Småländska Toroid fick problem med lönsamheten, men räddades genom en finurlig företagskonstruktion. Idag är företaget lönsamt, växande och multinationellt. 21 personer finns kvar i Växjö.
Att ett småländskt inte alltför stort företag startar tillverkning av en tekniskt avancerad produkt i en palmskog är inte vanligt. Men utan en finurlig företagskontruktion hade Toroids snillrika metod för att tillverka transformatorer knappast överlevt. Toroid grundades 1978 men fick problem med kostnader och såldes 1992.
1996 blev Karl Joar Westman styrelsemedlem och började titta närmare på organisationen. Han hade arbetat med internationellt företagande i 25 år och för honom låg världen inte så långt borta. Han var van att titta på möjligheter i olika länder tämligen förutsättningslöst.
Han kompletterade den snillrika tekniken med en företagskonstruktion som minskade alla kostnader. Sedan uppköpet har företaget ökat från 80 anställda till 2 500.
Huvudkontoret har flyttat till Hongkong av skatteskäl, men där finns i princip ingen verksamhet alls. Så gott som all tillverkning görs på Sri Lanka och i Indien medan utveckling och konstruktion sköts av säljbolagen på olika håll i Europa och snart även i USA. 21 personer är kvar i Växjö för tillverkning av specialanpassade produkter för Norden, bland annat. Koncernchefen har just flyttat sitt kontor från Spanien till Sri Lanka.
- Det här är den optimala konstruktionen, konstaterar K J Westman, som numera är vd.
Toroidkoncernen tillverkar toroida transformatorer, ringkärnetransformatorer. De var egentligen för dyra för kommersiellt bruk, men 1965 började ingenjör Lennart Christoffersson i Växjö att utveckla en metod som gjorde dem billigare, enligt principer som fortfarande är affärshemligheter.
Nu säljs företagets transformatorer över hela världen, först och främst till musikindustrin där de ingår i förstärkare från företag som ProSound, Studiomaster med flera. De ger nämligen betydligt mindre brus än de flesta andra transformatorer. De är också små och ger små förluster. Eftersom de elektromagnetiska fälten också är små passar de bra för datorutrustning. Driftsäkerheten gör att de passar i medicinsk utrustning och i Siemens hissar.
Det som behövs för att tillverka transformatorerna hämtas från hela världen: maskinerna från Holland, järn från Sverige, Polen, Singapore och så vidare. De stora tunga råvarorna transporteras med båt och beställs så lokalt som möjligt, hos leverantörernas dotterbolag i Sydostasien, medan mindre delar som säkringar och stift kan hämtas från Europa och sedan flygas ner till fabrikerna i Asien.
Inköpen samordnas delvis från Växjö.
Att ha kvar all tillverkning i Växjö var inget alternativ i vilket fall som helst, priskonkurrensen är hård. Storkunden Ikea har till exempel beslutat att använda en billigare transformator från Kina istället för Toroidtransformatorer till sina skrivbordslampor.
- Men det är en tidsfråga innan de kommer tillbaka, av miljöskäl, säger K J Westman.
Numera drar nämligen transformatorerna till Ikeas lampor ström även när lampan är släckt, och det är ju energislöseri.
När K J Westman kom till Indien hade han lång erfarenhet från näringslivet, men han hade aldrig varit vd tidigare. Att driva teknikföretag i Indien är knappast det enklaste som en svensk affärsjurist kan ge sig på, men det har gått bra, så bra att han stannat längre än planerat. Tre år skulle han vara här, men nu har fem år förflutit.
- Det är roligt och meningsfullt, jag känner att jag gör en insats för utvecklingen av företagskulturen här i Indien, säger K J Westman.
Han leder företaget på svenskt sätt, organisationen är platt och hans egen arbetsplats finns i kontorslandskapet tillsammans med de övriga tjänstemännens. För att undvika alltför kraftiga kulturkrockar så anställer företaget först och främst unga människor som har lättare att ta till sig den svenska stilen.
