Energi
Teknikstrid in i det sista
Kärnkraftsindustrins avfallsbolag SKB är nu redo att peka ut var slutförvaringen av använt kärnbränsle ska läggas. Men miljörörelsen varnar för att den valda tekniken inte är till räckligt säker.
- SKB har för bråttom. Vi anser att det finns en stor osäkerhet om tekniken och att det fortfarande saknas kunskap om platsvalet, säger Johan Swahn, kanslichef på miljörörelsernas kärnavfallsgranskning, MKG.
MKG hävdar att kärnkraftsindustrins slutförvaringsmetod KBS-3 inte är tillräckligt säker och strider för att miljörörelsernas huvudalternativ med djupa borrhål, längre in i landet, ska utredas ytterligare.
Frågor kvar om djupa borrhål
MKG får stöd av Karlstadsprofessorn Karl-Inge Åhäll. I en 20-sidig rapport till Statens kärnavfallsråd skriver han att det finns stora brister i den hittills-varande redovisningen av djupa borrhål som alternativmetod och att det behövs mer forskning innan man kan ta ställning.
De närmaste dagarna kommer SKB med besked om var man vill att det radioaktiva svenska kärnavfallet ska slutförvaras på ett säkert sätt i hundra tusen år.
"Välj metod före plats"
Valet står mellan Laxemar väster om Oskarshamns kärnkraftverk i Småland och ett område strax söder om Forsmarks kärnkraftverk i Östhammars kommun i Uppland.
Men miljörörelsen anser att SKB forcerar fram ett beslut om platsval innan alla frågetecken om tekniken rätats ut.
- Det är fel att välja plats för slutförvaret redan nu, säger Johan Swahn, kanslichef på MKG.
SKB kritiseras för att krampaktigt hålla fast vid KSB-3-metoden med enbart tekniska barriärer som kopparkapslar och bentonitlera.
- Kopparkapslarna kan i värsta fall komma att förstöras redan de första hundratals eller tusentals åren, i stället för att skydda människa och miljö från kärnavfallet i hundratusentals år, säger Johan Swahn.
Varför, varför och varför?
Naturskyddsföreningen och MKG har lämnat in en protestskrivelse till SKB, där man räknar upp alla frågor som man anser fortfarande inte är besvarade på ett trovärdigt sätt:
1. Varför envisas SKB att välja plats för slutförvar innan tekniken är färdigutvecklad?
2. Varför vill inte SKB utreda alternativet med flera kilometer djupa borrhål utan, håller envist fast vid sin egen metod KBS-3 med gruvgångsliknande tunnlar på 400-500 meters djup?
3. Osäkerheten om kopparkorrosionen är fortfarande stor efter forskarrapporterna om att koppar kan korrodera även i syrefri miljö.
4. Osäkerhet om bentonitlerans egenskaper i ett torrt berg som i Forsmark finns kvar. Även i blött berg som i Oskarshamn finns osäkerhet om lerans egenskaper.
5. Varför har SKB uteslutit ett slutförvar i inlandet, där man kan lägga slutförvaret på större djup utan att få problem med salthaltigt grundvatten?
- Vi har begärt att få ett möte med SKB för att diskutera miljöaspekterna av platsvalet, men har inte fått något svar, säger Johan Swahn.
Ny Teknik har tidigare redogjort för kritiken från miljörörelsen och olika forskare tillsammans med utförliga svar från SKB. Publicerat i kortform i Ny Teknik nr 15-16 2009.
Fullständiga versioner av kritiken och svaren finns här.
Läs kritiken här.
Och Läs SKB:s svar här.
Se SKB:s film om slutförvaringen.
Fyra sätt att få avfallet i jorden
Ut i rymden, ned i havet, in under inlandsisen eller ned i berget? Av fyra alternativ för att ta hand om utbränt kärnbränsle återstår bara det sista – att begrava kärnavfallet under jord.
I alla kärnkraftsländer pågår intensiv forskning om hur kärnavfallet ska tas om hand.
Gemensamt är att man vill begrava det använda kärnbränslet djupt ned i berggrunden eller andra geologiska formationer som salt eller lera.
I Sverige har fyra tekniker varit på tapeten:
1. KBS-3 med korta tunnlar och horisontella deponeringshål på 500 meters djup.
2. WP-Cave – ett äggformat, kompakt förvaringssystem 200 meter under jord.
3. Fem kilometer långa tunnlar på 500 meters djup.
4. Tre kilo-meter djupa borrhål rakt ned i berget.
Både metoden med långa tunnlar och konstruktionen WP-Cave har avförts från dagordningen och lär inte komma tillbaka.
KBS-3-metoden är huvudalternativet för de svenska kärnkraftsföretagens gemensamma bolag Svensk Kärnbränslehantering, SKB.
Men Naturskyddsföreningen och dess allierade har djupa borrhål som sitt huvudalternativ och strider hårt för detta i skarp polemik mot SKB.
