Ännu oklart kring Estoniahaveriet

I dag onsdag är det 17 år sedan passagerarfärjan Estonia sjönk i Östersjön med 852 personer ombord.

"Kan det någonsin ligga i nationens intresse att låta oklarheten bestå kring en olycka som krävde så många dödsoffer? ", skriver Lars Borgnäs, undersökande journalist på tv-programmet Uppdrag Granskning i boken "I nationens intresse". Vid sidan av vad som hänt i Estoniafrågan, skildrar han också myndigheternas hantering av ubåtskränkningarna och Palmemordet.

Hans tes är att sanningen om vad som hänt i fallet Estonia varit alltför känslig för myndigheterna att avslöja. Den har dolts bakom hemliggstämplar, ofullständiga utredningar och begränsande undersökningsdirektiv.

Exempelvis fick de två internationella forskarteam som skulle göra strikt vetenskapliga bedömningar av sjunkförloppet med hjälp av mycket avancerade datorsimuleringar, aldrig tillstånd att dyka på färjan.

Bland annat ville de kontrollera uppgifter om exempelvis hål i skrovet och vilket vattentryck fönsterglasen kunde klara.

Forskarnas slutsats blev att dykundersökningar måste till för att man ska nå 100 procent visshet i vad som hände och för att antingen kunna ge stöd åt eller förkasta den officiella olycksförklaringen att bogvisiret lossnade.

Den internationella haveriutredning som gjordes av Jaic, Joint Accident Investigation Commission, och blev klar 1997 har under åren blivit starkt kritiserad.

Någon heltäckande teknisk studie eller granskning av fartygets skrov gjordes aldrig, vilket gett upphov till osäkerjet, spekulationer och konspirationsteorier.

Militära transporter

Lars Borgnäs uppehåller sig också vid det faktum att det först tio år efter förlisningen avslöjades att Estonia två gånger tidigare transporterat militärt material som svenska tilltjänstemän fick order om inte skulle förtullas.

Den statliga enmansutredning som gjordes kring transporterna kom fram till att inget försvarsmateriel fanns ombord under olycksnatten. Men utredarens direktiv har ifrågasatts eftersom de var mycket begränsade.

- Vi har ju hävdat, allt sedan de militära transporterna blev kända att de gör Estonia till ett militärt mål, säger Lennart Berglund, ordförande i Sea, Stiftelsen Estoniaoffren och anhöriga, som samlar ungefär 400 medlemmar.

I mitten av augusti höll man sitt 107e möte och man har nu för avsikit att väcka frågan om en ny haveriutredning via sociala medier.

Den socialdemokratiska riksdagensmannen Kent Härstedt överlevde katastrofnatten. Han är en av de som engagerar sig i Estoniafrågan genom riksdagens egen Estoniagrupp.

Han avslöjar nu att man arbetar på att ta fram en vitbok. Syftet ska vara att grundligt kartlägga allt som hänt sedan förlisningen och dess efterspel.

- Tanken är att det ska bli en riktigt stor och omfattande vitbok, där materialet ordnas kronologiskt, säger Kent Härstedt till Ny Teknik.

Bland annat vill man låta göra nya intervjuer med exempelvis ansvariga tjänstemän.

- Det kan finnas personer som nu lämnat sina positioner och som kan berätta mer öppet i dag, säger Kent Härstedt.

Hur arbetet med vitboken ska finansieras är ännu oklart. Det är inte säkert att staten står för kostnaden, menar Kent Härstedt, utan gruppen har för avsikt att söka andra medel från stiftelser och föreningar.