RYMDEN

Spektakulär upptäckt i satellitgalax – här kan planeter bildas

En illustration av en stjärna och de protoplanetär disk.
En illustration av stjärnan och den protoplanetära disken.

För första gången har astronomer lyckats identifiera en planetbildande skiva utanför Vintergatan. Den protoplanetära skivan ligger runt en stjärna i det Stora magellanska molnet 160 000 ljusår bort.

Publicerad Senast uppdaterad

Vad har hänt?

En grupp brittiska astronomer har observerat en planetbildande skiva runt en stjärna utanför Vintergatan. Det är första gången som en stoftskiva av detta slag har identifierats i en annan galax. Skivan ligger i stjärnsystemet HH 1177 i det Stora magellanska molnet.

– Vi vet att skivor är nödvändiga för att bilda stjärnor och planeter i vår galax, och här ser vi för första gången direkta bevis för detta i en annan galax, säger Amma McLeod, biträdande professor vid Durham University i Storbritannien och huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Resultaten presenteras i artikeln ”A likely Keplerian disk feeding an optically revealed massive young star” som har publicerats i tidskriften Nature.

Det Stora magellanska molnet är en satellitgalax till Vintergatan. En satellitgalax är en mindre galax som kretsar kring en större. Vintergatan har flera satellitgalaxer där det Stora magellanska molnet som ligger runt 160 000 ljusår bort är den största.

Vad är en planetbildande skiva?

En planetbildande skiva kallas för en protoplanetär skiva eller disk och är en roterande skiva med gas och stoft som omger en ung stjärna. Sådana skivor uppstår när stjärnor bildas ur stora gasmoln.

När tillräckligt mycket material samlats i ett gasmolns centrum kollapsar det som sedan blir själva stjärnan inåt på grund av gravitationen. Då börjar systemet även rotera snabbare för att vinkelmomentet ska bevaras. Rotationen får molnet runt den nybildade stjärnan att plattas ut till en skiva.

Material i själva skivan kan sedan börja klumpa ihop sig. Dessa klumpar kan i sin tur bilda planeter. Materialet i skivan kan också röra sig inåt för att till slut nå stjärnans yta. Detta ger upphov till två jetstrålar som skjuter ut symmetriskt från stjärnan. 

Hur gjordes upptäckten?

I en tidigare studie som gjorts med hjälp av instrumentet Muse (Multi Unit Spectroscopic Explorer) har astronomerna sett hur den unga stjärnan i HH 1177 sänder ut jetstrålar. De resultaten gav indikationer på att det fanns en protoplanetär skiva som transporterade in material mot stjärnans yta. 

För att bekräfta detta så har forskarna nu använts sig av Alma-teleskopet (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) i Chile. Det de ville undersöka var hur snabbt den potentiella gasen rörde sig runt stjärnan.

– Ljusets frekvens förändras med gasens hastighet när den rör sig mot oss eller ifrån oss. Det är samma fenomen som sker när tonhöjden från en ambulanssiren förändras när den passerar, och ljudets frekvens sjunker, säger studiens medförfattare Jonathan Henshaw, forskare vid Liverpool John Moores University, i pressmeddelandet.

Observationerna med Alma-teleskopet gjorde det möjligt att urskilja rotationen och skivans existens kunde alltså bekräftas.

Den protoplanetära skivan har observerats i galaxen Stora magellanska molnet.

Vad kan forskarna lära sig av detta?

Stjärnan som har observerats är flera gånger större än vår sol. I Vintergatan är sådana stjärnor ofta svåra att observera då de omges av stora och täta stoftmoln som uppstår samtidigt som den protoplanetära skivan, enligt pressmeddelandet.

Det Stora magellanska molnet har däremot mindre stoft än Vintergatan vilket gör att stjärnsystemet HH 1177 inte är dolt bakom något stoftmoln. Det här ger astronomerna bättre observationsmöjligheter för att kunna studera planetbildningen i systemet, trots det långa avståndet dit.