När en målare bearbetar en nystruken yta genom att stöta en styv pensel i färgskiktet, stöpplar han. Man kan också påföra färgen på det sättet. Allt för att få ett kornigt eller knottrigt utseende hos den målade ytan, en gräng. Ett liknande resultat kan uppnås med hjälp av målningsrulle, svamp eller liknande redskap.
Det intressanta med termen är att det finns en alternativform, nämligen att ströppla. Det finns belägg för båda termerna från slutet av 1800-talet och framåt. Vanligtvis försvinner användningen av ett av alternativen så småningom. I det här fallet tycks det dock inte finnas möjligheter att förmå de få användarna att enas om vilken term som ska gälla som förstahandsval. TNC gjorde sitt val redan 1967 då termerna stöppla, stöppling och stöpplare rekommenderades.
Rådet kan ha haft en viss effekt eftersom de termerna är betydligt mer frekvent använda idag än sina konkurrenter. Inom måleribranschen och färg- och lackindustrin tycks stöppla vara absolut vanligast. Men betongindustrin verkar föredra ströppla. Varför? Vet kanske någon av Ny Tekniks läsare? Kjell Westerberg, TNC