”Staten är grundbulten för fossilfritt”

I dagarna går remisstiden ut för den omfattande men bitvis svårtydda statliga utredningen kring visionen om en fossilfri fordonsflotta 2030 och klimatneutrala transporter 2050, Fossilfrihet på väg.

Från svensk leverantörsindustris sida ser vi, oavsett detaljer i utredningen, visionen som en enda stor och samlad möjlighet för svensk fordonsindustri, om rätt förutsättningar ges.

Men för att nå dit krävs en samlad satsning, nationell strategi, baserad på samråd, samsyn och samarbete kring fordons- och transportmedelsindustrin som innebär att visionens båda mål kan nås samt att svensk industri blir ledande inom området.

Det är staten som är grundbulten och som måste svara för den övergripande strategin och samordningen. Staten måste se till att det finns tillräckligt med forskningsmedel och rätt förutsättningar, som utbildade forskare, så att dessa kan omvandlas till kunskap och produkter som ska ge exportintäkter, jobb och fortsatt tillväxt för välfärdsstaten.

Svensk fordonsindustri, både leverantörer och fordonstillverkare, är i varierande grad beroende av export. Därför är det viktigt att den svenska strategin så långt som möjligt harmoniseras med exportmarknadens.

Minst lika ifrågasatt som visionen om en fossilfri fordonsflotta 2030 var en gång den banbrytande nollvisionen inom trafiksäkerhetsarbetet. I dag har den stor betydelse för hela vår infrastruktur och de fordon som vi använder. Nollvisionen har blivit en fördel för svensk fordonsindustri och fordonsforskning samt inbringar exportintäkter.

Vikten av nationell samordning förstärks ytterligare eftersom frågan om industrins betydelse för Sverige är brännhet, inte minst med tanke på aktuella utländska förvärv av både Scania och eventuellt Astra Zeneca samt försäljningen av JAS Gripen till Schweiz.

Tyvärr finns inte industripolitik vidare högt upp på den politiska agendan i vårt land. Märkligt nog. Men förmodligen kan förklaringen vara att man inte vinner särskilt många röster på att gå till val på att debattera industrins förutsättningar, trots att det handlar om jobben, tak över huvudet och mat på bordet.

Både Storbritannien och Tyskland har helt andra synsätt på sin industri och förstår behovet av innovationsdrivande och jobbskapande återindustrialisering. Nu vaktar engelsmännen sin del av Astra Zeneca medan tyskarna ser en allt starkare och komplett fordonsindustri växa fram genom VW:s förvärv av Scania.

Jämte skogen och malmen är industrin med all dess klurighet och innovationsförmåga, ett fundament i den svenska framgångssagan. Ur ett näringspolitiskt och nationalekonomiskt perspektiv finns det ett antal strategiskt viktiga och innovationsdrivande industrier i Sverige som vi måste värna om. Det är inte bara fordons- och transportmedelsindustrin utan även It-och telekomindustrin samt läkemedels- och kemiindustrin. Det är kunskaps- och teknologiintensiva industrinäringar där vi inom landets gränser har förmågan att ta en idé till färdig produkt.

Det är också industrier som bär upp hela tjänstesektorn – från duktiga affärsjurister, via meriterade reklam- och designbyråer, till transportföretag som är ledande inom hållbara transporter. De skapar jobb åt många över hela landet.

Från svensk leverantörsindustri är vi redo anta den utmaning som visionen om en fossilfri fordonsflotta 2030 och klimatneutrala transporter 2050 är. Målet är att svensk fordonsindustri ska vara världsledande sett till teknologier, komponenter/system och kompletta fordon som uppfyller visionens mål.

Men för att nå dit krävs en nationell strategi för fordonsindustrin, omfattande stöd till forskning och utveckling samt att industri- och innovationsfrågorna får en helt annan prioritet på den politiska agendan.

Oavsett regeringsmajoritet är inrättande av en industriministerpost en tydlig signal efter valet i september.

Fredrik Sidahl vd FKG, Fordonskomponentgruppen

Stephen Wallman senior rådgivare FKG inom forskning