Fordon

Mobil simulator ska göra det enklare träna tågförare

Det ska bli enklare att träna tågförare – bland annat i det nya signalsystemet ERTMS. Därför satsar SJ på tio mobila simulatorer. Ny Teknik har testat.

Publicerad

Jag trycker spaken framåt för att ge gas. Men det händer nästan ingenting.

Med ett tågsätt på 214 ton, som simulatorn är programmerad till, tar det lång tid att få motorvagnen i rörelse. Tre minuter och 40 sekunder krävs för att accelerera från 0 till 200 kilometer i timmen. På skärmen rör sig träden och perrongen förbi nästan retsamt långsamt.

Vi befinner oss på SJ:s kontor i centrala Stockholm. Här har instruktionsförare Lars-Erik Hägg riggat upp SJ:s nya mobila simulator i form av en laptop och en begagnad styrspak, en så kallad kör- och bromskontroll, från ett gammalt tåg.

På skärmen framgår vilken hastighet jag får köra. Till vänster anges en kommande hastighet.

– Som tågförare gäller det att hela tiden planera körningen och ligga steget före, säger Lars-Erik Hägg.

Det är otroligt svårt att ligga i rätt hastighet. Antingen blir det för långsamt eller för snabbt.

Kolla in när Ny Tekniks reporter testar simulatorn här:

Efter en färd från Malmö godsbangård beordrar Lars-Erik Hägg att jag ska stanna vid station Triangeln för att släppa ombord passagerare. Det tar en evighet att få stopp på maskinen.

– Nu blev inbromsningen för kraftig. Alla passagerare skulle ha ramlat omkull, recenserar Lars-Erik Hägg.

Motorvagnsmodellen som simuleras kallas X59 och finns inte i verkligheten. Den består av en blandning av flera modellers egenskaper.

– Men den liknar väldigt mycket X55, som är den formella beteckningen på SJ 3000-tågen, berättar Lars-Erik Hägg.

Simulatorn har utvecklats av VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, i samarbete med SJ. Tio enheter har köpts av SJ för att fortbildningen av förare ska bli enklare.

Programvaran utgår från de verkliga signalerna längs banan och följer banans topografi för att körningen ska kännas så verklig som möjligt. Men en del av städernas byggnader har hoppats över för att spara tid och pengar.

SJ ser en stor fördel att simulatorerna är bärbara. Allt som krävs är en laptop och styrspak.

– Det är en fördel för oss att slippa flytta folk för fortbildning, säger Lars Broddén, utbildningsutvecklare på SJ.

Främst vill SJ träna sina förare i olika särfall som kan uppstå under körningen, till exempel att kontaktledningen blir strömlös eller att brand uppstår i en tunnel. Företaget räknar också med att simulatorerna ska vara värdefulla för att utbilda förare i att köra med det nya signalsystemet ERTMS, som håller på att införas i Sverige.

– Det krävs praktik, att man åker ut och tittar hur det ser ut, och då vinner man mycket om man har kört i simulator först. SJ har 1 200 förare och totalt i Sverige finns det väl 3 000 förare. Om alla ska ut på spåren och träna blir det trångt, säger Lars Broddén.

Simulatorerna har kostat 1,5 miljoner kronor och kommer att börja användas för utbildning i början av nästa år.

– Vi hoppas att en mer styrd träning ger en bättre kompetens och minskade kostnader. Vi blir säkrare samtidigt som vi får lägre förseningskostnader och färre sönderkörda växlar, säger Lars Broddén.

Utveckling väntar

SJ 3000 är det tåg i SJ:s flotta som har snabbast accelerationsförmåga. Ett tåg med fyra vagnar väger 257 ton.

Modellen sattes i trafik 2012 och rullar från Umeå i norr till Malmö i söder. Maxhastigheten är 200 km/h och motoreffekten är 3 180 kW.

SJ:s nya simulator ska förses med ny programvara så att den även kan simulera andra tågmodeller och olika vädersituationer.

ERTMS står för European Rail Traffic Management System och är ett nytt signalsystem. Det bygger på en EU-gemensam standard och ska göra det enklare att köra mellan länderna. I stället för optiska signaler vid spåret får föraren information via GSM-R-nätet till monitorn i fordonet. I Sverige har ERTMS hittills införts på Ådalsbanan, Botniabanan, Haparandabanan och Västerdalsbanan.