Jessica Meir förbereder sig för livet i rymden

2019-05-16 06:00  

Svenskamerikanska Jessica Meir skjuts upp till Internationella rymdstationen i september. Nu tränas hon i allt från nödrutiner till att flyga Sojuzfarkosten. Och försöker stålsätta sig inför att inte kunna vistas ute i naturen på sex månader.

I april i år blev det offentligt att Jessica Meir hade fått sitt uppskjutningsdatum, 25 september 2019. Då blir hon den första svenska kvinnan i rymden.

Men själv hade hon redan känt till det länge. Sedan januari förra året har hon tränat för rymdfärden, berättar hon när Ny Teknik når henne på telefon.

Jessica Meir har doktorerat i marinbiologi och har bland annat studerat djur i extrema miljöer som Antarktis och Himalaya. Men på Internationella rymdstationen blir hon till viss del själv ett studieobjekt. Redan nu lämnar hon massor av prover så att forskarna ska kunna följa hur hennes kropp påverkas av vistelsen i rymden.

– Immunsystemet blir definitivt påverkat av att vistas i rymden, men frågan är om det beror på mikrogravitation, isoleringen eller på strålningsnivåerna, säger hon.

Trots sin bakgrund som forskare kommer hon inte att ägna sig åt några egna undersökningar på rymdstationen.

– Nej som astronaut ger du upp din tidigare karriär och blir astronaut på heltid. Väl där uppe kommer vi att göra en hel del forskning, men man blir mycket mer av en utförare som jobbar med andra människors forskning, säger hon.

Många av de experiment som Jessica Meir kommer att delta i handlar om att samla kunskap inför länge rymdfärder. Målet är att kunna nå Mars i framtiden. Till exempel ska hon och de andra astronauterna odla sallad i rymdstationen, försöka tillverka mänskliga organ och vävnad på konstgjord väg och testa olika förbränningstekniker med hopp om att förbättra framdrivningen i rymdfarkosterna.

Tror du att din bakgrund som biolog kommer att vara till nytta?

– Ja absolut. Det är riktigt trevligt att astronauterna kommer från så olika bakgrunder. Det är bästa sättet att lösa ett problem. Jag är den enda biologen, sedan har vi en läkare, en ingenjör och en militärpilot och två kosmonauter varav en är ingenjör och den andra pilot. Det viktigaste du lär dig som forskare är hur du ska angripa ett problem och samla data, det är kunskap du kan använda i alla situationer.

Ett konkret uppdrag som hon tränar för handlar om att laga en krånglande pump på en spektrometer som används för att studera mörk materia. Spektrometern sitter på utsidan av rymdstationer så astronauterna behöver gå ut på rymdpromenader för att utföra reparationen. Men Jessica Meir deltar från insidan.

– Jag ska styra robotarmen som flyttar runt astronauterna, det är en riktigt stor grej. Det kan alltid bli ändrat, men så är det inplanerat nu i alla fall, säger Jessica Meir.

Du ska tillbringa sex månader på rymdstationen, är det något du känner dig obekväm med eller nervös för?

– Egentligen inte. Vi får en otrolig bra utbildning, Nasa förbereder oss för allt. Jag har tränat i sex år nu, inklusive nödsituationer. Det är så inpräntat i oss att vi bara reagerar utan att behöva tänka. Men naturligtvis kan man inte förutse allt, så en del saker vet jag inte hur jag kommer att reagera på. En sak som jag försöker förbereda mig för är att sakna naturen och att vara utomhus. I rymdstationen kommer vi inte känna frisk luft i ansiktet och naturen är så viktig för mig. Många astronauter beskriver hur de förändras av att se Jorden utifrån och inse hur små vi är och hur viktig miljön är. Det blir nästan ironiskt att ha den unika utsiktspunkten och samtidigt inte kunna uppleva naturen, säger hon.

Den träning som Jessica Meir nu ägnar sig åt handlar till stor del om att fortsätta nöta in moment från astronauternas grundutbildning: att lära sig att använda rymddräkten, styra robotarmen, det ryska språket och att sköta de livsuppehållande systemen på rymdstationen. Men under de två åren som föregår uppskjutningen riktas övningarna in mer mot det specifika uppdraget.