- Folk här i Technopark förstår att målstyrning är bättre än kontroll, arbetsklimatet är bra, säger personalchefen Shailaja Sreekumar.
NISHA HAR 1 400 I MÅNADSLÖN
Låga löner och gott om högutbildad arbetskraft drog småländska Toroid till indiska Kerala.
Nisha S.R granskar koppartrådarna kring järnkärnan på en blivande Toroid-transformator, tillverkad enligt en metod utvecklad av Lennart Christoffersson i Växjö. Transformatorerna måste hålla hög och jämn kvalitet för att passa kunder som Siemens och Ericsson, liksom tillverkare av utrustning för professionella musiker eller för medicinsk utrustning.
Nisha är kvalitetsingenjör med examen från teknisk fakultet vid universitetet i Trivandrum i den sydindiska delstaten Kerala. Hon tjänar motsvarande 1 400 kronor i månaden.
- Jag hade kanske fått mer om jag jobbat med IT och flyttat till Bangalore, men jag vill jobba med elektriska produkter och bo kvar i Kerala, säger Nisha som varit anställd hos Toroid i drygt ett år.
Saritha S. Sukumari tillverkar de produkter som Nisha kvalitetssäkrar. Hennes lön motsvarar dryga 500 kronor. Istället för teoretiskt gymnasium och universitet har hon gått en tvåårig yrkesutbildning efter den tioåriga grundskolan.
- Det går inte att få jobb om man bara gått i grundskolan, säger Saritha som liksom Nisha fick sitt första jobb hos Toroid.
J. Christopher är logistikassistent på lagret. Han har en högskoleexamen i administration och tjänar motsvarande 650 kronor i månaden.
- Men jag väntar på löneförhöjning, säger han.
Nisha, Saritha och Christopher är typiska för en delstat där alla barn går i skola, de flesta går i gymnasiet och många har universitetsexamen. Men utanför arbetsplatsen vajar kokospalmer så långt ögat kan se.
Jordbruksprodukteroch enkelt hantverk är huvudnäringar, så de välutbildade får helt enkelt inga jobb. Nishas ingenjörslön på 1 400 kronor må vara väldigt lite i Bangalore där IT-företagen slåss om ingenjörerna men här i Kerala är det istället ingenjörerna som slåss om jobben.
Så Kerala har beslutat att göra som så många andra indiska delstater: satsa på teknik, allra helst IT förstås. Sedan 1994 har huvudstaden Trivandrum sin Technopark som försöker locka företag, gärna utländska. Men även om Trivandrum kan skryta med att ha världens grönaste Technopark och välutbildad befolkning, så gapar många fönster i de fina vita husen i parken tomma. Delstaten har svårt att locka industriföretag överhuvudtaget, möjligtvis på grund av att regeringen är kommunistisk och fackföreningarna starka.
Men Toroids styrelse avskräcktes inte av Keralas kommunister som snarare är att jämföra med våra socialdemokrater. Kerala ligger på bekvämt avstånd från företagets fabrik på Sri Lanka, inte ens en timmes flygresa över vattnet, och Technopark erbjöd förmånliga villkor, bland annat förbud mot strejker.
Toroid startade tillverkningen i Indien 1997 med 30 anställda, men nu har företaget 400 anställda och börjar växa ur sina lokaler på sjätte våningen i Technoparks högsta och största företagspalats, en vitmålad byggnad med rött tak och pampig entré som reser sig över den täta skogen av kokospalmer.
Karl Joar Westman är vd och för närvarande ende svensk vid fabriken. Företaget hade ytterligare en svensk anställd, men han hade svårt att behandla indierna som jämlikar, och passade alltså inte in.
- Vi accepterar inga koloniala attityder här, säger K J Westman.
Fotnot Indiska namn skrivs ofta som initialer. Vilka namn som döljer sig bakom bokstäverna får man inte alltid veta.
