Frågan i rubriken ställs av Samuel H-H. Randall Munroe svarar:
Slutet på vårt observerbara universum ligger sisådär 435 000 000 000 000 000
000 000 kilometer bort.
Om du håller ungefär 100 kilometer i timmen kommer det
att ta dig 480 000 000 000 000 000 år – det är 4,8 × 1017 –
att komma fram, vilket är lika med universums ålder gånger
35 miljoner.
Det här kommer att bli en farlig resa. Jag menar inte
farlig på grund av rymdgrejer – vi bortser från allt det där – utan för att det är
ganska farligt att köra i sig. I USA råkar en genomsnittlig medelålders bilförare
ut för ungefär en dödsolycka per 16 miljoner körda mil. Om någon byggde en
motorväg genom solsystemet skulle de flesta förare inte ta sig förbi asteroidbältet. Lastbilschaufförer, som är vana vid att köra långa sträckor på motorvägar,
har en lägre krockfrekvens per mil än vanliga förare, men det skulle fortfarande
vara osannolikt att de nådde Jupiter.
Baserat på krockfrekvensen i USA skulle chansen att en bilförare lyckas köra 46
miljarder ljusår utan att krascha vara en på 101015. Det är ungefär lika sannolikt
som att en apa med en skrivmaskin skulle skriva ner allt som står i vartenda verk
i USA:s kongressbibliotek, utan några fel, femtio gånger i rad. Du skulle behöva
en självkörande bil, eller åtminstone en bil som larmar om du kör ut i vägrenen.
Det skulle gå åt sjukt mycket soppa. Om din bil drar 0,7 liter milen skulle du
behöva en mängd som motsvarar månens storlek för att nå universums gräns.*
Du skulle behöva byta olja 30 kvintiljoner gånger, vilket kräver en dunk med
motorolja som rymmer en lika stor volym som Norra ishavet.†
Du skulle också behöva 1017 ton snacks. Förhoppningsvis finns det gott om
intergalaktiska bensinstationer, annars kommer din baklucka att bli väldigt full.
* Fram till 2021 har NASA:s rymdfarkost New Horizons, som lyfte 2006, färdats cirka 7 500 miljoner kilometer med en budget på cirka 850 miljoner dollar, vilket motsvarar ungefär 27 kronor per mil – ungefär som kostnaderna för bensin och snacks på en bilresa.
† Ett gammalt råd lyder att du ska byta olja efter 500 mil, men de flesta bilexperter är överens om att det är en myt – moderna bensinmotorer kan gå två eller tre gånger så långt utan problem.
Det kommer att bli en väldigt lång bilresa, och landskapet kommer inte att
bjuda på särskilt många sevärdheter. De flesta synliga stjärnor kommer att hinna slockna innan du ens lämnat Vintergatan. Om du vill prova att röra vid en
rumstempererad stjärna – se kapitel 63 för hur det skulle vara – föreslår jag att
du tar vägen förbi Kepler-1606. Den är 2 800 ljusår bort, så när du kör förbi den
efter 30 miljarder år kommer den att ha svalnat till behaglig rumstemperatur.
Den har en planet just nu, även om stjärnan förmodligen kommer att ha slukat
den när du kommer dit.
När stjärnorna har slocknat måste du hitta något annat att roa dig med. Men
även om du tar med dig alla ljudböcker som någonsin gjorts och vartenda avsnitt
av varenda podcast, kommer de inte ens att räcka till utkanten av solsystemet.
Robin Dunbar blev uppmärksammad för sin forskning som visade att en genomsnittlig människa har ungefär 150 sociala relationer. Det totala antalet
människor som någonsin har levt är drygt 100 miljarder. En roadtrip på 1017 år
skulle räcka för att spela upp vart och ett av dessa människors liv i realtid – som
en väldigt seg dokusåpa – och sedan titta på vart och ett av dessa avsnitt 150
gånger. Du kan ha en ny kommentator varje gång, en av de 150 människor som
kände huvudpersonen bäst.
När du väl har sett klart den här totala dokumentären om vad det är att vara
människa, skulle du fortfarande inte ha hunnit längre än en knapp procent av
sträckan, så du kan lätt se hela rasket – varje människoliv med alla 150 kommentarsspåren – 100 gånger till innan du kommer fram.
När du väl nått slutet av det synliga universum kan du välja att tillbringa
ytterligare 4,8x1017 år med att köra hem, men eftersom det inte finns någon jord
att återvända till – allt som kommer att finnas kvar är svarta hål och kollapsade
stjärnor – kanske du hellre fortsätter.
Så vitt vi vet är slutet på det synliga universum inte gränsen för det riktiga
universum. Det är bara det längsta vi kan se, eftersom ljuset från de delar av
rymden som är längre bort inte har hunnit nå oss. Det finns ingen anledning att
tro att själva rymden tar slut vid just den punkten, men vi vet inte hur mycket
längre den sträcker sig. Det kanske bara fortsätter för evigt. Slutet för det synliga universum är inte slutet för rymden, det är bara slutet på kartan. Det är
omöjligt att säga vad du skulle finna om du kör vidare.
