Nej tack till pension på Vattenfall

lötsligt faller han. Nils Friberg är mitt inne i sin predikan om vikten av att inte tappa gnistan bara för att man närmar sig pensionsåldern. Han märker inte att han står för nära trappsteget på podiet, utan faller handlöst när han sätter en fot utanför.
Det går ett sus genom publiken som kommit för att delta i 57+ seminariet, som deras arbetsgivare Vattenfall bjudit in till. Men dagens värd Nils Friberg, själv 62 år, är snabbt på fötter igen och passar på att göra en poäng av vurpan.
- Tvärtemot vad man kan tro, säger han och borstar bort lite damm från byxorna, så är det sällan kroppen som säger ifrån när äldre bestämmer sig för att trappa ner. Det handlar oftare om vad man förväntas göra när man fyllt 60.
På visitkortet han halar fram i kaffepausen står det senior advisor, en titel han själv helst översätter med "klok gubbe". Det är Nils Friberg som ansvarar för vad som på koncernspråket kallas "ageing workforce management".
- Vi vill inspirera och motivera våra äldre anställda att stanna kvar lite längre på företaget. Att avtalspensionera människor som på 1990-talet vore att kasta pengar i sjön, säger han.
Vattenfall står inför enorma pensionsavgångar, liksom många andra svenska företag. Hälften av koncernens 8 600 anställda i Sverige beräknas försvinna före 2012. Dessutom väntas politiska reformer stärka arbetstagarnas vilja att jobba längre. Bland den borgliga alliansens vallöften fanns skattelättnader och slopade arbetsgivaravgifter för dem som fortsätter att jobba efter 65.
Nu satsar Vattenfall stort på att göra övergången smidigare och få folk att stanna. Förutom att regelbundet ordna inspirationsdagar för 57-plussarna vill man göra det lättare för dem att fortsätta att utvecklas, till exempel genom ökade möjligheter att söka nya tjänster inom koncernen. Från 2005 har det också blivit möjligt för dem som fyllt 58 år att gå ned till 80 procents arbetstid, men behålla 90 procent av lönen och ändå få full tjänstepension.
Ingenjören Gunnar Burman, 59, är en av dem som nappat på bägge erbjudandena. Våren 2005 gick han från att vara verksamhetschef med personalansvar för drygt 80 montörer till att jobba administrativt på staben. För två månader sedan gick han dessutom ner i arbetstid.
- Förut var jag helt inställd på att sluta jobba när jag fyllt 62 år. När jag var chef var det full fart. Det blir jobbigt när man blir lite äldre och känner att man inte orkar ge järnet, säger han.
Nu konstaterar han, något förvånat, att han har ändrat framtidsplanerna.
- Kan man få ett litet brejk på det här sättet blir man mer sugen på att jobba. Om det fortsätter att funka så här bra kan jag tänka mig jobba till 65.
Gunnar Burman är övertygad om att både han och hans arbetsgivare tjänar på att han har gått ner i tid, även rent ekonomiskt.
- Vattenfall får behålla min kompetens
i några år. Och det blir bättre kvalitet på det jag gör, nu när jag kan ha det lite lugnare.
På seminariet talar personalchefen Bo Mogerud om hur viktigt det är att ta tillvara de äldres kunnande.
- Ju mer specialiserad bransch, desto större är problemet. Då är det svårare att rekrytera ny kompetens för att ersätta dem som slutar.
Bo Mogerud arbetar på Vattenfalls dotterbolag KSU, Kärnkraftsäkerhet och utbildning, i Studsvik. Härifrån kommer många erfarna tekniker att gå i pension de närmaste åren. Att rekrytera nya går inte. Det finns inga.
- Vi håller på att dubblera vissa nyckelpersoner under en övergångsperiod, för att kunna internutbilda nytt folk, säger Bo Mogerud.
KSU ska utbilda sina äldre tekniker till mentorer, som på ett organiserat sätt kan föra över kompetens till unga civilingenjörer. Bo Mogerud hoppas att programmet ska slå två flugor i en smäll: föra över värdefull kunskap, och upplevas som så roligt och stimulerande att teknikerna i 60-årsåldern väljer att jobba kvar något eller några år längre än vad de tänkt.
Hans teori om att den som känner sig uppskattad trivs bättre och därför jobbar längre, stöds av en undersökning från Arbetslivsinstitutet. Den visar att den enskilt viktigaste anledningen till att äldre vill jobba kvar är att de känner att deras erfarenhet tas till vara.
- Den som känner sig uppskattad och efterfrågad både vill och kan arbeta kvar i högre utsträckning än den som inte gör det. Sedan spelar nivån på pensionen och den fysiska arbetsmiljön mindre roll, säger Kerstin Nilsson, forskare på Arbetslivsinstitutet.
Maria Ullsten