Hållbar industri
Europeiska bolag måste ta vara på sina fördelar
Norbert Andersson, bilreporter. Foto: Jörgen Appelgren
Trots att det säljs bilar som aldrig förr rullar flera europeiska biltillverkare mot avgrundens brant. Opel, Renault, Fiat, Peugeot och Seat är bilmärken med södra, östra och mellersta Europa som huvudmarknad, där eurokrisen har slagit hårt mot bilförsäljningen.
Men de som satsar på USA och Kina har fått se marknaden öka. Inte minst gäller det Kina, där det förra året såldes mer än 10 miljoner nya personbilar. Med nuvarande ökningstakt kommer landet att köra förbi både USA och Europa om tre–fyra år.
Den som vill växa i Kina måste också bygga bilarna där och anpassa dem till kinesernas krav. Volkswagen har gjort så i många år och är största utländska varumärke.
Volvo har kommit in på slutet, men kan växa snabbt tack vare sin kinesiska ägare Geely.
Många i väst fruktar att kineserna bara är ute efter att lära sig tekniken, för att sedan konkurrera med hjälp av låga löner. Så har skett i några andra branscher.
Men låga löner kan i längden inte ersätta rationell tillverkning och utveckling. Inte för en så komplex produkt som personbilar. Att exempelvis koreanerna arbetar fler timmar per år än svenskarna ger förstås en fördel. Men grekerna jobbar (enligt samma OECD-statistik) lika många timmar, och det verkar inte hjälpa.
I stället gäller det att utveckla attraktiva bilar, bygga dem med tillräckligt hög kvalitet samt marknadsföra dem effektivt. Allt till rimliga kostnader.
Och det är här som Volkswagens modulbygge och Volvos plattformstänk kommer in. Utifrån samma grundteknik kan de utveckla många olika modeller som delar på samma tekniska lösningar. Det blir rationellt i utvecklingen och rationellt i tillverkningen. Dessutom ger stora serier av komponenter lägre styckkostnader.
Ytterligare en fördel är att många olika bilmodeller kan byggas på samma tillverkningslina. Fluktuationer i efterfrågan av enskilda modeller kan då balanseras så att man utnyttjar produktionskapaciteten utan att slå i taket.
Men det kräver samtidigt en komplex organisation av allt från upphandling och utveckling till materialhantering, produktion och marknadsföring. Särskilt om man som Volkswagen har närmare 300 bilmodeller av olika varumärken som tillverkas i över 60 fabriker världen över.
Den komplexa organisationen, där även underleverantörerna ingår, byggs inte upp i en handvändning. Just därför kan den ge europeisk bilindustri en vinstkantad framtid så länge som denna inte bygger affärsmodeller på ålderdomliga strukturer och miljardunderstöd från skattebetalarna.
