Fordon
Ny Teknik testar Think
NY TEKNIK TESTAR. Visserligen är det bara sittplats för två, och visst är karossen av färgglad, lite småknottrig plast. Ändå känns det hyfsat bekvämt och gott om plats, ungefär som i min gamla Peugeout 206, när jag tillsammans med Tekniks Ukeblads reporter kör en ljusblå Think City på en testrunda på några mil runt Åbo. Något som bidrar till känslan av en relativt stor bil är att man sitter högt i Think, rakt över batteripacket som är placerat mitt under bilen.
Så fort vi svängt ut från Salutorget märker jag en skillnad mot att köra vanlig småbil. Gatorna är isblanka denna morgon, så fort jag trycker ner gas(?) pedalen märks elmotorns starka vridmoment och framhjulen vill spinna loss även vid låg fart.
Nåja, det tar inte lång tid att vänja sig. På motorleden, där körbanan är isfri är vi i gengäld snabbast iväg efter vartenda trafikljus.
Själv har jag kört i det mer slösaktiga ”drive-läget”. Min norske kollega testar ”economyläget”, med mer återmatning av bromsenergin. I båda fallen hänger vi med utan problem i stadstrafiken, men så kör vi också efter vägar där högsta hastighetsgräns är 80 knyck, en bra marginal till Thinks maxfart på 110 km/h.
Kanske beror känslan av hemvandhet på att jag faktiskt sett en hel del av inredningen förut: Ratten är hämtad från en tidigare Ford Fiesta, dörrhandtagen från en Mondeo och ventilationsöppningar från en Citroën. Thinks filosofi har varit att så långt möjligt använda färdiga lösningar för de konventionella detaljerna och fokusera den egna utvecklingen på det som är unikt för en elbil.
