Hur ska utsläppen från våra transporter minska? Elektrifiering och biodrivmedel är viktiga delar – men det krävs också en minskad trafik för att nå delmålet till 2030, enligt flera rapporter.

Tio miljoner ton koldioxid per år ska bort från trafiken – på tio år

Om tio år ska Sveriges årliga utsläpp från transporter ha minskat med lika många miljoner ton koldioxid. Elektrifieringen räcker inte till. Så hur ska det egentligen gå till? Fördubblat pris på drivmedel?

Johan Kristensson

När stålindustrin ska ställa om till fossilfrihet heter den svenska lösningen Hybrit. Industriföreträdare och politiker åker jorden runt och berättar om tekniken som fullt utvecklad drastiskt ska minska utsläppen av koldioxid från produktionen. I sak handlar det om att förändra processen i masugnarna, som är stora anläggningar – i Sverige finns tre stycken.

För transporterna finns ingen liknande "enkel" lösning. Utsläppskällorna är fördelade på miljontals fordon som dagligen används till allt från att lämna barnen på förskolan till att hämta timmer från norrländska skogsvägar. Jämfört med mycket annat är transportsystemet extremt komplext uppbyggt.

2045 ska vi vara fossilfria. Transporterna har fått ett etappmål. 2030 ska utsläppen ha minskat med 70 procent jämfört med 2010, det vill säga från 20 till 6 miljoner ton (inrikesflyget är exkluderat eftersom det ingår EU:s system för utsläppshandel). Utsläppen är fördelade på en rad olika trafikslag.

2018 släppte de svenska transporterna ut 16 miljoner ton. Det återstår alltså 10 miljoner årliga ton för att 2030-målet ska uppnås. Redan beslutade åtgärder kommer visserligen att göra sitt. Prognoserna pekar på att Sverige når ner till 13 miljoner ton 2030.

Källa: Naturvårdsverket.

Men det är bara halvvägs till målet. Det saknas fortfarande en beslutad plan för återstående 7 miljoner ton. Hur ska Sverige nå hela vägen fram? De flesta är överens om att mycket omfattande åtgärder krävs – men inte hur omfattande.

Vi börjar dock med en kort historik kring hur målet egentligen kom till.

FFF-utredningen – startpunkt med stort inflytande

Målet om en fossiloberoende fordonsflotta (FFF) lanserades redan 2009 av den dåvarande regeringen. Fyra år senare presenterades den drygt tusensidiga FFF-utredningen, med syftet att precisera målet och visa hur det kan uppnås.

Slutsatsen var bland annat att utsläppen från vägtrafiken kan minska med 80 procent till 2030 jämfört med 2010. I huvudsak genom el och biodrivmedel men också genom rejält minskad trafik – 20 procent för personbilar och 10 procent för lastbilar.

FFF-utredningen genomfördes inte utan kontroverser. Huvudsekreteraren, professor Per Kågeson, valde att hoppa av i protest bara månader innan den presenterades. Skälet var bland annat att han inte kunde ställa sig bakom tolkning att trafiken ska vara närmast fossilfri 2030.

Förhoppningarna på minskad trafik var också kraftigt överdrivna och skulle kräva omfattande restriktioner eller höga skatter, menade han. Läs intervjun med Per Kågeson om vad han säger om läget i dag: "70-procentsmålet kommer att omformuleras".

FFF-utredningen blev ett betydelsefullt underlag i de beslut som senare låg till grund för det Klimatpolitiska ramverket (2017) och Klimatlagen (2018). Etappmålet för transporterna sattes till 70 procents minskning 2030 jämfört med 2010. Att det inte blev 80 procent beror bland annat på att tiden till 2030 hade krympt.

Allt fler styrmedel har införts

De politiska åtgärderna för att nå målet har blivit allt fler och omfattar nu bland annat:

• Bonus malus, skattesystemet som gynnar bränslesnåla bilar och straffar bränsletörstiga

• Reduktionsplikten, som innebär att bensin och diesel gradvis blandas med allt högre andel biobränslen. Bensin innehåller i dag knappt 5 volymprocent förnybar råvara, diesel omkring 20 procent. Beslut om inblandning mellan 2021 och 2030 väntas under året.

