- Vi har här i Sverige en bra rollfördelning som är värd att värna. Kärnkraftsindustrin föreslår, myndigheterna granskar och regeringen fattar beslut. Det är en rollfördelning som är värd att värna.

Det säger SKB:s tf presschef Jimmy Larsson-Hagberg när Ny Teknik konfronterar honom med den kritik mot SKB:s hantering av slutförvarsfrågan som både myndigheter, forskare och miljöorganisationer framför.

- SKB har i uppdrag att ta hand om det radioaktiva avfallet från kärnkraften. I detta uppdrag ligger att hitta en slutförvaringslösning för det använda kärnbränslet.

- Det innebär att det är det är vi som kommer att ansöka om - och stå till svars - för den metod som vi vill använda oss av, säger Jimmy Larsson-Hagberg till Ny Teknik.

Här är SKB:s svar på de tio kritiska frågorna:

Punkterna 1 och 2:
Forskarnas varningar för att kopparkapslarna, den första ”barriären”, rostar eller vittrar sönder tas inte på allvar. Det gäller både torrt och blött berg. Samt att kapseln riskerar att försvagas av väte redan i ett mycket tidigt skede, så kallad väteförssprödning.

SKB svarar:
”I den vetenskapliga diskussionen måste den som presenterar nya rön som går emot etablerad vetenskap bevisa sin tes. Där ligger ansvaret på forskarna själva. Men när det gäller den långsiktiga säkerheten i slutförvaret kommer varje aspekt i vår kommande ansökan att skärskådas, och bevisbördan ligger i det avseendet på oss.”

”Det påstådda fenomenet med kopparkorrosion i syrefri miljö saknar enligt våra säkerhetsanalyser betydelse för ett säkert slutförvar, om det över huvud taget kan äga rum. Det beror i korthet på att processen både skulle ske så långsamt och i en sådan begränsad omfattning att det inte skulle få effekt på säkerheten. ”

”De påstådda resultaten har trots flera försök från både SKB och andra inte kunnat upprepas. När det gäller det andra fenomenet, den så kallade väteförsprödningen, så är det egentligen en term som används för ett annat, välkänt fenomen, som förutsätter närvaro av vätgas och syre (oxid) i materialet. SKB använder koppar med mycket låg syrehalt.”

”För analys av eventuell ytterligare inverkan av väte måste hänsyn också tas till de laster kapseln kommer att utsättas för. Sammantaget kan man säga att rönen förvisso är intressanta men inte får sådana konsekvenser för slutförvaret ur ett säkerhetsperspektiv.”

Punkt 2:
På grund av vittring och korrosion riskerar kapseln att försvagas av väte redan i ett mycket tidigt skede, så kallad väteförsprödning.’

SKB svarar:
”Vi har undersökt tidigare, och gör ytterligare undersökningar, och ser inte det heller som ett säkerhetsproblem för slutförvaret. ”

Punkterna 3, 4 och 5:
Kunskaperna om hur bentonitleran, den andra ”barriären” i slutförvaret, reagerar i olika miljöer är inte tillräckligt djup, val av material och metod för återfyllning av tunnlarna i berget har inte gjorts samt att SKB behöver specificera tillverkningsmetoderna för buffertmaterial och återfyllnad och ta fram kvalitetsprogram för det.

SKB svarar:
”När det gäller kunskaperna om hur bentonitleran reagerar i olika miljöer samt val av material och metod för återfyllnad så är detta frågor som vi jobbar intensivt med. De kommer att finnas med i ansökningarna när de går in till myndigheterna och regeringen.”

Punkt 6:
Vissa frågor kopplade till klimatutvecklingen kräver fortsatt forskning, framför allt vad klimatförändringen får för konsekvenser på grundvattnet.

SKB svarar:
”Frågor rörande klimatutvecklingen, t ex konsekvenser för grundvattnet, arbetar vi med, bland annat i ett pågående forskningsprojekt på Grönland tillsammans med bl a Finland och Kanada. Syftet är att se hur en befintlig inlandsis påverkar grundvattnet, berggrunden och landskapet framför isen.”

”Kunskaperna ska användas för att hjälpa oss i analysen av hur en framtida inlandsis kan komma att påverka ett slutförvar av använt kärnbränsle i Sverige.”

Punkt 7:
Valet mellan de två kustnära alternativen Oskarshamn och Forsmark som slutförvaringsplats är inte optimalt. Inlandsalternativet Hultsfred uteslöts för snabbt.

SKB svarar:
” SKB kommer att välja den plats där vi har de bästa förutsättningarna att bygga ett långsiktigt säkert kärnbränsleförvar. Omfattande studier visar att det är grundvattenflödet och bergets egenskaper närmast förvaret som är av störst betydelse för den långsiktiga säkerheten, inte om området ligger vid kusten eller längre inåt landet.”

Punkt 8:
Den alternativa metoden att slutförvara kärnbränslet i 3-5 kilometer djupa borrhål har också uteslutits för snabbt.

SKB svarar:
”SKB både följer och stöder utvecklingen på en rad områden när det gäller alternativa metoder. Vi kommer också, som ett underlag när vi ansöker om att få bygga slutförvaret för använt kärnbränsle, att jämföra vår metod med konceptet djupa borrhål.”

”Vår uppfattning är dock att inga nya rön har förändrat sakläget sedan regeringen bedömde metoden som mindre lämplig för slutförvaring i samband med beslutet om vårt Forsknings- och utvecklingsprogram 1989. Djupare är nämligen inte per automatik säkrare. ”

”Geologin på fyra kilometers djup är på ett flertal sätt mer aggressiv med hög salthalt, högre omgivande bergtemperatur och högre tryck från bergmassor. På detta sätt raseras funktionen i vår metod, med tre av varandra oberoende barriärer. Risken ökar därmed för att kapslarnas innehåll på kort sikt kommer i kontakt med fritt grundvatten.”

Punkt 9:
Metoden Dry Rock Deposit, som går ut på att skapa helt torra, självdränerade bergrum på bombsäkert djup, har också avfärdats för tidigt.

SKB svarar:
”Strategin Dry Rock Deposit innebär att ansvaret för frågans lösning lämnas till kommande generationer då det kräver övervakning för all framtid, och vare sig säkerhets- eller strålskyddskraven uppfylls på lång sikt.”

”SKB avfärdade därför strategin år 2000 i den komplettering som då lämnades till regeringen. Både den dåvarande Kärnkraftsinspektionen och Kärnavfallsrådet delade den uppfattningen i sina yttranden till regeringen avseende SKB:s redovisning.”

Punkt 10:
SKB lyssnar inte på kritiken utan har för bråttom att komma till beslut. Dessutom har SKB har all makt över forskningsanslagen från kärnavfallsfonden och kan styr forskningen som man vill.

SKB svarar:
”SKB är ett forskningsdrivet företag och vi är alltid öppna för ny kunskap. Men vi måste också kunna stå för det vi ska ta ansvar för när vi ansöker om att få bygga förvaret. Därför måste vi också sortera bort påståenden som inte är relevanta eller seriösa.”