DEBATT

”Försvarsindustrin behöver fler entreprenörer med nya innovationer”

Mikael Grev, Avioniq.
Mikael Grev, Avioniq.

REPLIK. För att öka innovationsförmågan i försvaret måste Försvarsmakten attrahera entreprenörer och deras företag. Riskvilligheten måste öka – det är primärt detta som har hänt i Ukraina, där vi nu ser många innovationer, skriver Mikael Grev.

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Det är glädjande att innovation inom försvarsindustrin avhandlas i de moderata riksdagsmännens debattartikel. Låt mig fortsätta genom att belysa frågan från ett litet entreprenörsföretag.

Politikers och större företags talepunkter för att öka innovationsförmågan brukar vara:

1. Innovationsbidrag och samarbeten där man kan få sin utvecklig finansierad.

2. Samarbeten med närliggande universitet och att anställa fler med högre examina.

Bra entreprenörer är få och de dras till marknader där deras egenskaper kan ge effekt. En sådan marknad kännetecknas av riskvillighet, snabba beslutsprocesser och möjlighet att sälja produkter på merit, inte företagsstorlek.

Detta behövs förvisso men är mer riktat mot grundforskning än innovation. Förslagen kräver ingen besvärlig förändring utan är något som går att lägga till utan att ta tag i de faktiska problemen.

För att innovera behövs entreprenörer; personer som tar idéer till lyckade produkter. De har förmåga att se lösbara problem och ett affärssinne för att kunna genomföra dem. Bra entreprenörer är få och de dras till marknader där deras egenskaper kan ge effekt. En sådan marknad kännetecknas av riskvillighet, snabba beslutsprocesser och möjlighet att sälja produkter på merit, inte företagsstorlek.

I andra änden finner vi förvaltare. Dessa behövs också, men trivs i låg risk där snabbt är riskfyllt och vattentäta processer ger trygghet.

Värt att fundera på är vilken typ av marknad som Försvarsmakten tillsammans med de stora försvarsföretagen genom dryga 40 år av neddragningar har fostrat. Bidrag för utveckling, långa inköpsprocesser, riskminimering och beställning av utveckling med ”cost plus” – snarare än köp av lovande produkter – är förvaltarens dröm, inte entreprenörens.

Ska vi vända på detta och attrahera entreprenörer och deras företag så måste först och främst riskvilligheten öka. Det är primärt detta som hänt i Ukraina. 

Innovation kan inte beordras. Den växer i en entreprenörsbördig jord. Entreprenörer sår där de kan växa, och även om det låter fult, tjäna storkovan vid framgång. Dessa förutsättningar finns inom den civila tech-sektorn. Christian Brose beskriver det bra i sin bok The Kill Chain, där han jämför bördigheten i Silicon Valley med den inom försvarsindustrin.

Konkretisering är ett av entreprenörens främsta vapen, och härmed föreslås:

1. Återinför den projekttyp som tidigare benämndes transferprojekt, vars syfte var att ta nästan färdiga produkter till marknaden genom att testa dem i Försvarsmaktens regi, som därigenom erhåller beställarkompetens och ger entreprenören operativ dito.

2. Öka flexibiliteten i användningen av budgeterade medel i beställningsorganisationen. Förvaltarmentaliteten har låst varje krona i olika konton långt ner i beställarorganisationen, vilket gör att flexibiliteten inom lagd budget är minimal, något som kväver den riskvilliga tjänstemannen. Uppkomna behov är därför ofta väl över ett budgetår bort, tidsramar svåra att hantera för mindre bolag.

3. Återta Försvarsmaktens beställarkompetens genom att beställa teknikstudier av andra än huvudleverantören inom studerat område. Inom stridsflyg användes tidigare (innan 2013) Flygvapnets luftstridssimuleringscentrum (FLSC) för detta, vilket gav beställaren kompetens om vilka funktioner som var värda att gå vidare med och därmed kravställa hos leverantören. Studier kan med fördel läggas på tredje part.

4. Incentivera de stora leverantörerna att ta in underleverantörer till produkter och inte bara tjänster. Försvarsindustrin har konsoliderats under decennier och de äger nu nästan hela utvecklingsprocessen, vilket skapar få incitament att släppa upp potentiella konkurrenter. Staten vinner i längden på ökad konkurrens och måste hjälpa till att bryta upp konsolideringen.

För att skapa en entreprenörsbördig jord så måste riskvillighet och konkurrens på kvalitet, inte storlek, genomsyra marknaden. En gammal sanning inom innovation är att man ska så tio frön där nio dör men det tionde kan ge hundra gånger tillbaka.

Mikael Grev, vd Avioniq och tidigare stridspilot i Försvarsmakten

DELTA I DEBATTEN

Vill du skriva en debattartikel eller en replik?

Kontakta Ny Tekniks debattsida på debatt@nyteknik.se

Tänk på detta:

• Texten ska vara unik för Ny Teknik.

• Texten ska vara max 4 000 tecken inklusive mellanslag.

• Undvik förkortningar och utropstecken.

• Peka ut och beskriv ett problem eller en lösning, samt hur du eller ni vill lösa problemet eller ta vara på möjligheten.

• Var tydlig med vem du eller ni debatterar med och varför.

• Bifoga gärna porträttbild och ange fotobyline.