• Elbusspremien, där staten täcker större delen av merkostnaden när en kollektivtrafikutövare väljer en elbuss framför en dieseldriven variant.

Hur ska utsläppen från våra transporter minska? Elektrifiering och biodrivmedel är viktiga delar – men det krävs också en minskad trafik för att nå delmålet till 2030, enligt flera rapporter. Foto: P-O Sännås/Aftonbladet/TT

• Skattebefrielse för rena och höginblandade biodrivmedel, till exempel HVO100 och E85. Befrielsen utgör dock ett undantag från EU-regler som Sverige kan komma att mista vid årsskiftet.

• EU har också enats om betydande skärpningar av utsläppskraven för både nya personbilar och lastbilar till 2030 vilket har satt fart på elektrifieringen.

Varför går det så trögt att sänka utsläppen?

Men problemet är att åtgärderna inte räcker till på långa vägar, vilket alltså redan har konstaterats. Med tio år kvar till målet ser Sverige bara ut att nå halvvägs.

Flera av indikatorerna pekar i helt motsatt riktning jämfört med vad FFF-utredningen menade krävdes.

Antalet personbilar i trafik har ökat med 14 procent mellan 2010 och 2019, från 4,3 miljoner till 4,9 miljoner.

Antalet lastbilar har under samma period ökat med 27 procent, från 527 000 till 671 000.

Trafikarbetet har ökat med 10 procent mellan 2010 och 2018, från 77,6 miljarder kilometer per år till 84,5 miljarder.

Positiva signaler finns också

Samtidigt har Sverige faktiskt lyckats kapa 4 miljoner ton koldioxid sedan 2010. Det finns alltså även förändringar som går åt rätt håll. Några av dessa är:

Andelen biobränsle i drivmedlen i Sverige har mer än fyrfaldigats mellan 2010 och 2018, från 5,7 procent till 22,7 procent (räknat på energibas).

Nya personbilars koldioxidutsläpp per körd kilometer har minskat med drygt 19 procent mellan 2010 och 2018, från 151,2 gram till 122,2 gram 2018.

• Antalet laddbara bilar har ökat rejält, men från låga nivåer. Statistiken började föras först hösten 2012. Då fanns knappt 1 000 laddbara bilar. Nu är de drygt 97 000 (inklusive lätta lastbilar). Andelen laddbara bilar av nyförsäljningen 2019 uppgick till 11,4 procent.

Detta behöver hända

Vad behöver hända under de kommande tio åren för att målet ska komma inom räckhåll? Det har kommit ett antal signaler de senaste åren som skvallrar om vart utvecklingen är på väg. Här går vi igenom några av dem.

Elbilarna måste öka kraftigt

Elbilarnas verkliga genombrott kan vara precis runt hörnet. Men oavsett hur fort och med vilken kraft försäljningen tar fart tar det lång tid att byta ut flottan, eftersom en personbil rullar i snitt cirka 17 år. Bil Sweden presenterade nyligen bilbranschens färdplan för fossilfrihet. I det mest aggressiva scenariot, som organisationen även säger sig arbeta för, består 80 procent av nybilsförsäljningen av laddbara bilar år 2030.

Trots det ambitiösa målet skulle det innebära att bara drygt 25 procent av hela flottan är laddbar till 2030. Översatt till utsläpp skulle det enligt Bil Sweden innebära 60 procents minskning jämfört med 2010.

Biodrivmedel måste också öka kraftigt

Andelen förnybar råvara i drivmedlet har visserligen gått upp kraftigt sedan 2010. Men biodrivmedelsmarknaden är osäker med stundtals stora variationer från år till år.

Trots att Sverige anses ha god potential för inhemsk produktion av biodrivmedel importeras cirka 80 procent. 2018 använde vägtrafiken 16,4 TWh biodrivmedel, enligt Svebio. Råvarutillgång och investeringsvilja för produktionskapacitet utgör betydande osäkerhetsfaktorer.

