Förre FRA-chefen på spionkonferens

Den 14-16 maj deltog Försvarets radioanstalts, FRA:s, förre generaldirektören Ingvar Åkesson på en tredagarskonferens i England. Den ägde rum på Ditchley House och samlade representanter för sju länders underrättelse- och signalspaningsmyndigheter, samt företrädare för exempelvis Google, Apple, telekombolag som Vodafone plus några journalister. Utöver Storbritannien, USA och Sverige deltog även Australien, Canada, Frankrike, Tyskland.

Temat för konferensen var bland annat hur regeringar kan nå rätt balans mellan skydd för medborgarna och spaning när det behövs. Bakgrunden var de avslöjanden som Edward Snowden dragit i ljuset kring den väldiga skalan i övervakningen. Arrangörer var den brittiska och amerikanska Ditchley Foundation, som brukar lyfta fram internationella ämnen.

Ingvar Åkesson var på plats - på uppdrag av FRA - men avböjer att kommentera i vilka slutsatser diskussionerna landade.

Ny Teknik ställde i stället flera frågor till Anni Bölenius, som är informationschef på FRA.

Varför skickade FRA en representant, Ingvar Åkesson, på konferensen?

- Att följa hur integritetsskyddsfrågorna diskuteras är självfallet intressant för oss.

Vad kom man fram till när det gäller massövervakningen - hur ska människors integritet skyddas?

- FRA sysslar inte med någon form av massövervakning. Vi signalspanar på specifika utländska förhållanden, såsom kartläggning av militär förmåga, förutsättningarna för internationella insatser utomlands med svensk trupp eller spridning och användning av massförstörelsevapen.  

Frågan om hur underrättelsetjänsternas uppgift kan säkerställas samtidigt som man tar hänsyn till integritetsskyddsfrågorna togs upp under konferensen. Huruvida mötet kommer att redovisa några slutsatser offentligt är inte klart. Eventuellt skulle någon form av sammanfattning ges ut av arrangörerna senare.

Vilken effekt har Snowdens avslöjanden fått för underrättelsetjänsterna och berörda bolag som Google med flera?

- Allmänt har uppmärksamheten lett till större medvetenhet kring skyddet av information. Huruvida det i sin tur har påverkat FRA:s möjligheter att utföra våra uppdrag kommer vi inte kommentera – vi pratar aldrig om vår förmåga. Den andra delen av frågan är inte relevant för oss – den ställs utifrån medieuppgifter om andra länders signalspaning.

Vad sade konferensen kring detta?

- Det är upp till konferensarrangören att redovisa. FRA har ingen sådan roll. Vi var där för att berätta hur svensk lagstiftning ser ut och för att följa diskussionerna.

En fråga som diskuterades var om allt för många tjänstemän/handläggare i dag är behöriga att besluta om integritetskränkande operationer såsom avlyssning och annat?

- Svensk lagstiftning är oerhört tydlig. I Sverige är det endast regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen, NOA som kan ge oss signalspaningsuppdrag. Det är endast Försvarsunderrättelsedomstolen som kan ge tillstånd till FRA vad gäller signalspaning, och då under vissa förutsättningar. I Sverige finns också tydliga bestämmelser och mekanismer för att hindra onödiga integritetsintrång.

- Hur det fungerar i andra länder eller om det borde ske förändringar är inte upp till FRA att bedöma.

Vilken relation bör underrättelsetjänster och privata telekom- och internetleverantörer ha?

- Jag kan bara uttala mig om svensk kontext. I Sverige är teleoperatörerna skyldiga enligt lag att överföra fiberoptisk tråd som korsar Sveriges gräns till en samverkanspunkt. Sen kan FRA ansöka om att få tillgång till tråd för att kunna utföra sina uppdrag, så rollerna är tydliga. Organisation, samarbeten, lagstiftning, kontroll- och granskningsmekanismer är frågor där det skiljer sig mellan olika länder. Vi tar ansvar för hur FRA tillämpar den svenska lagstiftningen, som sedan ett par år tillbaka förstärkts väsentligt så att den i dag omfattar såväl oberoende kontroll och granskning, tillståndshantering, och också bestämmelser kring integritetsskyddsfrågor.

- Det är bra för Sverige att den finns på plats och den fungerar som avsett.Vi kan konstatera att behov av liknande lagstiftning diskuteras i flera länder och att utredningsarbete pågår i flera länder.  Det fanns en nyfikenhet kring den svenska lagstiftningen som ger ett mycket tydligt ramverk.