”3D-skrivarna kan revolutionera industrin”

3D-printing eller additiv tillverkning, är en revolutionerande ny teknik. Gemensamt för området, som i dag är en av de hetaste globala trenderna, är att produkterna utvecklas digitalt och sedan tillverkas i en skrivare utan krav på storskaliga fabriker eller serietillverkning. Genom IT och internet kan användare och konsumenter vara sina egna producenter. Tekniken minskar spill, sparar resurser och ökar materialåtervinningen. Den möjliggör även snabb reparation och utbyte av reservdelar.

Precis som med alla revolutionerande innovationer utmanas företag att anpassa sig eller att använda sig av tekniken. Men revolutionerande innovationer introduceras aldrig utan motstånd. Men på sikt – med hjälp av forskning, utveckling och utbildning – kan 3D-printing innebära stora vinster för samhället.

I rapporten 3D Printing – Economic and Public Policy Implications som nyligen lanseras av Entreprenörskapsforum beskrivs hur olika branscher har använt additiv tillverkning under ett par decennier. Charles Hull, den amerikanske grundaren av 3D Systems uppfann tekniken 1984. I dag finns de mest frekventa användarna bland bil- och flygtillverkare samt protesleverantörer.

Tillverkarna använder 3D-utskrifter för att dra nytta av:

• den minskade tidsåtgången till marknaden (rapid prototyping),
• sänkningar i produktionskostnad (minskat avfall och snabb reparation),
• minskade monteringskostnader (komplexa objekt kan tryckas monterade)
• minskade lagerkostnader (objekt produceras på begäran).

Dessutom går det att byta produktlinje utan kostnad samtidigt som 3D-printing är arbetskrafts- och materialsnålt.

3D-utskrifter har enligt The Economist redan 2012 utropats som ”drivkraften för en tredje industriell revolution där rika länder skulle kunna ta tillbaka en del av jobben som gått förlorade till utvecklingsländer”.

Den additiv tillverkningens låga omkostnader kopplat till den trendmässiga ökningen av transportkostnader kan leda till en geografisk spridning – en regionalisering – av den småskaliga varuproduktionen inom ett land. TV-apparater och kylskåp kan komma att göras på beställning, från återvunna metaller och material, med hjälp av ett additivt tillverkningsnav i varje samhälle.

Dessa kraftfulla återindustrialiseringskrafter kommer att leda till en ökning av antalet additiva tillverkare och 3D-renoverare i avlägsna områden i såväl utvecklade som utvecklingsländer.

Samtidigt ser vi en minskning i antalet arbetstillfällen i traditionell tillverkning, lagring, lastbilstransporter och transporter samt inom detaljhandelsföretagen. Dessa effekter understryker vikten av att utbilda människor och samordna infrastruktursatsningar för att öka ett samhälles förmåga att framgångsrikt anpassa sig till den nya tekniken och att minska kostnaderna för övergången. Till exempel har ett offentlig-privat konsortium i USA satsat 70 miljoner dollar 2013 för att upprätta ett nationellt Advanced Manufacturing Innovation Institute. Samtidigt utlovades 500 miljoner dollar av Singapores regering för att bygga upp ett ekosystem för 3D-printingindustrin i landet.

I Sverige har regeringen via VINNOVA avsatt 400 000 kr för att Umeå universitet ska ta fram en nationell agenda för 3D-teknik och digital direkttillverkning.

Andra relevanta offentliga aspekter inkluderar immaterialrätt, forskning och utbildning. Det finns en risk att etablerade företag kommer att försöka expandera immateriella skydd för att slippa anpassa sig. Vissa företag kommer att agera protektionistiskt och försöka förbjuda utbyte av öppen källkod av mönster och underlättande av gör-det-själv-tillverkning.

Kommande stämningar om varumärkesöverträdelser kommer sannolikt att misslyckas med tanke på det stora utbudet av open source-användningsområden för 3D-skrivare.

Utbildningsbehovet på området är stort för att förbereda arbetsplatser och arbetskraft för de nya verksamheter som möjliggörs genom 3D-utskrifter. I USA sponsrar 3D-skrivartillverkare användningen av 3D-skrivare i klassrumen. Internetföretag agerar också värdar för webbplatser där det går att dela med sig av erfarenheter och mönster. Och universitet som MIT har bidragit till att starta 150 Fab labs, öppna 3D-verkstäder, runt om i världen. I Göteborg finns bl a MKR Space som mottagit två miljoner dollar i offentlig finansiering från National Science Foundation.

Det finns dock utrymme för att uppmuntra mer forskning och utveckling för att understödja den 3D-industriella revolutionen!

Maureen Kilkenny, professor och Senior Fellow vid National Center for Food and Agricultural Policy, Washington DC, USA.