”Boverket fel ute om individuell värmemätning”

Alla EU-länder måste göra åtgärder i hela kedjan för att använda sin energi smartare. Därför förordar EU-kommissionen att lägenheter i radhus och flerfamiljshus installeras med individuella mätare för värme och varmvatten, så kallad IMD-teknik.

Energieffektiviseringsdirektivet, EED, stakar ut vägen för att medlemsländerna ska nå målet om 20 procents effektivisering till 2020. Till 2050 har stats- och regeringscheferna höjt ambitionerna ännu mer och slagit fast ett mål om 50 procents effektivisering.

En viktig del i EED är att ge alla konsumenter av energi makt att påverka sin förbrukning. På så sätt ökar människors vilja att leva resurseffektivt. Man ska bara betala för det man själv använder, i den mån man kan styra över det.

I Sverige antog Riksdagen i fjol en lag om att införandet av EU-direktivet, och regeringen gav samtidigt Boverket i uppdrag att analysera IMD. Men trots riksdagsbeslutet och hur EED utformats, har Boverket nu föreslagit att det inte ska krävas någon individuell mätning av värme, kyla eller tappvarmvatten i befintlig eller ny bebyggelse.

Detta är en märklig hållning från Boverkets sida, både med tanke på vilket uppdrag man fick och med tanke på vad EED fastslår. Där uttrycks tydligt att IMD ska användas när det är tekniskt möjligt och kan anses kostnadseffektivt. Varje medlemsland måste särskilt motivera de fall där individuell mätning inte anses vara lönsamt.

Branschorganet Svensk Förening för Förbrukningsmätning av Energi, SFFE, har i sitt remissvar till regeringen pekat ut flera motsägelser i Boverkets slutsatser:

• IMD ska vara ett krav när det är kostnadseffektivt Boverkets analys visar att IMD bör vara kostnadseffektivt att installera i nära 50 procent av det befintliga lägenhetsbeståndet i Sverige. EU-direktivet är tydligt med att i de fall IMD bedöms som kostnadseffektivt ska det införas. Ändå föreslår myndigheten att IMD inte ska krävas i något fall alls.

• Antalet fastigheter som berörs är fler än vad uppskattningarna visar Boverket har gjort uppskattningen att IMD endast är lönsamt i byggnader med energiprestanda, så kallad BBR, på +75 procent. Men detta bygger på schablonberäkningar och inte utifrån var den verkliga gränsen går. En linjär uppskattning utifrån verkets egna tabeller visar att IMD är lönsamt på samtliga typorter vid BBR +60 procent. I orter med kallare klimat, som Sundsvall och Kiruna, blir IMD lönsamt redan vid +40 respektive +35 procent. Om dessa beräkningar användes skulle antalet fastigheter som berörs öka kraftigt.

• Kostnaderna är överdrivna SFFE:s erfarenhet är att den vanligaste installationskostnaden för IMD ligger på 1800 kr per lägenhet, och ofta lägre än så. Men Boverket utgår från att medelkostnaden för att utrusta en normalfastighet (24 lägenheter) med IMD ligger på cirka 51 000 kr, vilket är 2125 kr per lägenhet. Antagandet innebär alltså att över hälften av Sveriges fastighetsägare skulle göra en installation som kostar mer än medelvärdet.

• Boverket bortser från effekter av beteendeförändring Boverket har delat upp besparingspotentialen i två delar – att boende väljer att sänka inomhustemperaturen och från nya rutiner för vädring och andra beteendeförändringar. Men i beräkningarna har verket endast tittat på besparingar som en konsekvens av minskad temperatur och därmed fastställt en besparingspotential på 8 procent. Erfarenhet av IMD i andra EU-länder och även i Sverige, visar på en total besparingspotential, inklusive ett ändrat beteende, på uppemot 30 procent.

Regeringen ska nu bereda frågan om Sveriges fortsatta implementering av EED och om IMD ska införas. Följer man Boverkets förslag riskerar Sverige att bryta mot direktivet. Detta har EU-kommissionen redan varnat för i ett formellt brev till svenska regeringen. Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle också säga nej till att införa en enkel och effektiv åtgärd som ger goda miljöresultat och som är ett viktigt verktyg för klimatanpassning och energieffektivisering i bostadssektorn. Väljer man bort IMD, säger man också nej till att fastighetsägare ska dela på incitamentet att spara energi med de familjer som bor där.

Miljön har ett pris, och kostnaden betalas av oss alla gemensamt oavsett om IMD finns eller ej. Regeringen har ett val när det gäller ett fortsatt arbete med att göra hus och bostäder mer klimatsmarta enligt EU:s direktiv. Antingen börjar man föra in en mer energi- och resurseffektiv teknik i bostadssektorn nu, eller så överlåts det till kommande generationer att hantera.

Joakim Pålsson, ordförande SFFE, Svensk Förening för Förbrukningsmätning av Energi