”Vi vill ha betalt i tid – inte agera bank åt storföretag”

Att man sköter sig affärsetiskt och moraliskt i näringslivet borde vara en naturlig del av företagens arbete. Det är lika givet som att man arbetar klimatsmart och resurssnålt, att man motarbetar korruption samt barnarbete hos eventuella leverantörer  etc. Men så är inte fallet.

När nu alla större aktiebolag ska lämna en hållbarhetsredovisning utöver den obligatoriska årsredovisningen, finns ett gyllene tillfälle att även införa en uppförandekod för affärsetik och moral, en code-of-conduct. En kod för hur man sköter sina affärsrelationer, såväl med leverantörer som med kunder; att man följer lagar och regler samt vedertagna branschkonventioner och att detta redovisas som en del av hållbarhetsredovisningen.

I vår bransch, och tyvärr i allt fler andra branscher, är långa betalningstider ett växande problem. Det underblåses av svag lagstiftning och innebär att säljaren ofrivilligt tvingas agera bank åt köparen.

När nu våra riksdagspolitiker inte vågar lagstifta kring betalningstider i näringslivet, kan en uppförandekod för affärsetik och affärsmoral, kopplad till kravet på hållbarhetsredovisning för större aktiebolag, vara en bra början.

Betalning i tid, enligt räntelagens 30 dagar, skulle tillföra tre miljarder kronor i tillväxtkapital enbart till leverantörsindustrin. Detta enligt EU:s officiella uppskattning, European Payment Index 2013. Det innebär att landets små och medelstora företag ofrivilligt ”lånar ut” åtskilliga tiotals miljarder kronor årligen till storföretagen när de tänjer mer och mer på betalnings- och kredittider genom att diktera osunda betalningsvillkor.

Enligt vår mening är det tillväxthämmande och oansvarigt att tillåta storföretag att utnyttja sin storleksfördel för att kräva långa krediter av sina leverantörer.

Fordonskomponentgruppen, FKG har under hösten frågat över 500 leverantörsföretag vad de anser om långa betalningstider. Svaret blev ett massivt ”ja” till en tvingande lagstiftning. Endast tio procent ansåg sig nöjda som det är.

Man måste ställa sig frågan: Varför har den rödgröna regeringen hittills valt att vara passiv i denna fråga som de ärvt efter alliansregeringen? Svaret ligger någonstans i en rädsla inför att lagstifta om det som torde vara två parters egen angelägenhet. Detta i kombination med dålig insikt om vad brist på arbetande kapital ställer till med, inte minst för små och medelstora företag.

Närings- och innovationsminister Mikael Damberg var mycket aktiv i frågan inför valet 2014. I opposition stödde han en lagstiftning med en tvingande skrivning, vilket var ett vasst horn i sidan på hans företrädare, Annie Lööf, vars ståndpunkt var en frivillighet med förhandlingsutrymme, självreglering inom ett otydligt regelverk. Något som knappast skulle stärka de små och medelstora företagens ställning.

Det går inte att säga annat än att den rödgröna regeringen hittills gått delar av industrins önskemål om en tydligare industripolitik till mötes. Regeringen har tillsatt en industrikansler och inrättat ett innovationsråd, det har även skett samordningar av statligt riskkapital och företagsstöd samt inom forskning och utveckling. I snabb takt har även en export- respektive nyindustrialiseringsstrategi lanserats.

Men frågan om betalningstider saknar alltjämt svar. Inledningsvis var vi, FKG, tämligen ensamma som branschorganisation att driva debatten. I dag är det fler organisationer som ställt sig bakom en tvingande lagstiftning eller en uppförandekod för att i akt och mening skydda tillväxtkapitalet hos de små och medelstora företagen.

Inom fordonsindustrin är det inte ovanligt att en leverantör får vänta upp till 120 dagar på att få betalt, samtidigt som löner, hyror och materialleverantörer ska betalas senast inom 30 dagar.

Ett grundläggande problem är att vi i Sverige har ett näringsliv bestående av några mycket stora och globala samt börsnoterade företag, medan de nationella och ofta privatägda leverantörsföretagen är många men betydligt mindre. Medelföretaget inom vår bransch omsätter ca 50 miljoner kronor.

En odiskutabel, tvingande lagstiftning, på 30 dagar enligt räntelagen torde vara den enklaste lösningen. Problemet är bara att det har blivit ett allt för stort glapp till det traditionella ”30 dagar netto” på en faktura. En återgång till ett normalläge bör därför ske i etapper.

En uppförandekod som omfattar affärsmoral och etik samt miljömässig, social, och ekonomisk hållbarhet, i kombination med en återgång till betalning inom 30 dagar skulle öka trycket på storföretagen att uppträda som ett föredöme etiskt och moraliskt.

Fredrik Sidahl vd FKG

Per-Ewe Wendel ordförande FKG