Fordon
Dyk på Estonia, kräver anhöriga
Anhöriga till saknade i Estoniakatastrofen från Lindesberg vill att försvarsminister Sten Tolgfors tillåter nya dykningar på vraket. I ett brev till ministern vädjar de om klart besked i frågan varför färjan gick till botten för 14 år sedan.
56 anhöriga till dödsoffer från Lindesbergsområdet begär nu nya dykningar på Estonia.
–Experterna i den statliga sjunkutredningen kom dram till att nya dykningar behövs för att man säkert ska kunna fastställa orsaken till olyckan. Vi vill att man ska fullfölja deras rekommendation.
Det säger Göran Claesson i Frövi, vars 29-åriga dotter Susanne försvann när Estonia sjönk den stormiga natten, den 28 september 1994.
Sten Tolgfors sade i höstas nej till förslaget om nya dykningar på Estonia.
Även om forskarna rekommenderar nya dykningar måste flera faktorer vägas in i beslutet att företa dykundersökningar, främst omsorgen om de anhöriga, uppgav han i tv-programmet Uppdrag Granskning den 15 oktober.
Lindesberg ligger i Örebro län och Sten Tolgfors representerade på 90-talet länet i egenskap av ledamot i riksdagen. Han engagerade sig då för de anhöriga till de förolyckade från just Lindesbergsområdet. Han lade bland annat fram en motion i vilken han begärde en ny haveriutredning, med hänvisning till att olyckan inte fått någon accepterad förklaring.
Enligt ärkebiskopen Anders Wejryd lägger Svenska kyrkan inga hinder för att gravfriden omprövas om det finns viktiga skäl för det.
Den estländska regeringen kan tänka sig att tillåta nya dykningar, sa också landets justitieminister Rein Lang, i Uppdrag Granskning.
Men också Finlands regering måste bifalla förslaget. Beslutet om gravfrid är nämligen en överenskommelse mellan de tre länderna Sverige, Estland och Finland.
Den svenska statliga sjunkutredningen, som letts av forskare från SSPA i Göteborg, kom i höstas fram till att olycksorsaken sannolikt var densamma som den som beskrivs i den ursprungliga haverirapporten.
Estonias bogporten lossade i det hårda vädret och att bogrampen bakom porten öppnade sig på vid gavel och släppte in tusentals ton havsvatten på bildäck.
Men vittnen motsäger att rampen öppnade sig helt och forskarna är inte säkra i sina slutsatser. De rekommenderade att nya dykningar görs för att man ska kunna klarlägga hur olyckan gick till och att bogrampen bärgas.
Enligt forskningschefen på SSPA Claes Källström handlar det om en enkel dykoperation, eftersom Estonia ligger på sidan på 80 meters djup med bottensidan vättandes uppåt.
Vid de dykningar som gjordes innan gravfriden utlystes, dessa skedde i december 1994, undersöktes bara delar av skrovet.
