DEBATT
”Solvärmens potential är inom räckhåll – vad vill energiministern?”
DEBATT. Trots betydande klimatpåverkan och begränsade resurser utgör Sveriges värmebehov en blind fläck i den energipolitiska debatten. En satsning på modern solvärmeteknik är en av de lägst hängande frukterna – ändå saknas politisk vilja att skörda, skriver Maria Röske på organisationen 100 % Förnybart.
Annons
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Energidebatten präglas allt för ofta av ett ensidigt fokus på en fråga i taget. Medan all kraft har lagts på elsystemets utmaningar och möjligheter, saknas diskussion om hållbara alternativ för att möta vårt värmebehov. Av Sveriges totala energianvändning på omkring 380 TWh utgör uppvärmning av fastigheter ungefär 100 TWh, vilket är mer än hela transportsektorn.
Ungefär hälften av detta värmebehov tillgodoses i dag med fjärrvärme, där biobränslen står för knappt hälften och förbränning av avfall för ungefär en fjärdedel. Men fjärrvärmen i Sverige har också inslag av fossil energi, inklusive torv.
En enkel åtgärd vore att bredda skatteavdragen för grön teknik till att också gälla renodlade solvärmeanläggningar. I dag kan installation av solvärme enbart komma i fråga för skatteavdrag som del av en kombianläggning med minst 20 procent elproduktion. Varför denna inskränkning av teknikneutraliteten?
Potentialen att komplettera med solvärme i landets fjärrvärmenät är samtidigt stor. Energimyndigheten har visat att det vore ekonomiskt lönsamt att ersätta hälften av biobränslen i fjärrvärmen med system där solvärme kombineras med säsongslager. Sammantaget skulle solvärme motsvarande 11 TWh kunna installeras. Det är alltså en ansenlig energimängd som har glömts bort, trots att en övergång till solvärme både kan sänka kostnaderna och är långt mycket mer miljö- och klimatsmart än att låta bränslepannor garantera värmetillförseln.
Solvärme är också en förbisedd energikälla för landets villabestånd, där fokus de senaste åren har riktats mot solceller. Det snabbt växande intresset för solceller är i sig mycket positivt för att stötta elproduktionen i landet. Men när hushåll kombinerar solceller med eluppvärmning är det att gå över ån efter vatten. Solvärme har tre gånger så hög verkningsgrad som solel. Och det är framförallt värme som hushållen behöver. Hushållselen utgör enbart 25–30 procent av energianvändningen i en villa. Resterande energibehov utgörs av uppvärmning och varmvatten.
En tredje bortglömd sektor är industrins värmebehov. Snart sagt allt vi konsumerar har tillförts värme under produktionsfasen. Generellt utgörs industrins energibehov till tre fjärdedelar av värme, och en fjärdedel av el. Även här finns alltså en mycket stor potential för solvärme.
Trots detta finns ingen politisk uppbackning för solvärme i Sverige, varken i form av planeringsmål eller investeringsbidrag som skulle kunna hjälpa till att knuffa in tekniken på marknaden. Internationellt är situationen annorlunda. Solvärmen är på god väg att bli till en tredje investeringsvåg i förnybar energi, efter vindkraft och solceller. Sedan millennieskiftet har produktionen av solvärme internationellt ökat från en kapacitet på ca 60 GWh till ca 560 GWh.
Annons
För att få fart på marknaden i Sverige krävs att solvärmen inkluderas i de marknadsstöttande system som finns för annan förnybar energi. En enkel åtgärd vore att bredda skatteavdragen för grön teknik till att också gälla renodlade solvärmeanläggningar. I dag kan installation av solvärme enbart komma i fråga för skatteavdrag som del av en kombianläggning med minst 20 procent elproduktion. Varför denna inskränkning av teknikneutraliteten?
När det gäller solvärme i fjärrvärmesystem har Energiföretagen lyft behovet av ett investeringsstöd i syfte att skapa en teknikutveckling, etablering och mognad för storskalig solvärme i kombination med säsongslager. Regeringen talar vitt och brett om att stötta investeringar i kärnkraft. Men varför ett ensidigt intresse för elproduktion, när vårt behov av värme till industri och fastigheter är långt större?
Är det så att polariseringen i energidebatten har gjort att politiken, oavsett färg, prioriterar reformer med tydliga konfliktlinjer för att vinna röster? Ett energislag som det inte finns något motstånd mot får då heller ingen politisk draghjälp. Är energiminister Busch beredd att lyfta blicken, ta ett helhetsgrepp om energifrågan och föra den politik som behövs för att bryta dödläget för svensk solvärme?
Maria Röske, ordförande 100 % Förnybart
