Drogade förare testas redan vid vägkanten

– Det finns bra blåsprov för att upptäcka alkoholrattfylla, men för drograttfylla har vi inga instrument alls, säger Håkan Mellhagen, gruppchef på Stockholmspolisens krogsektion.

Han deltar i Rikspolisens pilottest av hjälpmedel som detekterar droger i saliv på några minuter. Pilottesten, som startade i mars och ska vara färdig i sommar, görs i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Jönköping och Luleå. Målet är att göra en upphandling för att införa tekniken nästa år.

I dag fångar polisen drogade bilister genom att först titta på dem. Är körningen vinglig, ögonrörelserna onormala och pupillerna små?

Det är några exempel på tecken som gör att en person kan betraktas som skäligen misstänkt. Då får polisen ta in honom eller henne för blod- och urinprov. Håkan Mellhagen tror att salivtester kan bli en viktig pusselbit i bedömningen vid vägkanten.

– Jag hoppas att vi ska kunna göra en effektivare sållning och ta in fler personer för urin- och blodprov. Samtidigt kan vi kanske släppa fler som inte är påverkade, säger han.

I pilottesten ingår tre digitala instrument och tre mindre testbehållare med engångsstickor. Rikspolisen vill inte avslöja namn och fabrikat innan studien är färdig, men samtliga bygger på immunologiska metoder. Det innebär att antikroppar binder till de drogsubstanser man letar efter.

Så här kan det gå till:

En salivinsamlare, stor som en tops, förs runt i munnen. När en indikator ändrar färg har tillräckligt mycket saliv samlats in.

Om salivprovet förs ner i en behållare med teststickor ändrar en eller flera stickor färg om det finns droger. Polisen får då själv läsa av testresultatet.

Om salivprovet placeras i en digital analysator gör instrumenten avläsningen automatiskt. En text på en bildskärm visar vilka droger som har upptäckts.

– Alla fungerar bra i labbmiljö, men det är inte säkert att de fungerar lika bra vid vägkanten. Det är det vi testar, säger Johan Puscov som är teknikspecialist på Rikspolisstyrelsen och ansvarig för pilotstudien.

Han berättar om flera utmaningar. Dålig belysning kan göra det svårt att läsa av teststickorna. Kyla kan få testerna att fungera sämre.

Vissa droger gör missbrukaren torr i munnen, vilket gör att salivinsamlingen kan ta flera minuter. Ibland är det omöjligt att få tillräckligt med saliv. Testerna går dessutom bet på många substanser.

De upptäcker de vanligaste drogerna som amfetamin, opiater, kokain och cannabis. Några av testerna detekterar även metamfetamin, metadon och bensodiazepiner. Men inget test avslöjar syntetisk cannabis eller de nya internetdrogerna.

Tillförlitligheten skiljer också mellan fabrikaten. Ett instrument kan vara bra på att detektera kokain men sämre på cannabis eller tvärtom.

I Norge stoppade polisen införandet av ett salivtest på grund av dålig tillförlitlighet. Hur säkerställer ni att svenska polisen inte drabbas av samma problem?

– Vi genomför den här pilotstudien innan vi påbörjar en upphandling. Vi har även en dialog med våra grannländer och försöker lära av eventuella misstag som andra har gjort, säger Johan Puscov.

Ett blåsrör för alkoholmätare kostar mindre än en krona. Ett drogtest kan kosta över hundralappen.

Är det värt det?

– Det är inga billiga prylar, så utrustningen måste ge ett mervärde innan polisen börjar använda dem i stor skala, säger han.