”Vi har exporterat våra utsläpp”

Utvecklingen går mot ett allt fuktigare och varmare klimat. Oroande scenarier från FN:s klimatpanel, IPCC, stämmer tyvärr väl in vilket bekräftades av IPCC vid Stockholmsmötet i september 2013.

Den politiska oviljan att göra någonting bekräftas åter efter det nya fiaskot vid det internationella miljömötet i Warszawa i november 2013. IPCC:s Stockholmsrapport visar att koncentrationen av koldioxid ökar i atmosfären och i haven och för 2013 blir ökningen rekordstor. IPCC anser att det till 95 procent beror på mänsklig påverkan.

Havens absorptionsförmåga av koldioxid och värme har dämpat temperaturökningen något i atmosfären. IPCC:s rapport baserar sig på 9200 artiklar och medverkan från 252 delegater från 110 länder. En rapport från Världsmeteorologiorganisationen, WMO, visar att den senaste tioårsperioden var den varmaste på jorden som hittills uppmätts.

Till följd av isavsmältning på land och att havet blivit allt varmare har till exempel den globala medelhavsnivån stigit med 3 millimeter per år. Det är nära en fördubbling av 1900-talets genomsnittliga ökning.

Utsläppen av koldioxid är nu den högsta på 800 000 år. För Sveriges del är perioden 2001-2010 den varmaste och nederbördsrikaste som noterats under de cirka 150 år som Sverige har haft mätningar. I en nära framtid kan det innebära skaderisker för bygg- och anläggningsbranschen, såsom fukt- och mögelskador på organiskt byggmaterial framförallt på fasader och vindar.

Ökad nederbörd ökar risken för skador på vägar, ledningar och kraftdammar. Bygg- och anläggningssektorn och kommuner måste redan nu planera för ett klimat som allt tydligare håller på att förändras. Även hälsorisker med oönskade övertemperaturer inomhus måste beaktas.

Regeringen stoltserar med att Sverige är på väg att uppfylla EU:s mål om totalt 50 procent förnybar energi år 2020. Det är sant att Sverige sedan år 1990 minskat de klimatpåverkande utsläppen med 20 procent inom sina egna gränser. Utfasningen av olja till biobränsle i fjärrvärmeverken är en starkt bidragande orsak till minskningen.

Men en icke oväsentlig del av reduceringen av koldioxid beror på att vi nu importerar produkter som vi tidigare tillverkade inom landet. De utsläpp av växthusgaser som dessa länder genererar behöver Sverige inte redovisa som egna. Därför vore det hederligt att även redovisa dessa dolda utsläpp till följd av vår egen inhemska konsumtion.

Om hänsyn tas till att vi exporterat våra utsläpp av växthusgaser till andra länder så har de svenska utsläppen snarare ökat. Sverige är ingen isolerad plats i världen.

I ett storskaligt perspektiv har hushållning hos enskilda konsumenter inte en avgörande klimatpåverkan även om det naturligtvis är väsentligt att alltid föregå med goda exempel.

Prioriteringar måste i första hand göras på de storskaliga energiomställningarna. Byggbranschen har här en stark påverkan på utsläppen av koldioxid och måste därför agera betydligt mer aktivt och ta egna initiativ till en förändring med minskad energianvändning och utsläpp av koldioxid.

Utsläppen av koldioxid under materialutvinning, materialframställning, transporter och byggproduktionen är vid nyproduktion sannolikt större än under själva byggnadernas driftfas. Byggbranschen har möjlighet att påverka och förändra situationen genom att börja ställa krav uppströms i samband med upphandling och inköp. Det är med andra ord inte enbart Boverkets byggregler (BBR) som är viktiga.

Bygg, energi- och anläggningssektorn men även kommunerna måste anpassa sin planering till ett klimat som håller på att förändras med ökad värme, nederbörd och med risk för återkommande allt kraftigare översvämningar. Skador på vägar och ledningar på grund av skred blir vanligare. Våra kraftdammar är också i riskzonen.

Varmare väder under sommarhalvåret ökar även risken för oönskade övertemperaturer inomhus i bostäder och därmed även konsumentkrav på elkrävande kylning.

För fjärrvärmeproduktion måste kol, naturgas, värmepumpar och torv successivt avvecklas och helt ersättas av biomassa för kraftvärme och vindkraft. Undantag är storskaliga system så som centrala avloppsvärmepumpar och sjövärme.

Att kalla torv för långsamt förnybar, som det statliga energibolaget Vattenfall gör, känns märkligt. Men 10-15 000 år kanske de betraktar som en kort tid.

Priset på fjärrvärme från energibolagen måste emellertid anpassas så att kunderna inte lockas till att investera i elintensiva bergvärmepumpar inom fjärrvärmeområden. Utanför fjärrvärmeområden är värmepumpar en utmärkt lösning för att hushålla med el. Det är i sammanhanget väsentligt att fjärrvärmebolagen ser över och ändrar sina affärs- och prismodeller till att bli mer långsiktigt samhällsekonomiskt inriktade. Utan de tidigare kommunalt ägda fjärrvärmebolagen hade inte utbyggnaden av fjärrvärme kommit så långt som i dag.

I dag vill inte fjärrvärmebolagen av affärsmässiga skäl ansluta ny fjärrvärme när energitätheten är för låg det vill säga för nya energieffektiva bostadsområden. Konsekvensen för byggherren blir då ofta val av bergvärme och att vi därigenom för in oss i ett kortsiktigt onödigt elberoende.

Fjärrvärmebolagen motverkar på detta sätt även EU-direktivet för nära nollenergibyggnader inför 2021 där energin ska vara förnybar och lokalt producerad.

Man frågar sig vad som kommer hända med fjärrvärmetaxan med dagens monopol när miljonprogrammet energieffektiviseras? Risken finns att höjda fjärrvärmetaxor kan motverka energieffektivisering.

Det är nödvändigt att bygg- och energisektorn och Sveriges kommuner gör en rad tekniska och strategiska omställningar för att klara av att anpassa sig till klimatförändringarna. Energibolagen måste nu börja ta ett större samhällsekonomiskt ansvar.

Det är dags att ställa in väckarklockan och vakna upp.

Johnny Kellner, energi- och klimatstrateg, Veidekke Sverige