”Eldriven båttrafik bättre för hälsan”

Det är nu ett halvår sedan regeringen lanserade sin maritima strategi och vision, om ”Konkurrenskraftiga, innovativa och hållbara maritima näringar som kan bidra till ökad sysselsättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö”.

Vi tvingas konstatera att regeringen hittills försummat ett antal uppenbara tillfällen att börja förverkliga visionen. Stadsmiljöavtalen, som ska gå till miljömässigt bättre trafiklösningar, har bara gått till spårväg och eldrivna bussar. Klimatklivet delfinansierar över tusen laddplatser för elbilar och regeringen arbetar nu med att ta fram en särskild peng till elbussar.

Men inte ett enda projekt, inte en enda krona går hittills till att ställa om sjöfarten. Detta trots att regeringen själv betonar sjöfartens roll i kollektivtrafiken, och slår fast att de som kan bidra till en hållbar sjöfart ofta är ”mindre eller medelstora företagare som inte alltid har tillgång till större internt utvecklingskapital”, och därför behöver man ”stimulera maritima näringar”.

Det mesta av framdrivning av bilar, bussar och fartyg sker idag med förbränningsmotorer, som släpper ut koldioxid (CO2), kväveoxider (NOx) och partiklar (PM). Debatten om vad vi kan göra åt dessa utsläpp är förvirrande för många. Vi sätter upp klimatmål och satsar på energieffektivitet, förnybart, hållbart och fossilfritt. Men vi tycks ha svårt att skilja mellan åtgärder avseende klimat och miljö. Förenklat kan man säga att klimatdiskussionen handlar om koldioxiden och dess klimatpåverkan, och miljödiskussionen handlar om luftföroreningar av typ kväveoxid och partiklar. Om klimatfrågor handlar om globala problem så är miljö-frågorna i högsta grad lokala. Det handlar om här och nu.

Enligt European Emission Agency dör 500 000 människor i Europa i förtid på grund av utsläpp av NOx och PM. Det gör det märkligt att CO2 har fått en huvudroll i utsläppsdebatten.

Trafikverket har under 2015 uppdaterat sitt underlag för ”Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn”. Detta används för att beräkna samhällets kostnader för lokala utsläpp av bl.a. NOx och PM. Enligt underlaget värderas 1 kg NOx som släpps ut i Stockholms innerstad till knappt 40 kr/kg. Partikelutsläpp värderas till så mycket som 12 600 kr/kg!

Sjöfarten genererar stora lokala utsläpp. Kanske inte så mycket jämfört med biltrafiken i en stad, men utsläppen blir ändå väsentliga då det rör sig om stora och ofta äldre diesel-motorer med lägre utsläppskrav. En pendelbåt med en trafikintensitet som Djurgårdsfärjan använder ca 125 000 liter diesel/år och släpper enligt de beräkningsmodeller som Naturvårdsverket använder för ansökningar till Klimatklivet ut ca 5000 kg NOx och ca 75 kg PM per år. Skulle man elektrifiera en sådan färja sparar samhället ca 1 145 000 kr per år! – En samhällskostnad motsvarande ca 9 kr/liter diesel vilket skall jämföras med att operatören av färjan betalar 3,5 – 4 kr/liter med rådande oljepris.

Att eliminera lokala utsläpp för att förbättra luften i en stad som Stockholm med ökande sjötrafik måste alltså vara positivt för samhället. Då måste dock kraven i upphandlingar och regelverk för sjöfart på inre farvatten utformas på ett sätt som ger de mest miljövänliga och för samhället mest kostnadseffektiva lösningarna.

I Oslo har man både tänkt och gjort. Oslo har, genom sitt geografiska läge mellan berg, tidvis mycket höga NOx-halter och politikerna har därför infört restriktioner. Vidare har de premierat användningen av elbilar och Oslo är t.ex den Teslatätaste staden i världen. ”Det er ikke svert att innføre regleringer når det dør Oslobor” säger ett kommunalråd från Oslo. Miljöorganisationen Zero i Norge har en stark påverkan och driver mot ”Zero emission” 2030. Nu tar man itu med färjetrafiken.

Eldrift är ju utsläppsfri där driften sker. Sedan kan man diskutera hur det är vid källan där elen produceras. Ur folkhälsosynpunkt borde man i största möjliga utsträckning övergå till eldrift där NOx-nivåerna är som högst dvs i städerna. Där finns också de bästa förutsättningarna för eldrift i form av infrastruktur med laddmöjligheter.

I dag saknas det tyvärr drivkrafter för övergång till eldrift av färjor och mindre fartyg trots att varken teknik eller ekonomi utgör något hinder. I Norge pågår en övergång till eldrivna bilfärjor. Varför går vi då inte snabbt mot en ökad användning av eldrift i svenska inlandsfarvatten? Jo, det finns inga politiska visioner eller uttalade mål för övergång till en utsläppsfri framdrivning av denna typ av fartyg i städer. I Stockholms Läns Landstings Trafikförvaltning har man en ”Plan för övergång till drift med icke-fossila bränslen inom sjötrafiken”. I den finns inte eldrift med som ett alternativ man överväger.

Med lite kunskap om vad som händer i andra länder och då framför allt Norge vill vi nu uppmana Regeringen att nu genomföra tre punkter för en mindre hälsofarlig, mer klimatsmart sjöfart:

1. Utöka möjligheten till nedsatt energiskatt på el även för mindre fartyg - under 400 i bruttodräktighet, ett volymmått som ju inte ens Djurgårdsfärjan kommer upp i.
2. Kopiera den i Sverige redan existerande NOx-avgift som finns för vissa energiproducerande verksamheter med 50 kr/kg. Lagstiftningen finns redan och det borde inte vara svårt att genomföra en utökning och bilda en NOx-fond enligt norsk förebild med uppgift att understödja NOx-fri verksamhet.
3. Ändra på direktiven till statliga Skeppshypotek så att de kan ge långa lån till förmånlig ränta för miljöinriktad om- och nybyggnad.

Därtill bör varje kommun, landsting och region sätta egna miljömål för sjöfarten såsom Utsläppsfri sjöfart 2025:

• Sätta miljömål av typen ”Utsläppsfri sjöfart i Stockholm 2025”. Då råder inte längre någon osäkerhet för fartygsägare som måste se långsiktigt på sina investeringar.
• Ge dispens för vissa fartyg (till exempel gamla ångfartyg) och övergångsregler eller omförhandlingar av långtidskontrakt för andra.
• Kräva att varje rederi lämnar planer för om- och nybyggnad av varje enskilt fartyg.

Förutom att hälsan förbättras hos stadsbor och att samhällets kostnader för utsläppen minskas radikalt så kommer många företag med ny teknik att växa, skapa arbetstillfällen och få goda exportmöjligheter från ett land som visar kompetens och handlingskraft i miljöfrågor.

Hans Thornell, vd Green City Ferries Rederi AB

Mattias Goldmann, vd Fores med 2030-sekretariatet