Utsläppen från transporterna i Sverige låg på 16 miljoner ton koldioxid 2018. Till 2030 ska utsläppen ner till 6 miljoner ton, enligt regeringens mål. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ett exempel på detta är den syntetiska dieseln HVO som har blivit så populär i Sverige att vi använder ungefär en tredjedel av hela världsproduktionen.

2018 tillverkades nära hälften, 46 procent, av HVO:n av den kritiserade råvaran PFAD, en biprodukt vid palmoljetillverkning. Sedan i fjol klassas dock inte PFAD som restprodukt vilket har lett till hårdare krav på spårbarhet, något som tillverkarna generellt sett har svårt att leva upp till i dagsläget. Dessutom ser alltså Sverige ut att gå miste om rätten till att skattebefria höginblandade biodrivmedel, som nämndes tidigare i artikeln.

Energimyndigheten räknade i somras ut hur mycket biodrivmedel som behövs för att 70-procentsmålet ska uppnås vid olika grader av elektrifiering. Även i det mest långtgående scenariot, då 90 procent av nya personbilar är laddbara, 20 procent av lätta lastbilar och 10 procent av tunga lastbilar, står biodrivmedlen för den största andelen på närmare 30 terawattimmar.

Källa: Kontrollstation 2019 för reduktionsplikten, Energimyndigheten.

Det skulle i sin tur kräva inblandningsnivåer av biodrivmedel i bensin och diesel på cirka 35 respektive 55 procent. Faktiska siffror i dag är cirka 5 respektive 20 procent. Det finns dock flera utmaningar med så höga inblandningsnivåer: Först och främst tillgången på biodrivmedel men även hur mycket inblandning framför allt bensinmotorerna klarar av.

Energimyndigheten räknade också ut hur personbilsflottan skulle behöva se ut för att 70-procentsmålet ska uppnås. Nedan visas det aggressiva elektrifieringsscenariot, som innehåller en hög andel batteribilar.

Källa: Kontrollstation 2019 för reduktionsplikten, Energimyndigheten

Konvertering – en joker i leken?

Det finns de som vill göra ännu mer för att försäkra sig om att målet uppnås. Det senaste halvåret har till exempel den gröna och liberala tankesmedjan Fores lobbat för att bygga om befintliga personbilar till etanol- och gasdrift.

Sent i höstas förde Miljöpartiet fram ett förslag om stöd till konvertering på upp till halva kostnaden, motsvarande max 5 000 kronor för etanolkonvertering och 20 000 kronor för gaskonvertering.

2030-sekretariatet, som organiseras av Fores, räknar med att 20 000 bilar om året kommer att konverteras de kommande fem åren, för att därefter öka betydligt fram till 2030. Till saken hör också att regeringen har beställt en utredning om slutdatum för försäljning av fossila bränslen.

Kommer vi att nå målet?

Med tio år kvar börjar det bli rejält bråttom. Den senaste tiden har flera rapporter om vad som krävs kommit:

• IVL Svenska Miljöinstitutet menade i Transportstudien 2019 (skriven på uppdrag av WWF) att bränslebyte och eldrift inte är tillräckligt för att nå målet. En 30-procentig minskning av biltrafiken krävs också.

Klimatpolitiska rådet konstaterade i den årliga rapporten för 2019 att målet inte kommer att nås utan "omfattande politiska åtgärder". En av rekommendationerna var att sätta ett stoppdatum för försäljning av fossila drivmedel.

• Per Kågeson, huvudsekreteraren som klev av FFF-utredningen i protest, menar i sin ESO-rapport Klimatmål på villovägar (2019) att det inte finns någon poäng med att tvinga fram en 70-procentig minskning till 2030. Åtgärderna som krävs skulle bli så pass omfattande, menar han och nämner bland annat ett fördubblat pris på bensin. Han föreslår i stället att målet sänks till 45 procents minskning. Om riksdagen absolut vill nå 70 procent kan den i stället köpa upp och makulera utsläppsrätter till en kostnad av cirka 20 miljarder kronor.

Läs en intervju med Per Kågeson här.

 

Uppdaterad version: I Sverige finns tre masugnar, inget annat, vilket angavs i en tidigare version.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer