Energi
Därför går kärnkraften bättre i Finland
I Finland är det ingenjörerna som har sista ordet om kärnkraften. Det är därför som kärnkraften i Finland har kortare avbrott för underhåll och uppgraderingar än i Sverige.
Det hävdar den finländske kärnkraftsveteranen Magnus von Bonsdorff, som var vd för det basindustriägda kärnkraftsbolaget TVO i 24 år till 1994 då han gick i pension för att sedan fortsätta som konsult.
- Vi har aldrig haft ett stillestånd längre än 26 dagar – inte ens vid en stor revision, säger Magnus von Bonsdorff till Ny Teknik efter ett kärnkraftsseminarium på Svensk Energi i Stockholm på måndagen.
I genomsnitt har de två Asea-byggda reaktorerna TVO1 och TVO2 i Olkiluokto på den finska västkusten bara 12 dagars revisionsstopp mot 22 dagar i genomsnitt för de svenska Aseareaktorerna F1 och F2 i Forsmark på andra sidan Östersjön.
Ända sedan början av 1980-talet, när den första finländska reaktorn togs i drift, har Finland kunna hålla igång sina kärnkraftverk till 95 procent, år efter år.
För Vattenfallägda F1 och F2 är motsvarande drifttillgänglighet bara 90-91 procent i snitt mellan 1984 och 2007.
Förklaringen är enligt Magnus von Bonsdorff att TVO haft fullt fokus på just driften och tillgängligheten.
Ingenjörerna har fått bestämma.
Det har bland annat inneburit att man i Finland behållit ett stort, strategiskt reservdelslager för att snabbt kunna byta ut delar som fungerar mindre bra.
- I stället för att göra reparationer under tidspress har man snabbt kunnat byta ut hela komponenter. De utbytta komponenterna renoveras och läggs i lager för att finnas i beredskap, säger Magnus von Bonsdorff.
Det kostar pengar att hålla lager, men det har lönat sig genom att stillestånden har kunnat hållas nere.
- I Sverige har sparprogrammen under 1990-talet och senare gått ut över det långsiktiga underhållet. Om du har ett gäng ekonomer som bara tänker på kapitalbindning så upplevs lagerhållningen som ett problem, säger han.
I Finland har man också satsat på egen personal för att kunna ha full kontroll vid revisionerna, ändringarna och effekthöjningarna – och god beredskap för oförutsedda händelser.
I Sverige har man i mycket större utsträckning förlitat sig på konsulter och andra utomstående specialister.
- Under det stora moderniseringsarbetet vid TVO mellan 1990 och 1995 gjorde vi en medveten satsning på nytt, yngre folk som placerades in i modernisteringsarbetet för att sedan komma ut som veteraner, säger Magnus von Bonsdorff.
De svenska kärnkraftsrepresentanterna från Eon och Vattenfall bad på seminariet om ursäkt för den dåliga planeringen förra året då svensk kärnkraft bara gick för halvfart under den kallaste vintern på många år.
- Vi har underskattat komplexiteten och tidsåtgången för de stora moderniseringar som vi är mitt uppe i. Framöver kommer vi att ha en bättre planeringshorisont, sade till exempel Per-Olof Waessman, chef för kärnkraftssäkerheten på Vattenfall.
Och Ingemar Engkvist, vd för Eon Kärnkraft Sverige, sade att OKG kommer att skjuta på den planerade uppgraderingen av reaktorn O2 i Oskarshamn till 2012-2013 för att inte riskera något i vinter.
