Den 21 januari inrättades ett helt nytt infrastrukturdepartement med Anders Ygeman som energi- och digitaliseringsminister. Vi välkomnar tanken att samla digitala frågor, energifrågor och infrastrukturfrågor under samma paraply. Dessa frågor skär genom hela samhället och är till sin natur områdesöverskridande. Men i det 73-punktsprogram och den regeringsförklaring som statsminister Löfven presenterade lyser digitala frågor med sin frånvaro.
Om internet för 15 år sedan var en öppen, innovationsvänlig infrastruktur är nätet i dag annorlunda. Numer använder de flesta av oss digitala plattformar, byggda ovanpå den öppna infrastrukturen, som möjliggör mängder av nya, effektiva sätt att organisera samhället – men som samtidigt nästan uteslutande är privatägda och i många avseenden icketransparenta ytor. Detta väcker en rad frågor om innovationens förutsättningar och hur en plattformsmedveten politik skulle kunna se ut.
Allt har att göra med vilka grundvillkor ägare och operatörer har – och tillåts ha. Rader av branscher påverkas, i rask takt. Vi ser olika utfall beroende på vilka incitament som plattformarna baseras på. Är incitamenten att maximera annonsvisningar, som för Facebook och Google, får det vissa effekter. Är incitamenten helt andra, som för Github och Wikipedia, får det andra effekter.
Vi behöver mer dialog, och efterfrågar större delaktighet från politikernas sida. Här är tio punkter för en progressiv digital politik:
1. Tydliggör det lagrum som finns. Tack vare EU finns en stark, övergripande agenda att luta sig mot vad gäller personuppgifter, konkurrenslagstiftning, rättssäkerhet och innehållsmoderering. Vår nya dataskyddsförordning GDPR är världsunik. I Kalifornien vill man införa något liknande. EU-kommissionens konkurrenstillsyn har under Margrethe Vestager blivit stentuff gentemot de amerikanska plattformsjättarna. Det finns behov av att samordna och tydliggöra inför både medborgarena och plattformar hur lagrummet och det snabbt skiftande regleringslandskapet faktiskt ser ut.
2. Stärk konkurrensskyddet. Digitaliseringen gör det möjligt för småföretag att blomstra – men samtidigt har Facebook, Google, Apple och i flera länder även Amazon blivit en sorts infrastruktur som sätter upp ramar och villkor för nya marknadsaktörer. Riskkapitalister har börjat ge kalla handen till affärsidéer som är alltför beroende av plattformsjättarnas godtycke. Stärk innovationskraften genom att kräva öppna tekniska standarder, interoperabilitet, dataportabilitet och främja infrastrukturer som bättre tydliggör användarens ställningstaganden och därmed låter denna göra aktiva och medvetna val.
3. Säkra tillsynen. Hur välmotiverade är digitala aktörers faktiska beslut och deras samhällspåverkan? Ges tillsynsmyndigheter, reglerare och rättsväsende möjlighet att få tillräckliga underlag och tydliga direktiv för att utvärdera detta? Nya lösningar inom artificiell intelligens (AI) aktualiserar problemet ännu mer. Rimligtvis minskar risken för framtida överreglering om lagstiftare och andra policymakers bereds bättre insyn i hur plattformarna är beskaffade. Här behöver inte minst konsumentskyddet förtydligas. Myndigheter och näringsliv bör kunna ställa krav på att datan är vederhäftig, korrekt, tillbörligt insamlad – och bör få bättre möjlighet att veta vilka effekter användningen av den kan tänkas ge för det omgivande samhället.
4. Främja alternativa finansieringsmodeller. Kooperativt drivna verksamheter bör få skattelättnader och andra former av stöd. Vi behöver fler plattformar som drivs med medborgerliga incitament. Dessutom har civilsamhället en viktig roll att spela inom till exempel faktagranskning, då varken stat eller storföretag bör agera censorer. Här är tredjepartslösningar att föredra.
