I Bräkne-Hoby finns Nordens enda anläggning där bildrör återvinns helt och hållet. Här demonteras cirka 100 000 bildrör och totalt 6 500 ton elektronikskrot årligen. Stena Technoworld är det största återvinningsföretaget för elektronikavfall i Sverige.
Personalen på Stena Technoworld kan förmodligen se med tillförsikt på framtiden. Det Blekingeförlagda bolaget är ett av de företag som gynnas av den återvinningsförordning som börjar gälla den 1 juli i år. Företaget har cirka 4 000 företag och 100 kommuner som kunder.
Den 2 000 kvadratmeter stora industrilokalen i Bräkne-Hoby inrymmer något av teknikhistoria. Fram till 1991 tillverkade Nokia skrivmaskiner och tangentbord här. Nu återkommer en del av det som då tillverkades för att demonteras och återanvändas. Det finns personal på Stena Technoworld som nu får ta isär de tangentbord de själva har monterat ihop en gång. Cirkeln sluts.
- Jobbet här bygger i stor utsträckning på personlig erfarenhet. Det finns ingen handbok. Det här är de ständiga överraskningarnas verksamhet, säger Sverker Sjölin, miljö- och processansvarig på företaget.
Han tar fram en kaffebryggare som exempel:
- Den här visade sig ha ett relä som innehåller lika mycket kvicksilver som tusentals lysrör. Om man vet att den innehåller kvicksilver så kan vi lättare hantera det. Nu tvingas vi öppna varje lock för att kontrollera innehållet. Det tar tid och ökar startsträckan innan vi kan komma igång och göra det vi ska: återbruka.
För att få en återkoppling till dem som konstruerar och tillverkar produkterna har företaget i samarbete med konstruktionskonsulterna HRM Ritline startat utbildning av konstruktörer på plats. De har handgripligt fått delta i demonteringen för att få lära sig vilka svårigheter arbetet innebär.
- En nyttig erfarenhet för många som på sikt ska leda till bättre produkter ur miljösynpunkt, kommenterar Sverker Sjölin.
Stena Technoworld har ett pantsystem med burar eller boxar som kunderna fyller med elutrustning som ska demonteras. Det kostar cirka åtta kronor per kg inlämnat skrot Men det gäller att det som lämnas in är helt annars går det inte att demontera så att olika material hamnar där de ska. Om exempelvis kaffebryggaren med kvicksilverreläet hade varit trasig så hade kvicksilvret sannolikt också varit spritt.
I den stora lokalen står mängder med stålburar fyllda med elektronikskrot. Efter invägning börjar demonteringen. Personalen har olika specialiteter, arbetet sker i tvåskift.
Metaller återgår till metallindustrin efter malning och separering i fragmenteringsanläggningar på andra orter. Kretskort sänds till andra anläggningar där olika metaller utvinns som sedan används av industrin i nya produkter.
Många produkter innehåller farliga ämnen som kräver extra försiktighet och att de tas till vara för att sedan sändas till speciella destruktionsanläggningar eller för slutförvar hos Sakab. Det gäller batterier, kondensatorer som innehåller PCB, kvicksilverreläer med mera.
Ett speciellt problem är de bromerade flamskyddsmedlen i plasterna. Personalen genomgår hälsoundersökning vartannat år. Höga halter av flamskyddsmedel i blodet har konstaterats.
- Det här är ett knepigt problem. Vi har kunnat konstatera att halterna går ned vid ledighet och vi deltar i projekt som syftar till att få bort de farliga flamskyddsmedlen men det tar tid, säger Sverker Sjölin.
Sedan några år har företaget utrustning som man stickprovsmässigt kan undersöka förekomsten av flamskyddsmedel med. Dels en analysator som med röntgenanalys kan mäta halten brom och dels en som kan identifiera plaster och vilken typ av flamskyddsmedel de innehåller. På sikt är förhoppningen att få en kontinuerlig och automatiserad kontroll. Merparten av plastavfallet går idag till förbränning.
- Det beror på att vi inte har lyckats få avsättning för plasten till återvinning. Vi är för små på den marknaden, säger Sverker Sjölin.
En växande verksamhet i företaget är återbruk.
- En del av det vi får in är för nytt för att skrotas. Det gäller en del datautrustning som vi efter överenskommelse med våra kunder säljer vidare till återförsäljare av begagnad utrustning. Det finns en marknad för detta bland annat hos myndigheter och skolor som inte anser sig behöva det allra senaste. Även i de forna öststaterna finns det efterfrågan på begagnad datautrustning, säger marknadschefen Johan Herrlin.
Företagets stolthet är i stort sett fullt genomförd återvinning av bildrör, något de är ensamma om i Norden. Det gäller att särskilja konglas och frontglas som är av olika kvalitet och sammansättning.
