”Ny lag hotar industrijobben”

Sverige ska inom kort införa ett EU-direktiv om industriutsläpp, IED-direktivet. Den nya lagstiftningen ska träda i kraft 7 januari 2013. Verksamheter som berörs är energianläggningar, kemisk industri, stål-, avfalls-, pappers- och livsmedelsindustri samt stora enheter med djurhållande verksamheter. Tillverkning av träskyddsmedel och träskivor ingår också. Det är ungefär 1100 verksamheter i Sverige som berörs, många av dem är stora industrier och arbetsgivare. Således verksamheter som ger betydande exportinkomster och står för många jobb i varslens Sverige.

I korthet handlar det om att industrins utsläppsvillkor, tillämpad teknik med mera ska bestämmas genom slutsatser om bästa tillgängliga teknik, så kallade BAT-slutsatser. Dessa bestäms genom olika kommittéförfaranden i EU och beslutas av EU-kommissionen.

Utsläppsvillkoren ska framgå av en svensk förordning, industriutsläppsförordningen som träder i kraft 7 januari 2013. Dessvärre har vi idag, en bra bit in i december 2012, ännu inte sett till någon förordning från regeringen. Inte heller finns det några föreskrifter eller vägledande råd från exempelvis Naturvårdsverket. För dagen vet således varken glas- eller stålindustrin – som är först ut att drabbas – vad som gäller eller hur man ska anpassa sig. Inte heller tillsynsmyndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna, har några regler eller vägledande dokument att hämta ledning från.

Regeringen planerar inte för några övergångsbestämmelser i lagstiftningen utan de nya reglerna ska gälla direkt den 7 januari. Det är oklart hur och hos vilken myndighet man kan söka dispens från de nya kraven. Diskussioner har förts om att dispenserna ska handläggas av länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer (MPD). Problemet är att de flesta verksamheter som träffas av IED-direktivet utgör s.k. A-verksamheter. De är mera komplexa och tillståndsprövas därför hos Mark- och miljödomstolarna. Om MPD ska pröva dispenser enligt IED betyder det alltså att MPD:erna kommer hantera frågor för verksamheterna som de inte har kompetens och erfarenhet av att göra. Situationen är rättsosäker och föga tillfredsställande Förslaget om att tillsynsmyndigheten ska hantera dispenser är bättre och bör förverkligas.

Nu införs också krav på att de verksamheter som omfattas av IED-direktivet ska ta fram s.k. statusrapporter om vilka föroreningar en verksamhet orsakat på mark och grundvatten. Rapportarbetet innebär en rejäl arbetsinsats och kostnad för industrierna. Inte heller här finns några regler eller några vägledande dokument framme där man kan läsa ut hur statusrapporterna ska utformas och exakt när de ska lämnas in till en tillsyns- eller prövningsmyndighet.

Verksamhetsutövarna vill göra rätt för sig, men det blir onekligen svårt när ingen tycks veta hur arbetet ska gå till. Inte ens myndigheterna vet hur de ska ta i frågan och inga råd finns än så länge att tillgå. I lågkonjunkturens Sverige där många industrier har ekonomiska utmaningar behövs knappast fler orosmoment.

Det är allmänt känt att våra miljöprövningsmyndigheter har långa handläggningstider. Detta hotar såväl rättsäkerheten som försvårar nyinvesteringar och därmed jobb inom industrisektorn. Länsstyrelsernas MPD:er har nyligen omorganiserats. Tyvärr dröjde regeringen så länge med beskedet om vilka MPD:er som skulle få bli kvar att många delegationer tappade kompetent personal. Resultatet blev ett förlorat år i handläggningen av bland annat vindkrafttillstånd.

Det finns ett stort behov av tydlig lagstiftning och tid för att ta till sig det nya och ganska krångliga regelsystemet som IED-direktivet och BAT-slutsatserna innebär. Regeringen måste därför införa övergångsbestämmelser till den nya industriutsläppsförordningen så tid ges till anpassning. Annars hotar en ohållbar situation för såväl verksamhetsutövare som tillsynsmyndigheter.

Pia Pehrson, Advokat och partner

Sara Sjöholm, jur kand

Foyen Advokatfirmas miljörättsavdelning