– Vi tränar på uppdraget med spektrometern, robotarmen ska styras lite annorlunda mot vad vi är vana vid, och vi fortsätter med att träna nödsituationer med vår besättning så att vi ska veta hur vi arbetar tillsammans. Men förra året tränade jag mest på att flyga Sojuzfarkosten, berättar hon.

Läs mer: Meir blir första svenska kvinna i rymden: ”Hon är ett ess i dräkten”

Sojuzfarkosten är konstruerad för att kunna flygas av två personer men har tre säten. I mitten sitter befälhavaren och till vänster sitter en andrepilot som hjälper till vid start och landning. Den som sitter till höger behöver inte ha lika hög utbildning.

Jessica Meir kommer att ha det vänstra sätet och fungera som andrepilot. Det innebär att hon nu tillbringar mycket tid i Ryssland.

– Jag tror att det är därför min svenska sakta håller på att försvinna, den ersätts av ryska. Och ryska är mycket svårare än svenska. Men jag älskar det. Mina föräldrar är från olika länder och jag älskar den internationella atmosfären, säger hon.

Jessica Meirs mamma kommer från Västerås medan pappan är israel. Paret gifte sig i Sverige och de två äldsta döttrarna föddes här. Jessica Meir föddes efter familjens flytt till USA under tidigt 70-tal. Hon pratar svenska, enligt Nasa på ”konversationsnivå”, men väljer att göra intervjun på engelska.

”Det var lite av en chock”

Under de senaste två åren har hon omväxlande vistats i USA och Ryssland. Om två veckor är det dags att åka tillbaka till Ryssland för ytterligare träning. Men det verkar hon inte ha något emot.

– Särskilt med det rådande politiska klimatet mellan USA och Ryssland är det uppfriskande att vi kan arbeta tillsammans. När vi jobbar som en besättning blir vi blinda för allt annat. Vi kommer underbart bra överens, säger hon.

Är det svårt att flyga en Sojuzkapsel?

– Jag har varit pilot förut, men det här är mer av testpilotkaraktär, så det är ändå en helt ny värld för mig. Den största utmaningen är att inte bara lära sig att bli andrepilot utan att också göra det på ryska. Vi brukar skämta om det, att det skulle vara så lätt om det bara vore på engelska, säger hon och skrattar.

Du är både svensk och amerikansk medborgare, känner du dig svensk?

– Jag kände mig otroligt unik och svensk när jag växte upp i ett litet samhälle på landsbygden. I närheten fanns en liten stad som ordnade midsommarfester och det finns foton på mig i folkdräkt. Men sedan tillbringade jag en termin som utbytesstudent på Stockholms universitet och insåg att efter 18 år i USA var jag ganska amerikansk. Det var lite av en chock.

Kommer du att ta med dig något svenskt till rymdstationen?

– Jag har en svensk flagga som faktiskt redan är däruppe. Våra grejer skickas upp i olika farkoster när det finns utrymme, så en del av min utrustning är redan där. Så om ni håller ögonen öppna kanske ni kan se den flyta omkring där, säger Jessica Meir.

Jessica Meir

Ålder: 41.

Utbildning: Doktor i marinbiologi.

Familj: ”Jag har ingen make eller barn nu, men det kan ju ändra sig i framtiden.”

Bor: ”I Houston. Astronauter måste bo i Houston så jag flyttade hit 2013. Men jag växte upp i Maine.”

Kvinnor i rymden

Den första kvinnan i rymden var sovjetiska Valentina Teresjkova. 1963 flög hon 48 varv runt jorden, vilket tog nära 23 timmar.

Den första kvinna som gjorde en rymdpromenad var sovjetiska Svetlana Savitskaja 1984. Hon blev också den första kvinnan som gjorde två resor i rymden.

Nasaklassen (Group 21) där Jessica Meir ingick var den första som hade en jämn könsfördelning av kvinnor och män. När klassens medlemmar nu är färdigutbildade ökar andelen kvinnor i rymden.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt