Historisk dag för Indien – lyckad månlandning

Indien skrev i dag in sig i historieböckerna som den fjärde nation att lyckas mjuklanda på månen. De följer Sovjetunionen och USA som landade sina första sonder 1966 och Kina som landade med Chang’e 3 för tio år sedan, 2013.

Efter en kraftig inbromsning från en hastighet om 1,68 km/s lyckades alltså den indiska rymdstyrelsen ISRO guida sin landare Vikram, som ingår i uppdraget Chandrayaan-3, till ytan strax efter klockan 14:30 på onsdagen (svensk tid). Indien är först att lyckas landa nära månens sydpol.

När sonden hade landat bröt kraftfulla applåder ut i kontrollrummet samtidigt som kommentatorerna bad alla att invänta den slutgiltiga bekräftelsen. Efter beskedet om en lyckad landning talade Indiens premiärminister Narendra Modi via länk från Sydafrika där han är i samband med Brics-mötet.

– Indien är nu på månen. Men Indiens lyckade månlandning är inte bara Indiens bedrift, utan tillhör hela mänskligheten, sa han under ISRO:s livesändning.

Landaren sköts upp i juli

14 juli sköts en LVM3-raket upp från Indien med Chandrayaan-3 i nosen. Efter att ha tagit sig till månen har månlandaren separerats från sin framdrivningsmodul som blir kvar i omlopp runt himlakroppen. Efter vidare manövrar under de senaste dagarna för att säkerställa rätt omloppsbana började landaren Vikram bromsa in för att bli den första månlandaren att landa i närheten av månens sydpol.

Månens sydpol är ett intressant område då det i kratrar dit solens strålar aldrig når finns fruset vatten. Den indiska sonden, som bär med sig en liten rover som ska rullas ut för att undersöka månytan, ska nu utföra forskning i upp till 14 dagar innan solen går ner vid landningsplatsen och uppdraget är avklarat.

Det är svårt att landa på månen

Dagens månlandning var en revansch för Indien som 2019 kraschlandade in i månen med en landare. Chandrayaan-2 som det förra uppdraget hette var dock inte helt misslyckat då det också förde med sin en satellit som är i omlopp runt månen än i dag.

Att landa på månen är inte heller så enkelt, vilket blev extra tydligt när Rysslands Luna 25 gick förlorad nyligen. De senaste åren har även de privata månlandarna Hakuto-r och Beresheet kraschat in i månen när de försökt landa.

Månlandningar försvåras av flera faktorer. Gravitationen på månen är lägre än på jorden, för att simulera landningar här hemma behöver man alltså ha andra motorer än vid den faktiska landningen. Månen saknar också atmosfär, vilket gör att fallskärmar inte kan användas för att bromsa – det behöver ske med motorer.

Innan den indiska sonden landade placerades den också i en omloppsbana närmare månen, med en hastighet på runt 1,68 km/s. Efter att ha bromsat in horisontellt användes motorerna för att nå en hastighet i vertikalled tillräckligt låg för att kunna landa, kravet var en hastighet om mindre än 3 m/s.

Intresset för månen har ökat rejält de senaste åren och nationer såväl som uppstartsbolag har siktet inställt på himlakroppen. Bakom intresset ligger bland annat möjlig ekonomisk vinning från utvinning av mineral och andra värdefulla ämnen, forskningsmöjligheter och geopolitiska maktdemonstrationer.