en plastfilm som fästs ovanpå plastprocessorn. När datorn körs överförs programmet till processor. Forskning pågår, bland annat vid universitet i amerikanska Minnesota, för att få fram skrivbara plastminnen.

Idag etsas processorns plasttransistorer fram med en fotolitografisk process ur det halvledande skiktet, som värmehärdats till pentacen. I framtiden kan det bli enklare och billigare att screentrycka transistorerna med halvledande färg på plastfilmen. Men idag klarar trycktekniken inte av de små transistorer som finns i plastdatorn.

Ett av problemen vid tillverkningen av plastdatorn har varit att få alla 4 000 transistorerna att fungera bra, berättar Jan Genoe i belgiska Leuwen som lett datorbygget. Skälet är att prestanda varierar mycket mellan varje enskild plasttransistor.