Cement testas för att binda PFAS

– Det finns några metoder som fungerar i mindre skala för ett av ämnena, PFOS, men problemet är att det finns en hel rad av PFAS och vi vet ännu inte hur metoderna fungerar för andra PFAS, som också är giftiga, säger Lutz Ahrens, docent på SLU.

Han leder ett nystartat projekt där forskare från SLU och Statens geotekniska institut ska försöka hitta metoder för att behandla grundvatten och jord som har förorenats av PFAS.

Målet är att utveckla en teknik för att stabilisera PFAS i jordar, så att de farliga ämnena inte sprids vidare, samt att utvärdera metoder för rening i grundvatten.

För att hålla kvar PFAS i jorden, och undvika ytterligare spridning, sneglar forskarna på en metod som tidigare har använts för andra typer av föroreningar. Det handlar om att blanda in cement, masugnsslagg från stålindustrin och någon form av organiskt bindemedel, till exempel aktivt kol.

Den förorenade jorden grävs upp, tillsatserna blandas i och sedan kan blandningen användas som konstruktionsmaterial, till exempel i en kajbyggnation.

Ett annat alternativ är att blanda i tillsatserna direkt från markytan.

– Då använder man en stor visp för att blanda in slurryn i jorden, berättar Dan Berggren Kleja, forskare på SGI.

Då bildas en stor betongplatta som håller föroreningarna på plats.

– Tanken är att stabilisera all högförorenad jord på en plats. Det är en punktkällebehandling. Om man har en diffus spridningsplym är inte den här tekniken mest lämpad, säger Dan Berggren Kleja.

I laboratoriet ska forskarna försöka hitta ett recept som fungerar och som sedan ska testas i fält. För att metoden ska räknas som framgångsrik måste konstruktionen både vara tillräckligt stabil för att kunna användas i byggen, samtidigt som PFAS-ämnena inte lakas ur.