5. Främja medborgerlig digital kompetens. Den yngre befolkningen har gynnats av riktade insatser angående till exempel källkritik. Idag är det äldre som främst delar falska nyheter på nätet. Därtill läser människor inte användaravtal och utnyttjar generellt sett inte sina individuella rättigheter. Plattformsföretagen tenderar att lämpa över allt ansvar på individen, enligt amerikansk modell. Snarare bör individen ges hjälp att utöva sina rättigheter.
6. Emotse arbetsmarknadens förändringar. På övergripande nivå främjar tekniken fler enkla men samtidigt otrygga tjänster (Foodora, Uber), en kreativ och tekniskt avancerad klass (influencers, programmerare) samtidigt som vi ser allt färre konventionella yrkesarbeten där utbildningskraven samtidigt är låga (fabriksarbetare, telefonist). Grundskolan behöver ge både gedigna baskunskaper och utrymme för kreativitet för att eleverna ska klara sig på den kommande arbetsmarknaden. Vi som är vuxna behöver goda möjligheter till fortbildning eller omskolning när förändringarna blir stora.
7. Snabbare reglering. Drönare, självkörande bilar, Airbnb – ständigt nya varor och tjänster skapar utmaningar för beskattning, integritet, arbetsvillkor och säkerhet. Det kan knappast vara en liberal utgångspunkt att reglera så mycket som möjligt. Men om vi vill att Sverige ska vara ett land där nya företag frodas bör vi erbjuda förutsägbara regleringar som vi snabbt anpassar till nya idéer och som samtidigt tillvaratar medborgarnas intressen både som användare och leverantörer av nya tjänster.
8. Effektivisera offentlig sektor. Möjligheterna är stora att förbättra alla delar av offentlig sektor. Idag är arbetet splittrat och trots höga ambitioner under tidigare regeringar fortsätter enskilda kommuner och landsting att köra egna spår, vilket blir dyrt och ineffektivt. Det behövs en bättre samordning och en kostnadskontroll, så att inte upphandlingar av it-system med oklara mål tränger undan det som verkligen gör nytta.
9. Se klimatpotentialen. Till år 2030 ska transportsektorns klimatpåverkan i Sverige minska med 70 procent jämfört med 2010, vilket kräver snabbare utsläppsminskningar än utbytet av fordonsflottan ger. Här har digitaliseringen en hittills underutnyttjad nyckelroll, genom att underlätta minskat resande. Webinarium istället för seminarium, smartare kollektivtrafik och transportprissättning som bättre gynnar distansarbete, tjänstekonsumtion hellre än produktkonsumtion. Möjligheterna är många och behöver arbetas in i flera myndigheters samverkande arbete.
10. Minimera it-sektorns egen klimatpåverkan. Medan it-sektorn potentiellt kan bidra till mycket stora utsläppsminskningar, står den reellt för en mycket stor belastning – om it vore ett land skulle det ha den sjätte största elförbrukningen i världen. Facebook, Google och flera andra kräver 100 procent förnybar energi och är därmed pådrivande i omställningen, även om de skulle kunna bidra mera, till exempel genom att producera förnybar energi via solpaneler. Teknikdrivna bolag är i praktiken aldrig klimatneutrala, och hittills har inte funnits någon koppling mellan regeringens strategi att locka till sig it-investeringar och energiöverenskommelsen om 100 procent förnybart till år 2040.
Det här är områden där Sverige har alla möjligheter att bli världsledande. Digitaliseringsministern bör bidra till att Sverige blir den perfekta testmarknaden för progressiva och framtidssäkrade digitala lösningar och ett verkligt föregångsland inom området!
Jonas Andersson Schwarz, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörn, och tf programchef digitala samhället, Fores
Stefan Larsson, jurist och docent vid LTH, Lunds universitet och forskare vid tankesmedjan Fores
Andreas Bergström, vice vd för tankesmedjan Fores
