”Vi behöver öka elanvändningen med upp till 70 procent”

Att vi kommer behöva använda mer el för att klara klimatomställningen är ingen hemlighet.

De flesta bedömningar har hittills landat på att elanvändningen behöver öka med mellan 30 och 45 procent. Det är en kraftig ökning men omfattar ofta endast den direkta elektrifieringen, till exempel elbilar och eldrivna industriella processer.

I en ny rapport från Copenhagen Economics, Decarbonization of the Nordics, skriven på uppdrag av Fortum, räknas också den indirekta elektrifieringen med – alltså den el som behövs för tillverkning av vätgas och andra så kallade e-bränslen för sjöfart, flyg och industri. Med den indirekta elektrifieringen hamnar elanvändningen på betydligt högre siffror.

För Norden som helhet handlar det om ett ökat elbehov på 290 TWh jämfört med dagens 400 TWh. En ökning på över 70 procent. För Sveriges del innebär det att elanvändningen behöver öka från dagens 140 till nära 240 TWh för att vi ska klara nettonollutsläpp senast år 2045.

Varför behövs det då ett mål för elanvändningen? De senaste decenniernas omdaning av elmarknaden är ett bra skäl.

Energipolitiken har i huvudsak fokuserat på att öka utbudet av förnybar el genom olika subventioner och skattelättnader. Det har lett till en imponerande utbyggnad och kostnadsminskning av framför allt landbaserad vindkraft.

Vindkraften kan i dag byggas utan subventioner och kommer sannolikt att dominera utbyggnaden kommande decennier. Men eftersom det inte har skett någon ökning av elanvändningen under de senaste decennierna har det också lett till att annan fossilfri elproduktion, som inte har fått subventioner, har tryckts ut ur systemet i förtid.

Klimatnyttan hade varit betydligt större om man i stället hade fokuserat på att öka efterfrågan genom att ersätta fossila bränslen i industri- och transportsektorn med ren el.

Ett ambitiöst mål för elanvändningen ökar chansen att vi inte fastnar i gamla hjulspår och endast ersätter en form av fossilfri elproduktion med en annan.

Regeringen har glädjande nog en hög svansföring i elektrifieringsfrågan. I regeringsförklaringen nyligen konstaterades att Sverige ska vara världsledande på elektrifiering. En elektrifieringskommission ska tillsättas och energiminister Anders Ygeman ska parallellt arbeta med en nationell elektrifieringsstrategi.

I höstbudgeten presenteras också en storsatsning på gröna kreditgarantier som om de riktas rätt kan göra en stor skillnad för storskaliga elektrifieringsprojekt. Men utan en tydlig målbild av hur omfattande och hur snabb vi vill att elektrifieringen ska vara, så blir det svårt att avgöra om alla dessa initiativ träffar rätt och om de blir tillräckligt ambitiösa.

Det finns flera hinder för att elektrifieringen ska kunna ta fart och bli ett effektivt klimatverktyg:

• Åldrande och underdimensionerade elnät.
• Långa och oförutsägbara tillståndsprocesser.
• Otillräckliga incitament för planerbar och leveranssäker elproduktion som kan stötta den snabba utbyggnaden av vindkraft.
• Otydlighet om den kommande introduktionen av vätgas.

Det här är stora problem som tar tid att lösa. Att rusta upp elnäten kommer att ta många år. Kanske årtionden. Att bygga ny planerbar elproduktion som kan ersätta den vi nu fasar ut likaså.

Men gemensamt för dessa problem är att det behövs en samsyn om vart vi är på väg för att hitta lösningar. Att enas om hur mycket el vi tror att vi faktiskt behöver vore ett naturligt första steg.

Per Langer, vd Fortum i Sverige.