Första steget är att avlägsna bildrörets elektronkanon som sedan går till metallåtervinning. Därefter tas det metalliska implosionsskyddet bort som blir råvara i metallsmältverk. Med hjälp av en upphettad metalltråd skiljs sedan konglas och frontglas åt. Frontglaset sänds till glasindustrin i Tyskland där det återanvänds i tillverkningen av nytt glas. Även konglaset sänds till Tyskland där det används för att tillverka nya konglas. Mängden konglas uppgår till cirka 300 ton per år.
Det fluorescerande pulver som behövs för att skapa bilden sugs upp och sänds idag till Sakab för destruktion. Men efter en artikel i Ny Teknik nyligen om att brist på vissa jordmetaller kan vara ett hinder för solkraft så öppnas kanske ett användningsområde även för det pulvret.
- Pulvret innehåller bland annat gallium och indium som tydligen är bristvaror. Vi ska undersöka den möjligheten det ger, säger Sverker Sjölin.
STOPP FÖR ELSKROT PÅ TIPPEN
Från 1 juli i år ska all elektronik återvinnas, enligt ett regeringsbeslut. Men hur mycket elektronikskrot det totalt handlar om är det ingen som vet.
Om drygt tre månader, den 1 juli, blir den som säljer en teve skyldig att också ta hand om den begagnade apparat som kunden vill bli av med. Materialet i apparaten ska sedan återvinnas. Förordningen gäller i princip alla elektriska och elektroniska produkter.
Samtidigt förbereder EU ett direktiv om elektroniskt avfall som till skillnad från den svenska förordningen innehåller mål för insamlingen. Redan nu verkar Sverige klara EUs föreslagna insamlingsmål till 2005 på fyra kg per person och år. Men statistiken är än så länge mycket bristfällig.
Från och med den 1 juli i år får inte elektriska och elektroniska produkter fragmenteras, förbrännas eller deponeras utan att först ha passerat en certifierad förbehandlare där så mycket som möjligt ska återvinnas. Det gäller teve, datorer, kyl- och frysskåp, dammsugare, mobiltelefoner med mera.
På många orter sker detta redan i dag i viss utsträckning men nu blir det ett oeftergivligt krav. Det finns ett 15-tal demonteringsanläggningar i både privat och kommunal regi. Hur mycket som samlas in och demonteras är dock osäkert.
- Då vi inte har haft och har några mål uppsatta för insamlingen så har vi heller inte haft anledning att ta in statistik. De uppgifter vi har idag är därför i stor utsträckning uppskattningar, säger Erik Westin på Naturvårdsverket.
Renhållningsverksföreningen har gjort en enkät bland kommunerna som gäller elavfall från hushåll. Enligt den behandlas 10 800 ton hemelektronik (teve, datorer mm), 9 000 ton kyl och frys, 20 000 ton stora hushållsapparater. Totalt cirka 40 000 ton.
Erik Westin bedömer att det första året efter det förordningen har trätt i kraft ska demonteringen ha ökat till 58 000 ton fördelat på 13 000 ton hemelektronik, 9 000 ton kyl- och frys och 36 000 ton stora hushållsapparater.
Men det finns ett antal demonteringsanläggningar i privat regi dit många företag levererar sitt elskrot direkt. Även många kommuner använder sig av de privata anläggningarna. Därmed kan det finnas risk att uppgivna mängder kan räknas på flera ställen.
På den relativt nya branschföreningen Återvinningsindustrierna bedömer man att de privata anläggningarna hanterar cirka 8 000 ton per år från företag. Det handlar då främst om IT-utrustning.
Till detta kommer också materiel för strömförsörjning som kablar. Även här är osäkerheten stor men bedöms vara 9 000 -15 000 ton per år.
EU-kommissionen har utarbetat ett förslag till direktiv för elavfall som väntar på att bli antaget. Till skillnad från den nu aktuella svenska förordningen finns det mål uppsatta för insamlingen.
Till slutet av 2005 ska insamlingen uppgå till 4 kg per person och år. Enligt den nu tillgängliga och osäkra svenska statistiken uppgår den svenska insamlingen nu till 4,5 kg per person och år. Och därmed skulle vi redan nu klara EU-målet.
Målen kommer också att omfatta minimikrav på återvinning som beräknas ligga mellan 70 och 90 procent. Senast den 1 januari år 2008 ska två typer av bromerade flamskyddsmedel, PBB och PBDE ha ersatts av andra ämnen i elektronisk utrustning. Direktivet är dock föremål för diskussioner och lär bli ändrat på en del punkter innan det blir antaget.
Idag bedöms 90 procent av elavfallet inom EU hamna på tipp eller förbrännas. EU bedömer att det nya direktivet kommer att innebära en prishöjning av produkterna med cirka en till tre procent för att täcka kostnaderna för omhändertagandet.
