Stort värde med datorspel för funktionshindrade

2013-06-24 07:10  

Datorspel kan fylla en viktig funktion för funktionshindrade personer. Det visar en studie från den ideella föreningen Furuboda.

Studien genomfördes för några år sedan och avslutades 2005. Syftet var att undersöka hur människor med funktionsnedsättningar kunde ges möjlighet att spela samma typ av datorspel som andra.

Under projektets gång följde man 16 barn, ungdomar och unga vuxna med någon form av funktionsnedsättning. Deltagarna hade till exempel ryggmärgsbråck, hjärnskada och cerebral pares.

-Vi startade ganska mycket i ett enspelarperspektiv, hur ska Kalle eller Emma kunna spela, men ju längre vi höll på desto viktigare blev det att se spelen som en gemensam aktivitet inom familjen eller med kompisar, berättar Per-Olof Hedvall, forskningskoordinator på Furuboda. http://furuboda.org/

Utgångspunkten var att deltagarna skulle ha möjlighet att spela de spel som fanns tillgängliga på den kommersiella marknaden. För att kunna det utrustades de med individuellt anpassade hjälpmedel för att till exempel kunna styra datorn.

Inledningsvis hade många föräldrar och närstående problem med att se nyttan av att spela datorspel. Men i slutrapporten från projektet konstateras att alla som under projektperioden aktivt hade deltagit i samspelet vid datorn har förändrat inställning.

En del föräldrar berättade att de blev överraskade över hur mycket deras barn klarade och hur deras färdigheter utvecklades. Flera av de närstående sa att deltagaren efter studien minns bättre och att det är lättare att få ögonkontakt.

Några kommentarer från föräldrarna var:

-Han har fått en möjlighet att ha roligt själv.

-Man kan se att han mår bra av att han kan bestämma.

Av deltagarna själva sa sju stycken att de blev mer självständiga. Många har också rapporterat att datorspelandet har haft en inverkan på deras kroppsliga förmågor. En deltagare kunde efter studien styra sin rullstol med en joystick och en annan fick bättre kontroll över sina mag- och ryggmuskler så att han kunde ha ögonkontakt när han hälsar.

Enligt Per-Olof Hedvall kom datorspelen att fylla en viktig roll i familjernas liv. I flera fall kunde familjerna spela tillsammans genom att de olika uppgifterna fördelades på flera familjemedlemmar.

-Låt säga att en dotter har omfattande rörelsehinder och bara kan styra en funktion, till exempel att gasa. Även om du bara kan gasa och någon annan styr till höger och vänster så gör man det tillsammans och den som gasar har en viktig funktion att fylla, berättar Per-Olof Hedvall.

En pappa beskrev att han kunde känna sig lugn när han hörde dottern spela datorspel.

-Då visste han att hon hade kul och höll på med något som intresserade henne. Då kunde han fortsätta med det han höll på med i köket, berättar Per-Olof Hedvall.

En annan pappa beskrev att hans sexåriga son tidigare inte var ett lekande barn. Men under studiens gång började pojken spela väldigt mycket datorspel.

-Vi hade 16 barn med i projektet och varje gång de spelade fick de fylla i en enkel logg. De andra 15 barnens loggar hade vi i en pärm, men den här pojken fick en egen pärm. Han hann med 150 speltillfällen under två års tid, säger Per-Olof Hedvall.

Furuboda konstaterar att datorspel kan vara både till nytta och nöje.

-Vi blev stärkta under projektets gång i värdet av att kunna spela datorspel, säger Per-Olof Hedvall.

På senare år har flera landsting börjat diskuterat datorspel för habiliteringssyfte. På Furubodas folkhögskola i Skåne har man nu inrättat spelhålor som kan användas både i undervisningen och på fritiden.

-Även logopeden använder dem för att träna kommunikation, säger Per-Olof Hedvall.

Ett exempel från studien:

En deltagare i Furubodastudien har diagnosen traumatisk hjärnskada, förlamning, heshet och afasi. De första gångerna han spelade datorspel i projektet var det svårt för honom att hålla sig vaken. Han använde bara en liten tumrörelse för att svara på frågor och verkade ointresserad av omgivningen.

Det var svårt att hitta spel och anpassningar för honom. Den första månaden orkade han bara spela 15–20 minuter per gång.

Projektmedarbetarna började mer aktivt prova olika spel för att få reda på vad som intresserade honom. I september 2003 spelade han Vem vill bli miljonär? för första gången. Spelet väckte hans intresse och efter ett tag styrde han spelet med en joystick.

I november skrev den som fyllde i spelloggen: "Wow som det gick i dag. Deltagaren var koncentrerad i 40 minuter! Jag frågade efter 20 minuter om han ville ha paus, men det ville han inte. Gillade verkligen spelet! Satt rätt med huvudet upprätt hela tiden. Skrattade högt flera gånger. Hade ögonkontakt med mig och skärmen hela tiden."

I slutrapporten konstateras att deltagaren nu har köpt en spelkonsol för att kunna spela med sin son i hemmet. Han har också börjat köra sin rullstol med hjälp av att använda joystick.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt